Idag är det helt fantastiskt väder. Ja, faktiskt så där underbart, härligt och ofrånkomligt klyschigt att jag måste utbrista det. När jag kan gå med öppen kappa och inte frysa, när solen bränner genom fönstret och jag ser inget för det är motljus på skärmen. Precis så fint!

Hittills har denna vecka bestått av jobb som är så segt monotona att man somnar, men bra att göra. Eller snarare bra substitut för något som egentligen borde göras men är än mer segt. Nämligen bokföringen (sen borde jag även åka iväg och handla tyg, sybehör och emballage men inte heller lockar).

Jag har hälften klart, men den där högen av kvitton spökar fortfarande. Jag har gjort alla “stora” fakturor och sammanställt fint in-/utkommande pengar. Sorterat kvitton i de olika momssatserna, pärmat alla papper och skrivit tydligt allt. Men sen tog det stopp. Jag tog en paus och nu har det gått två veckor… Jag har en deadline och jag kommer bli klar, fast inte just nu. Inte idag. Inte imorgon. Snart.

Istället har jag istället uppdaterat hela adresslistan, fört över till mobilen nya kontakter enligt olika kategorier etc. Säkerhetskopierat och sorterat på datorn. Det känns både duktigt och bra i själen.

Jag jobbar på att ta mitt liv på allvar som en vän fint sa igår. F*n vilken tur att det är sol ute annars skulle detta allvar vara tyngre än isblocken utanför.

Foto från JakandJil blog – taget från ett reportage hemma hos Anna dello Russo.

Fick nyligen ett mail av journalisten Anna Battista och länken till hennes intervju i Dazed & Confused med Emil Klang om Dasha. Superkul att se så fin respons internationellt!

“In the last few years there have been many festivals, workshops and events focusing on the fashion and film connection. The link between the two worlds strengthened also thanks to designers showcasing their collections during different fashion weeks through videos and shorts. Swedish freelance cinematographer and film maker Emil Klang first tried to combine fashion and film in 2007, with “5 Positions”. The film, featuring Helena Hörstedt’s designs and showcased at Diane Pernet’s “You Wear It Well”, was followed by “Disappearing” (2008) (www.disappearing.se), a new short in which he cast models instead of actors and involved Swedish fashion designers Sandra Backlund, Bea Szenfeld, Jojo & Malou and Ida Sjöstedt.

“The Weeks of Dasha”. The project – following the adventures of a fictional character, Russian-born Dasha Romanova, moving to Stockholm – will last for the entire year, and feature 52 episodes exploring the links between fiction and fashion also thanks to the creations worn by the main character, created by international and Swedish fashion designers, among them also Dagmar, Fifth Avenue Shoe Repair, Hope, Noir et Blanc and Made by Noemi. [...]“ (dazeddigital.com)

Här hittar du intervjun i sin helhet!

I förra veckan var jag iväg och såg Tom Fords debutfilm “A single Man” som jag varit väldigt nyfiken på. Se den! Verkligen!

Filmen är en underbar orgie i perfektion ner till detaljnivå, vackert foto och otroligt bra karaktärspresentationer. Kanske var det min skepsis som gjorde mig så positivt överraskad, men jag kan inte förneka att den fick mig på fall. Det stilla fotot gjorde intryck för tiden stannade och de känslor på duken som visades kröp in i hjärtat.

“It’s November 30, 1962. Native Brit George Falconer, an English professor at a Los Angeles area college, is finding it difficult to cope with life. Jim, his personal partner of sixteen years, died in a car accident eight months earlier when he was visiting with family. Jim’s family were not going to tell George of the death or accident let alone allow him to attend the funeral. This day, George has decided to get his affairs in order before he will commit suicide that evening. [...]“ (imdb.com)

Hela filmen är ett paradis för iscensättningar och påkostade miljöer. 50 statister i korrekt klädsel som passerar i en enda scen, eller tjugo uppolerade och otroligt snygga bilar för en enda parkeringsscen m.m. Huset som Falconer bor i hittar du här.

Nu vill jag ha en ny bil till sommaren (förlåt mig Kicki!) och gärna i mörkgrönt och benvit klädsel… Det är dags för en “James” i mitt liv nu.

Säng, sol i rummet, skräddarställning och en dator med fina bilder i. Något mer behöver jag inte nu. Jag har blivit vän med söndagarna! Helt otroligt.

Känns nästan lite konstigt att inte ha myror som kryper i kroppen och inte känna att jag “borde” göra något. Att bara kunna gå tillbaka till sängen och lata mig rejält. Att dagens största bekymmer får vara om jag ska gå på promenad nu eller senare. Och om jag ska ta en till kopp kaffe eller inte. Efter gårdagens css-strul vill jag bara låta hjärnan vara på mute.

Sorry för babblet men jag är fascinerad. Hoppas ni får en underbar söndag!

Fotot på en liten gris är en serie av flera djur, men jag minns dessvärre inte källan.

Bloggen är under arbete nu för allt “försvann” efter en uppdatering… Notering till mig själv: gör ALLTID en backup INNAN uppdatering!

Så nu kommer allt hoppa, se konstigt och fult ut ett tag, men jag hoppas ha fixat det snart igen för detta är inte kul. Suck. Klar!

Jag håller just nu på att sammanställa olika delarna i den grafiska profilen för Made by Noemi. Det är många små delar som i slutändan blir en fin helhet. Men det tar tid och därför är nog främsta anledningen till att det fått vänta så länge på att bli gjort.

Det handlar om hängetiketter, kartonger, klisterlappar, loggor, storlekslappar och allt annat mellan himmel och jord som behövs. Det tar tid, det är frustrerande och det kommer bli grymt.

Jag är mest nöjd med att jag äntligen tar tag i det.

Hittade då denna vackra bild och tycker den ser ut som en landskapsmodell från forna Egypten skapat av någon överambitiös arkitekt (eller snarare dess assistent). Fotot föreställer dock en stans för kartonger.

Jag har nu inför jobbet med kommande kollektionen tänkt besöka Naturhistoriska Riksmuseet och titta på deras samling av fåglar. Det var många år sen jag var där sist och då i samband med någon klassdag i skolan. Jag minns det mest som kallt, ruggigt och långt bort. Dammigt och tråkigt var det också.

Men nu är det istället något som lockar. Jag vill ha det dammiga, det där lite torrt tråkiga och framför allt tystnaden och lugnet på ett gammal museum vars entré alltid har en knastrig grusplan framför.

Ju mer tid som går desto mer romantisk blir min bild av besöket till Naturhistoriska museet. Jag vill verkligen dit nu, men kanske inte denna vecka när det är sportlov och det lär vara allt annat än tom och lugnt då…

Foto av Richard Ross från 1986 ur hans serie “Museology”. Kika även på hans andra fotoserie – speciellt “Suitable Placement”.

Jag saknar mina skor. Saknar möjligheterna att variera, klä upp, klä ner eller bara slippa hasa runt i samma tre par.

Visst, jag har iaf tre par som klarar detta väder (-8 till -20 och mycket snö) och de är trogna vänner som hållit mig varm hela vintern. Men efter ett tag blir det ändå tröttsamt att dansa i fodrade höga curlingkängor. De är vissterligen roliga för man kan vagga fint till musiken men jag orkar inte mer.

Jag älskar mina finare skor med klack för mycket för att utsätta dem för snödöden och att ta med inneskor kräver för mycket planering. Plus att sen jag blev av med min väska vill jag inte gärna ta med mig mer saker än jag absolut behöver för en kväll.

Så nu skulle jag väldigt gärna vilja ha några stövlar likt dessa. Som skulle tåla snön men som är högre, lyxigare och som kan ge mig lite finare vardag.

Jag längtar verkligen till våren nu! Tyvärr kommer den komma först efter en hemsk period av slask som är betydligt vidrigare, men den vill jag helst förtränga nu…

Dessa vackra stövlar är från Lanvin Pre-Fall 2009.

Kommer ni ihåg att jag berättade om en kortfilmsserie där Made by Noemi skulle med vara med i?

Nu ligger kortfilmen nr. 8 av “The weeks of Dasha” ute där MbN är med! Jag såg den igår på förhandsvisningen och måste säga att den är grym med vackra färger, fin stämning och musik av Azin Ashourvan.

Den kommer inom kort också att läggas på hemsidan och till dess kan ni se den här. Där ligger även de andra sju avsnitten uppe.

Hoppas den faller i smaken!

Det finns oändligt många dåliga filmer, men vissa har något som jag kan falla för – t.ex. en kliché av sockersött och färgglatt intro av en film vid namn Jersey Girl från 1992.

Musiken, färgerna och det poppigt käcka var lite för mycket, lite för tjejigt, lite för sockervadd. Filmen är verkligen ljusa jeans, inbakade flätor och mönstrade stickade tröjor i sann “början-på-90-talet-anda”.

Jag orkade inte se mer än en kvart in i filmen, men suget efter socker var stillat och ibland krävs det väldigt lite för att höja mitt humör. I detta fall var det musiken i introt underbar nostalgitripp.

Värt att lyssna på.