Det är nu snöstorm och riktig vinter här i Stockholm. Det snöar, det blåser och det är riktigt kallt – eller snarare det är vinter. Allt är vitt och helt underbart vackert. Men som vanligt med vitt är det inte praktiskt för fem öre.

Igår skulle jag “bara” parkera om bilen (med sommardäck) - ingen hit. Jag kom inte upp för backen. Men efter mycket svett, envishet och kamp gick allt vägen och jag var så stolt att jag höll på att spricka.

Idag på väg till ateljén höll jag på att blåsa bort och kan inte i min vildaste fantasi klura ut varför jag ansåg att mössa inte var nödvändigt. Med en handväska, en tygpåse och en dator i motvind var det inte en dans. Det var en hård kamp att nå fram till busskuren och tryggheten. Blöt, isig och andfådd. Tur att jag dessutom inte hade mascara som annars hade vandrat fritt också.

Fast å andra sidan har jag nog inte heller tyckt att kaffe och kaka kunde smaka så gott framför datorn som nu. I värmen. Så jag njuter och tittar ut på allt det fina och ser en tapper brevbärare försöka cykla upp för backen. Det om något är mod och järnstyrka. Brevbärare är hjältar, även fast de bara kommer med tråkiga räkningar och ännu tråkigare reklamblad med jubileumspennor.

Jag känner bara att jag nog måste shoppa fler ullstrumpor nu inför kylan. Ett måste jag älskar att ha och som är den sak som jag faktiskt genuint älskar med vinter. Ull, ull och ull i lager på lager.

Tags: brevbärare, buss, handväska, kamp, kyla, mailman, mössa, opraktiskt, snö, snow, struggle, unpractical, vind, vinter, vitt, white, wind, winter

This entry was posted on Monday, November 24th, 2008 at 12:15 pm and is filed under kläder, natur, vardag. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.