Köpte en ny bok idag. Jag behövde en reality check kände jag. Såg denna bok sist men då hade precis köpt två andra – där bägge lämnade mig med otillfredställt sug efter något mer. Det är kul att skrapa på ytan lite men sen blir jag bara uttråkad.

Så idag blev det “Siberian Education” av Nicolai Lilin. Ingen feel-good-bok men jag har redan slukat bra många sidor på väg från lunchmötet.

“Set in a small and tight-knit community of ‘honest criminals’ in a remote part of Siberia, this is a tale of an extreme boyhood – exotic, violent and completely unique. Told from the perspective of a boy gaining his ‘education’ as a member of the Mafia-like Urkas in Transnistria, we get a glimpse inside the strict codes of honour and the rituals of this bizarre community. Besides having a deep distrust of outsiders – especially the police – the community is split into ‘honest’ and ‘dishonest’ criminals and crime is all-pervasive. Even their youngest children are taught to understand violence and when it is appropriate to use it. By the age of six, our narrator is given his first ‘pike knife’ by an uncle and by the age of twelve he has been convicted of attempted murder. A huge bestseller in Lilin’s current home country, Italy, Siberian Education is an extraordinary snapshot of a violent world.”

“Nicolai Lilin was born in 1980 and grew up in the small rebuclic of Transnistria, which declared its independence in 1990 but has never been recognised. Nicoali left home to fight in the Russian army against the Chechens. He later lived in Ireland, before moving to Italy, where he continues to work as a tattooist in Turin.”

Ser fram emot sängläsningen ikväll!

Omslag av Stuart Bache för Canongate Books Ltd, UK.

På sistonde har jag fastnat för typsnitt. Det började med att jag skulle hjälpa en vän att göra en enkel textlogotyp och nu ser jag dem överallt.

För många år sen umgicks jag väldigt mycket med en person som då var typsnittsbesatt och i den vevan tror jag det såddes ett frö i mig som nu har aktiverats. Det är något med typsnitt som startar en hel tankebana i mig – en bokstav ger en hel kedja av associationer som spinner iväg till en historia. Antar jag är lättroad för de blir lätt absurda men fina.

Hittade denna bild och gillar verkligen typsnittet. Det är “40-tal, filmstjärna, samlarbild” över det som är enkelt men krusidulligt fint. Tyvärr vet jag inte vad det heter trots att jag försökt bläddra igenom massvis med olika typsnitt i timmar. Inte det mest effektiva sättet att spendera tiden på men jag vill gärna veta. Vet kanske du?

Bild från Love magazine #4 via Tobacco&Leather blog.

Precis uppdaterat Madebynoemi.com med nya pressklipp för juli och augusti. Flera är på väg!

Klipp från VeckoRevyn juli 2010 med Silver body.

Jag kom i söndags hem från en kortare semester med fokus på att vila upp mig och starta om hjärnan för hösten.

Det var så länge sen jag fick ligga på en strand och bara läsa en bok utan trettio tankar som snurrar. Resan innehöll även lite jobb men det kändes som lyx att kunna sitta i värmen vid en pool och knappa på datorn.

Borta bra men att komma hem är oslagbart skönt och komma tillbaka till ateljén var som att få leka på nytt. Antar att komma bort är bästa sättet att uppskatta det man har…

Däremot saknar jag otroligt mycket all underbar frukt, grönsaker och fisk som fanns att njuta av. Gårdagens omogna hårda avokado i matbutiken var en trist påminnelse om att semestermaten nu enbart är ett minne.

Vackert foto av Linda Gradin från vår resa. Med tre duktiga semesterfotografer (varav en var Ceen Wahren) kunde jag vara lat och bara njuta av att se deras resultat utan att fotografera själv.

Det har varit en hektisk och kul period på sistone så tiden har inte räckt till för allt jag velat berätta. Hursomhelst är nya minikollektionen “Golden Bat” ute nu och jag hoppas den faller i smaken.

Tyget är fantastisk men dessvärre inte en dröm att sy då det kräver mycket kärlek för att inte bråka tillbaka. Ju vackrare material, desto svårare och trixigare att klippa, nåla och sy. Resultatet överväger dock alltid svordomarna på vägen som tur är…

Inspirationen bakom “Golden Bat” är baserad på:

[...]“En av de saker som jag minst bäst var fladdermössen som flög fram strax efter skymningen trätt in och seglade lågt i skyn. De kändes skrämmande och oberäkneliga i både rörelserna och lynnet. Och framför allt kom de från vinden. Det där lilla utrymmet ovanför min säng som jag inte visste något om.

Där någonstans väcktes mina fantasier om vinden och fladdermössens skatter de dolde. Kollektionen “Golden Bat” är min tolkning och dröm utifrån dessa minnen, fantasier och rädslor.” [...]

Utöver underklädeskollektionen är även Accessoarerna uppe nu. Du som är uppskriven på nyhetsbrevet vet ju redan detta sedan över en vecka så det är gamla nyheter!

Hela minikollektionen “Golden Bat” finns här. De nya Accessoarerna är här och vill du skriva upp dig på nyhetsbrevet så gör du det här.

Foto Ceen Wahren för MbN.

Igår eftermiddag kom äntligen storleksetiketterna. Lyckan är total och arbete var standby fram till dess att kartongen slets ur händerna på budet och min blick illa dolde “Är du fortfarande kvar?” innan jag stängde dörren.

Nu är de här, isydda och jag kan slappna av lite. De är 1,5 månad försenade och Schenker rycker på axlarna och leverantören bjuder på 150kr. Vilken fest.

Alldeles nyss kom även galgproverna från Kina med bud. Globaliseringen må vara av ondo i vissa sammanhang men ironin är desto större att gods från Kina kommer på två dagar och gods från Borås efter 2 månader. Svårt att då motivera varför man bör stödja nationella företag med högre pris, likvärdig kvalité och dessvärre medelmåttig service. Hursomhelst lär jag mig av detta och blir klokare för varje händelse som får mig att gnissla tänder.

Snart är alla bitar på plats inför mässan och deadlinen på onsdag kanske sker utan panikstressattacken jag fasat. Men till dess är det många dagar och först när allt är till 97% klart kommer jag vara helt lugn.

Nu återstår texter, priser och allt annat roddande. Fröna börjar poppa upp fint och MbN 2.0 är på gång!

Life Magazine med Greta Garbo från Januari 1955.

Kom över en serie fotografier av Debbie Carlos nyss och blev fascinerad av de vackra färgerna. Så fina och trollbindande men lite obehangliga på samma gång.

[...] “The murky quality of the lighting and the dark desaturated tones of the exhibits, convey a sensuality and romanticism at odds with the sense of stagnant death that lingers in the cracked skin of 100-year-old taxidermied animals and birds strung up as though in flight with fishing line.” [...] debbiecarlos.com

Min tvetydiga fascination för uppstoppade lite äckliga djur har visst fått en nytt romatiskt skimmer över sig. Kika på resten av serien här.

Bild av Debbie Carlos via escapefromberlin.com

Jag är trött, sådär segt långsam i huvudet att blicken fastnar på föremål. Känns som att jag allt det jag tryckt in i huvudet senaste dagarna nu ligger där och jäser. Lågintensivt och i väntan på slutresultatet.

Eftersom jag inte direkt tycker om att försöka ha många bollar i luften utan snarare föredrar att göra en sak i taget så är det en utmaning. Men jag är på god väg och jobbar på att vrida om mitt synsätt till att faktiskt se de tusen andra saker jag brukar göra i vanliga fall utan att då förstå att det är precis samma sak.

Målet är att lura mig själv till stordåd helt enkelt. Nedräkningen är igång och snart är allt det där i bra rullning. Då ska jag krypa ihop till en boll på en solstol och slumra länge.

För någonstans finns ju säkerheten i det osäkra och det är att allt går på ett eller annat sätt. Det fram till dess är bara förspel.

Foto av Bruce Weber för W magazine Juli 2002.

Det regnar utanför. Öser ner och inne i ateljén är det fuktigt för jag hade öppen dörr tills nyligen. Papperet krusar sig och allt är lite rått.

Ska snart åka iväg på lunch och sen köpa tyg till proverna som ska vara med i Taipei. Kör backup-varianten nu och sy alla prover själv så jag är säker på att allt är klart. Då kan jag börja andas igen.

Men jag vill verkligen inte gå ut i regnet även fast jag har bilen… Usch. Brr. Blä.

Bild från Flair Italy maj 2010 av fotografen Beau Grealy

Jag har precis renskrivit min to-do-lista och bockat av några punkter. Väldigt skön känsla om jag bortser från att avbockandet alltid understiger antaler punkter som jag sätter upp på den. Ett steg fram, två bak och tre åt sidan. Målet i fokus men lite suddigt på kanterna.

Apropå det är jag mitt uppe i ett sammanställningsmarathon inför mässa i Taipei nu i slutet på augusti (för jag har väl nämnt den? tror det iaf…) med att få fram alla prover i tid, upphängningen, etiketterna och alla andra tusen små saker. Skrämmande hur tiden går så fort när allt annat går så långsamt.

Nervös, stressad men det ska gå. Det måste gå. Det kommer gå.

Foto cobrasnake via TobaccoAndLeather.

Jag är just nu på annat håll men ikväll ser jag fram emot att om någon timme få hoppa in i bilen och åka till ateljen.

Längtar just nu väldigt mycket till att få slutföra de väskor jag påbörjat till plåtningen imorgon. Tänk att jobb kan locka så mycket ibland – men bara när det inte känns som jobb, utan bara som en lek.

Varje nytt projekt, oavsett hur stort eller litet det är, börjar med att jag städar rent mitt arbetsbord. Det är likt en liten ritual varje gång och blir ett avstamp mot något nytt. Då känner jag inte av tidspress, krav eller tråkigheter i form av måsten. Just nu finns i min värld bara vackert skinn, ringar, tryckknappar och nitar. Köpte även idag mer fodertyg så även det är klart.

Allt prydligt utklippt och förberett i fina högar. Alla verktyg är nära och det enda som återstår är att fixa en kanna med iskaffe för att sen köra igång till sena natten.

Foto av interiören på Dodge Deodora 70-tal (inte min bil tyvärr). Okänd källa.

Jag brukade vanligtvis älska färger och mönster i min sommargarderob. Svarta kläder kändes alltid tabu när det var varmt tills för ungefär två år sen när något hände. Nu har nästan alla mina senaste klädköp varit svarta.

Senast idag då jag köpte en supertunn svart trikåklänning i siden med lång ärm och riktig fladdrig variant. En sådan som jag flera gånger önskat att jag haft men inte kommit för mig att köpa eftersom den “är ju svart”.

Så nu har jag den perfekta kvällsklänningen att bära över Silver seriens bh och höga trosa! Subtilt skimmer är precis vad jag vill ha, fast jag får nog vänta ytterligare några dagar innan jag kan bära den för än är det kokhett även kvällstid. Me like ♥

Nu är det dags för en andra iskaffe här i ateljen innan jag orkar återgå till att jobba.

Saknar källa till bilden tyvärr!

Det är så varmt just nu att jag inte vet var jag ska ta vägen. Eller jo, jag vet mycket väl vart jag helst skulle vilja vara – på en strand med en stor karaff iskall lemonad (tänk is, mynta, citron, apelsin och ett sugrör) bredvid mig. Men tyvärr sitter jag inomhus i värmen och smälter bort. Jobb, jobb,jobb.

Arbetsmoralen vs. värmen = 0-1

Överlevnaden är kvällsdopp och sena kvällar på uteserveringar. Då går det lite lättare och uthärdligare på dagen.

Foto för VLP med Stina Gunnarssons design.

I år blir det semester. En riktig semester där jag får åka iväg till värmen med vänner och vila i slutet på sommaren. Flygbiljetterna är köpta, boendet bokat och garderoben uppdaterad.

Det har nog varit flera år sen nu sen jag var på en riktig sova-lata-mig-semester. Visst har jag varit ledig och vilat, men inte så där koncentrerat i varmare länder en längre tid.

Jag längtar till att få ha banala och lata problem som att cykla efter mjölk till kaffet eller lära mig av erfarna solare vilken solposition som bäst kan fungera för vita sidorna etc. Att bara få sova, sola och äta god mat. Umgås, resa på utflykter och peta mig i naveln. Varken mer eller mindre.

Jag längtar verkligen till augusti nu.

Foto av Tom Palumbo via grainedit.com

I helgen var jag förbi en loppmarknad utanför stan här i Stockholm och köpte lite smått och gott.

Öppen grusplan, damm och en sol som inte var nådig. Efter att ha stått vid ett rödljus och känt hur solen brände hål på huden var jag inte helt sval för att strosa länge. Så det blev en värmechock och snabba köp. Men nöjd blev jag; ett par grå mockastövlar (perfekta till sensommaren), en leopardmönstrad mönstrad kjol med hög midja (ska klippa av den till kort längd), ett par stora långa silverörhängen (synd bara att jag inte har den väldigt långa halsen de kräver).

Precis när jag var på väg tillbaka såg jag Dionne Warwick ligga i solen bredvid en ful annan LP och jag hade inte hjärta att lämna henne där. Så det blev ett köp fast jag inte lyssnat på mina skivor på ett bra tag nu. Det är svårt att motstå en gammal materiell kärlek som aldrig rostar…

Ps. Jag köpte även ett gammalt superslitet och snett Stringbord innan på en annan loppmarknad. Mitt nya mentala projekt att slipa och måla på.

Sitter just nu och samlar inspiration till plåtningen av nya MbN accessoarlinjen med Ceen Wahren. Tanken är skapa ett enkelt och vackert stilleben i en dammig, sliten miljö som kontrasterar de rena väskorna och skärpen.

Problemet är bara att det finns så mycket fint och suktande att det nu börjar klia i fingrarna efter att få göra mer, nytt och reellt. Blir lätt så när jag fastnat för länge framför datorn och inte fått jobba med händerna konkret.

Farligt distraherande…

Skärmdump av Sam Taylor Woods* verk “Still Life” där hon skapat en stillfilm av det klassiska fruktfatet – “[...] In the celebrated film Still Life (2001), an impossibly beautiful bowl of fruit decays at an accelerated pace, creating a visceral memento mori. [...]” källa whitecube.com

* Samtidskonstnär och del av YBA (Young British Artists) som var främst aktiva under 1990-talet. Sam är nu senast aktuell med sin regidebut av filmen “Nowhere Boy” om John Lennons liv.

Sitter i en bubbla av jobb och möjligheter samtidigt som jag inte riktigt vet vad som är upp eller ner. En plåtning att styra upp, en iPhone-grej att planera (detta är superkul, berättar mer sen!), en produktion att knyta ihop och däremellan cykla runt i vackra vädret och njuta av solen innan den försvinner.

Alltid denna latenta stress över sommaren som egentligen inte finns anledning till, men varför enbart njuta när man kan småstressa också? Varje år samma sak men jag glömmer det däremellan – “Det är juli, snart augusti och snart över”.

Nu är det snart helg, men först ska jag cykla till posten och hämta det jag hoppas är prover från en av fabrikerna. Schenker kunde varken svara bu eller bä när jag ringde dem och det känns absurt att företag som jobbar med logistik kan vara så flummiga på sitt eget område. Skönt samtidigt att även stora företag kan ha noll koll – då framstår jag som stenhård affärskvinna med koll på läget.

Foto av David Bellemere.

Att få till ett porträttfoto till krönikan en dag som denna var en långsam och seg sak (inte för att det annars vore en dröm). Kände att lika bra att köra när jag ändå var som tröttast eftersom en klok person sagt till mig att man aldrig är så snygg som när man är bakis. Kanske för att man då inte är lika kinkig mot sin spegelbild? Vad vet jag.

Porträttfotografering som täckte in de flesta miner jag brukar få:

Ha! – Eller hur. – Va?

Näe. – Fnys. – Var?

Oj! – Är det? – Puh.

Slutliga fotot blev inget av dessa i alla fall. Det blev rätt bra och jag är glad att det är gjort. Nu återstår bara lite retusch och sen iväg till tidningen. Så snart får ni läsa och se slutliga resultatet av denna krönika.

Snart.

Foto kan vara vackert och alldeles underbart perfekt på alla sätt. Men bara så länge motivet inte är jag. Kameran är inte min vän, inte en spegel och inte en representation av mig. I alla fall inte om jag ser den och vet om den.

För länge sen och i vissa isolerade kulturen ansågs fotografiet vara en tjuv av själen då avbildningen i själva verket är ditt innersta som sugs ut och sätts på papper. En farlig och ödestigande lek.

För mig är det snarare så att själen envist inte fastnar på bild utan blir kvar i verkliga livet. Det är som att jag inte kommer med i avbildningen. Jag blir en död varelse som ser enbart livrädd ut. Så det är inte så konstigt att jag inte älskar kameran. Vi delar inte den ömsesidiga kärlek som krävs, utan är snarare mer än lyckliga på var sitt håll.

Tyvärr måste jag nu ändå försöka få till porträttfoto av mig för en krönika som ska publiceras inom hyfsat snar framtid (den jag berättade om för en tid sen). Usch. Fy. Blä. Det kommer inte bli kul.

Foto från Numero 2008 via wickedwink-blog.com

Imorgon är midsommarafton och då ska jag vara glad, äta mycket sill och jordgubbar, dricka öl och njuta av ledigheten. Kanske plocka en bukett av sju blomster och drömma söta drömmar. Trevlig midsommar!

Foto av David Bellemere.