Fick nyligen ett mail av journalisten Anna Battista och länken till hennes intervju i Dazed & Confused med Emil Klang om Dasha. Superkul att se så fin respons internationellt!

“In the last few years there have been many festivals, workshops and events focusing on the fashion and film connection. The link between the two worlds strengthened also thanks to designers showcasing their collections during different fashion weeks through videos and shorts. Swedish freelance cinematographer and film maker Emil Klang first tried to combine fashion and film in 2007, with “5 Positions”. The film, featuring Helena Hörstedt’s designs and showcased at Diane Pernet’s “You Wear It Well”, was followed by “Disappearing” (2008) (www.disappearing.se), a new short in which he cast models instead of actors and involved Swedish fashion designers Sandra Backlund, Bea Szenfeld, Jojo & Malou and Ida Sjöstedt.

“The Weeks of Dasha”. The project – following the adventures of a fictional character, Russian-born Dasha Romanova, moving to Stockholm – will last for the entire year, and feature 52 episodes exploring the links between fiction and fashion also thanks to the creations worn by the main character, created by international and Swedish fashion designers, among them also Dagmar, Fifth Avenue Shoe Repair, Hope, Noir et Blanc and Made by Noemi. [...]“ (dazeddigital.com)

Här hittar du intervjun i sin helhet!

I förra veckan var jag iväg och såg Tom Fords debutfilm “A single Man” som jag varit väldigt nyfiken på. Se den! Verkligen!

Filmen är en underbar orgie i perfektion ner till detaljnivå, vackert foto och otroligt bra karaktärspresentationer. Kanske var det min skepsis som gjorde mig så positivt överraskad, men jag kan inte förneka att den fick mig på fall. Det stilla fotot gjorde intryck för tiden stannade och de känslor på duken som visades kröp in i hjärtat.

“It’s November 30, 1962. Native Brit George Falconer, an English professor at a Los Angeles area college, is finding it difficult to cope with life. Jim, his personal partner of sixteen years, died in a car accident eight months earlier when he was visiting with family. Jim’s family were not going to tell George of the death or accident let alone allow him to attend the funeral. This day, George has decided to get his affairs in order before he will commit suicide that evening. [...]“ (imdb.com)

Hela filmen är ett paradis för iscensättningar och påkostade miljöer. 50 statister i korrekt klädsel som passerar i en enda scen, eller tjugo uppolerade och otroligt snygga bilar för en enda parkeringsscen m.m. Huset som Falconer bor i hittar du här.

Nu vill jag ha en ny bil till sommaren (förlåt mig Kicki!) och gärna i mörkgrönt och benvit klädsel… Det är dags för en “James” i mitt liv nu.

Jag har nu inför jobbet med kommande kollektionen tänkt besöka Naturhistoriska Riksmuseet och titta på deras samling av fåglar. Det var många år sen jag var där sist och då i samband med någon klassdag i skolan. Jag minns det mest som kallt, ruggigt och långt bort. Dammigt och tråkigt var det också.

Men nu är det istället något som lockar. Jag vill ha det dammiga, det där lite torrt tråkiga och framför allt tystnaden och lugnet på ett gammal museum vars entré alltid har en knastrig grusplan framför.

Ju mer tid som går desto mer romantisk blir min bild av besöket till Naturhistoriska museet. Jag vill verkligen dit nu, men kanske inte denna vecka när det är sportlov och det lär vara allt annat än tom och lugnt då…

Foto av Richard Ross från 1986 ur hans serie “Museology”. Kika även på hans andra fotoserie – speciellt “Suitable Placement”.

Det finns oändligt många dåliga filmer, men vissa har något som jag kan falla för – t.ex. en kliché av sockersött och färgglatt intro av en film vid namn Jersey Girl från 1992.

Musiken, färgerna och det poppigt käcka var lite för mycket, lite för tjejigt, lite för sockervadd. Filmen är verkligen ljusa jeans, inbakade flätor och mönstrade stickade tröjor i sann “början-på-90-talet-anda”.

Jag orkade inte se mer än en kvart in i filmen, men suget efter socker var stillat och ibland krävs det väldigt lite för att höja mitt humör. I detta fall var det musiken i introt underbar nostalgitripp.

Värt att lyssna på.

Min approach till livet just nu är helt kanaliserad genom att klippa, tejpa och vrida om mönster som sen ska överföras till skinn och vidare som applikationer till färdiga produkter. Vad det är för produkt berättar jag sen (men jag lovar att det är blir fint och stort om det slår som önskat), nu är jag mest inne på att monotont och sakta skrida framåt till perfektion.

Det slår aldrig fel hur kul det är att jobba i skinn och inte kunna, vilja eller  önska att det ska gå snabbt.

Jag lyssnar på Leonard Cohen, vaggar och klipper ordning på livet – ett recept jag rekommenderar alla som behöver lite lugn och ro.

Ha en underbar helg!

Bild från bloggen LeFashion.

IQONS är ett nätverk med fokus på mode, foto, make & hår etc. över hela världen. Två av initiativtagarna bakom är bl.a. Diane Pernet (driver bloggen “A Shaded View on Fashion” som revolutionerade med mode på nätet och banade vägen för alla modebloggare) och Rafael Jimenez (var tidigare på Comme des Garcons och jobbade fram deras guerillabutikskoncept).

Man kan säga att Iqons är för mode det MySpace är för musiken. Det är en bred plattform att dela sitt arbete på och kika på andras.

Made by Noemi finns där och även fast jag inte är där så ofta så tycker jag mycket om tanken. Det finns mycket bra och mindre bra, men mest är det alla möjligheter som är inspirerande att se.

För det är så lätt att fastna i det lilla, det lokala och det precis framför näsan att jag missar hela världen utanför. Det finns och den är fanstastisk!

Kikade idag igenom deras Magazine som ligger upplagd och insåg att jag borde kika in på sidan lite oftare.

Du hittar den här!

Visserligen tycker jag Isabel och Ruben Toledo (på omslaget) är lite läskiga på ett obeskrivligt sätt men artikeln om dem är ändå intressant.

Det var ju modevecka här Stockholm förra veckan som jag helt glömt bort att nämna (jag har snurrat i min egen värld lite som mycket).

För min del blev det bara Cheap Monday visningen i Frihamnen och Noir&Blanc utställningen på Allmänna Galleriet.

Det var en ganska annorlunda upplevelse på Cheap Monday visningen att bli vittne till hur hela hangaren nästan stormas av besökare som halvt river saker / småkriker på vägen in när sittplatserna är tillsatta. Modevisning och konsert är nog kanske samma sak trots allt…

Jag är ingen direkt jeanstjej men det var kul att få se Ann-Sofi backs första kollektion för Cheap Monday och modellernas superfina svinryggar som var sprejmålade i svart, grått och vitt. Mycket jeans och college som är kännetecket, jag föll istället för ett par lite mer skräddade grå byxor med kortare ben (de var en nyans mörkare än dessa).

För när det gäller college så finns det nämligen ingen som än idag slår min gamla gråa Gul&Blå. Ju äldre och mer trasig den blir, desto mer älskar jag den.

Får nog avsätta lite mer tid för modeveckan nästa säsong för denna var det för mycket annat som upptog all tid. Fast å andra sidan säger jag så varje gång…

Bild från Fashionweekbyberns.com.

Av alla morgonar tror jag just denna var riktigt dumt att skippa morgonbadet på (badkar = evig kärlek). Det har gått flera timmar sen jag gick upp och jag fryser fortfarande.

Bilen var en liten vit igloo och termometern visade -18 grader. Längtar verkligen till att få avsluta här, åka hem, dra på mig lager på lager av ull och återgå till min bubbla.

Jag började nämnligen jobba på en ny sida sist jag försökte vara ledig hemma. Det började som ett infall (jag har velat det länge men kännt hela tiden att det funnits viktigare saker att prioritera tills jag struntade i det och körde) och nu ser det ut att vara klart snart. Det som saknas är några få texter och uppdatering av pressbilder. Så det verkar bli klart till 4:e februari. F*n vad det ska bli skönt!

Ha en fin helg!

Foto på ett drömhus från 70-talet. Saknar dessvärre källa.

Jag nämnde förut att min kärlek till grått kanske hade ett frö i Stella McCartney och ikväll när jag letade runt efter något att se på Svt Play hittade jag denna dokumentär. Den visades på tv bara för någon dag sen men som jag helt missat (igen):

“Del 2 av 6. Några av världens mest kända och populära människor träffas för att samtala med varandra om sina liv, arbeten och vad som inspirerar dem. Det blir spännande möten med spännande människor! Designern Stella McCartney möter popkonstnären Ed Ruscha i kvällens program.”

Så om ni likt jag missat den kan ni se den här. God natt!

Jag gillar att läsa NY Times blogg ibland för att få lite större men ändå lite nischade nyheter. Läste där precis en artikel om konstnären Jim Drain som gör textila skulpturer i starka färger. Han är även nu aktuell med en limited-edition av stickade tröjor för Opening Ceremony. De ser ut som en färgglad korsning av SuperMario motiv och Bill Cosby tröjor (dessa pixlade mångfärgade stickade som var lite dovt 80-tals psykedeliska).

Men själv gillade jag mest denna parstol som han gjort. Den är lagom nördig för mig och påminner om att sitta i någons knä. Jag må vara tråkig men så är det med smaken ibland.

Bild från NY Times blog.