Köpte en ny bok idag. Jag behövde en reality check kände jag. Såg denna bok sist men då hade precis köpt två andra – där bägge lämnade mig med otillfredställt sug efter något mer. Det är kul att skrapa på ytan lite men sen blir jag bara uttråkad.

Så idag blev det “Siberian Education” av Nicolai Lilin. Ingen feel-good-bok men jag har redan slukat bra många sidor på väg från lunchmötet.

“Set in a small and tight-knit community of ‘honest criminals’ in a remote part of Siberia, this is a tale of an extreme boyhood – exotic, violent and completely unique. Told from the perspective of a boy gaining his ‘education’ as a member of the Mafia-like Urkas in Transnistria, we get a glimpse inside the strict codes of honour and the rituals of this bizarre community. Besides having a deep distrust of outsiders – especially the police – the community is split into ‘honest’ and ‘dishonest’ criminals and crime is all-pervasive. Even their youngest children are taught to understand violence and when it is appropriate to use it. By the age of six, our narrator is given his first ‘pike knife’ by an uncle and by the age of twelve he has been convicted of attempted murder. A huge bestseller in Lilin’s current home country, Italy, Siberian Education is an extraordinary snapshot of a violent world.”

“Nicolai Lilin was born in 1980 and grew up in the small rebuclic of Transnistria, which declared its independence in 1990 but has never been recognised. Nicoali left home to fight in the Russian army against the Chechens. He later lived in Ireland, before moving to Italy, where he continues to work as a tattooist in Turin.”

Ser fram emot sängläsningen ikväll!

Omslag av Stuart Bache för Canongate Books Ltd, UK.

På sistonde har jag fastnat för typsnitt. Det började med att jag skulle hjälpa en vän att göra en enkel textlogotyp och nu ser jag dem överallt.

För många år sen umgicks jag väldigt mycket med en person som då var typsnittsbesatt och i den vevan tror jag det såddes ett frö i mig som nu har aktiverats. Det är något med typsnitt som startar en hel tankebana i mig – en bokstav ger en hel kedja av associationer som spinner iväg till en historia. Antar jag är lättroad för de blir lätt absurda men fina.

Hittade denna bild och gillar verkligen typsnittet. Det är “40-tal, filmstjärna, samlarbild” över det som är enkelt men krusidulligt fint. Tyvärr vet jag inte vad det heter trots att jag försökt bläddra igenom massvis med olika typsnitt i timmar. Inte det mest effektiva sättet att spendera tiden på men jag vill gärna veta. Vet kanske du?

Bild från Love magazine #4 via Tobacco&Leather blog.

Jag kom i söndags hem från en kortare semester med fokus på att vila upp mig och starta om hjärnan för hösten.

Det var så länge sen jag fick ligga på en strand och bara läsa en bok utan trettio tankar som snurrar. Resan innehöll även lite jobb men det kändes som lyx att kunna sitta i värmen vid en pool och knappa på datorn.

Borta bra men att komma hem är oslagbart skönt och komma tillbaka till ateljén var som att få leka på nytt. Antar att komma bort är bästa sättet att uppskatta det man har…

Däremot saknar jag otroligt mycket all underbar frukt, grönsaker och fisk som fanns att njuta av. Gårdagens omogna hårda avokado i matbutiken var en trist påminnelse om att semestermaten nu enbart är ett minne.

Vackert foto av Linda Gradin från vår resa. Med tre duktiga semesterfotografer (varav en var Ceen Wahren) kunde jag vara lat och bara njuta av att se deras resultat utan att fotografera själv.

Det har varit en hektisk och kul period på sistone så tiden har inte räckt till för allt jag velat berätta. Hursomhelst är nya minikollektionen “Golden Bat” ute nu och jag hoppas den faller i smaken.

Tyget är fantastisk men dessvärre inte en dröm att sy då det kräver mycket kärlek för att inte bråka tillbaka. Ju vackrare material, desto svårare och trixigare att klippa, nåla och sy. Resultatet överväger dock alltid svordomarna på vägen som tur är…

Inspirationen bakom “Golden Bat” är baserad på:

[...]“En av de saker som jag minst bäst var fladdermössen som flög fram strax efter skymningen trätt in och seglade lågt i skyn. De kändes skrämmande och oberäkneliga i både rörelserna och lynnet. Och framför allt kom de från vinden. Det där lilla utrymmet ovanför min säng som jag inte visste något om.

Där någonstans väcktes mina fantasier om vinden och fladdermössens skatter de dolde. Kollektionen “Golden Bat” är min tolkning och dröm utifrån dessa minnen, fantasier och rädslor.” [...]

Utöver underklädeskollektionen är även Accessoarerna uppe nu. Du som är uppskriven på nyhetsbrevet vet ju redan detta sedan över en vecka så det är gamla nyheter!

Hela minikollektionen “Golden Bat” finns här. De nya Accessoarerna är här och vill du skriva upp dig på nyhetsbrevet så gör du det här.

Foto Ceen Wahren för MbN.

Kom över en serie fotografier av Debbie Carlos nyss och blev fascinerad av de vackra färgerna. Så fina och trollbindande men lite obehangliga på samma gång.

[...] “The murky quality of the lighting and the dark desaturated tones of the exhibits, convey a sensuality and romanticism at odds with the sense of stagnant death that lingers in the cracked skin of 100-year-old taxidermied animals and birds strung up as though in flight with fishing line.” [...] debbiecarlos.com

Min tvetydiga fascination för uppstoppade lite äckliga djur har visst fått en nytt romatiskt skimmer över sig. Kika på resten av serien här.

Bild av Debbie Carlos via escapefromberlin.com

Det regnar utanför. Öser ner och inne i ateljén är det fuktigt för jag hade öppen dörr tills nyligen. Papperet krusar sig och allt är lite rått.

Ska snart åka iväg på lunch och sen köpa tyg till proverna som ska vara med i Taipei. Kör backup-varianten nu och sy alla prover själv så jag är säker på att allt är klart. Då kan jag börja andas igen.

Men jag vill verkligen inte gå ut i regnet även fast jag har bilen… Usch. Brr. Blä.

Bild från Flair Italy maj 2010 av fotografen Beau Grealy

Jag brukade vanligtvis älska färger och mönster i min sommargarderob. Svarta kläder kändes alltid tabu när det var varmt tills för ungefär två år sen när något hände. Nu har nästan alla mina senaste klädköp varit svarta.

Senast idag då jag köpte en supertunn svart trikåklänning i siden med lång ärm och riktig fladdrig variant. En sådan som jag flera gånger önskat att jag haft men inte kommit för mig att köpa eftersom den “är ju svart”.

Så nu har jag den perfekta kvällsklänningen att bära över Silver seriens bh och höga trosa! Subtilt skimmer är precis vad jag vill ha, fast jag får nog vänta ytterligare några dagar innan jag kan bära den för än är det kokhett även kvällstid. Me like ♥

Nu är det dags för en andra iskaffe här i ateljen innan jag orkar återgå till att jobba.

Saknar källa till bilden tyvärr!

I helgen var jag förbi en loppmarknad utanför stan här i Stockholm och köpte lite smått och gott.

Öppen grusplan, damm och en sol som inte var nådig. Efter att ha stått vid ett rödljus och känt hur solen brände hål på huden var jag inte helt sval för att strosa länge. Så det blev en värmechock och snabba köp. Men nöjd blev jag; ett par grå mockastövlar (perfekta till sensommaren), en leopardmönstrad mönstrad kjol med hög midja (ska klippa av den till kort längd), ett par stora långa silverörhängen (synd bara att jag inte har den väldigt långa halsen de kräver).

Precis när jag var på väg tillbaka såg jag Dionne Warwick ligga i solen bredvid en ful annan LP och jag hade inte hjärta att lämna henne där. Så det blev ett köp fast jag inte lyssnat på mina skivor på ett bra tag nu. Det är svårt att motstå en gammal materiell kärlek som aldrig rostar…

Ps. Jag köpte även ett gammalt superslitet och snett Stringbord innan på en annan loppmarknad. Mitt nya mentala projekt att slipa och måla på.

Sitter just nu och samlar inspiration till plåtningen av nya MbN accessoarlinjen med Ceen Wahren. Tanken är skapa ett enkelt och vackert stilleben i en dammig, sliten miljö som kontrasterar de rena väskorna och skärpen.

Problemet är bara att det finns så mycket fint och suktande att det nu börjar klia i fingrarna efter att få göra mer, nytt och reellt. Blir lätt så när jag fastnat för länge framför datorn och inte fått jobba med händerna konkret.

Farligt distraherande…

Skärmdump av Sam Taylor Woods* verk “Still Life” där hon skapat en stillfilm av det klassiska fruktfatet – “[...] In the celebrated film Still Life (2001), an impossibly beautiful bowl of fruit decays at an accelerated pace, creating a visceral memento mori. [...]” källa whitecube.com

* Samtidskonstnär och del av YBA (Young British Artists) som var främst aktiva under 1990-talet. Sam är nu senast aktuell med sin regidebut av filmen “Nowhere Boy” om John Lennons liv.

Det går i cykler och vips är det storslaget igen. Mönster och färgskalor inom mode är kända som barometern på vart humöret i samhället svänger. Hur vågade mönstren är, så vågad är vår anda. Från glåmig grå och mild till färgstark och galen. Självklart påverkar årstiderna färger men det är mer än så även fast mode gärna ses som nonsens med makt.

Så fast jag inte är en fan av triangulära batikmönster i fladdrigt material, kommer jag också förr eller senare sitta där med mitt afroinspirerat Shonibare* tyg på mig. Och likt det kommer det vara min tolkning av en västerländsk tolkning av en afrikansk dröm om status. Jag kommer inte komma undan fast jag kanske skulle vilja. Så en lagom analys och stort intresse är att föredra.

För denna bild är väldigt fin tycker jag.

* Yinka Shonibare [...] “has become well known for his exploration of colonialism and post-colonialism within the contemporary context of globalisation. Shonibare’s work explores these issues, alongside those of race and class, through the media of painting, sculpture, photography and, more recently, film and performance. Using this wide range of media, Shonibare examines in particular the construction of identity and tangled interrelationship between Africa and Europe and their respective economic and political histories. Mning Western art history and literature, he asks what constitutes our collective contemporary identity today. Having described himself as a ‘post-colonial’ hybrid, Shonibare questions the meaning of cultural and national definitions.” [...] källa wikipedia.com

Foto från Oyster magazine via lucylaucht.blogspot.com

När man är en liten fisk i ett enormt hav så är alla råd, tips och kunskaper ovärderliga. Prata, fråga och fråga igen är enda sättet för mig att bli klok på saker som annars bara snurrar i huvudet och gör mig stressad.

Igår var jag på ett möte med ett företag som gav mig feedback och tips om hur jag kan ta MbN vidare. Även fast de egentligen jobbar med betydligt större kunder, så var de vänliga att avsätta tid och träffa mig. Ikväll blir det ytterligare ett möte, denna gång med en producent och imorgon har jag ett annat möte av likande slag som jag är både nervös och ser fram emot mycket.

Den inspiration och energi som de ger mig öppnar upp min lilla värld och får möjligheterna att kännas nåbara istället för avlägset skrämmande. Det är som nyinjicerad energi i koncentrerad form för mitt företagshuvud.

Så sakta men säkert går jag framåt som vanligt.

Foto från Vogue (amerikanska?) 1965.

Hittade detta foto för ett tag sen och har sedan dess haft det som en flik i webbläsaren. Men till slut blir antalet flikar för många och datorn för seg så det är dags att rensa. Ständigt dessa knep för att minnas saker som är fina, berör och inspirerar. Jag är en ostrukturerad hamster som vill spara men samtidigt på ett bra sätt som ska fungera i längden – vilket slutar med att jag ständigt förlitar mig på mitt dåliga minne.

Detta foto är vackert på just det sättet som jag gillar att se saker. Som frusna ögonblick av vardag som i sin enkelhet är tillfredsställande för mig. Ständigt dessa små saker som knuffar mig framåt, sakta men säkert.

Foto på Steve Buscemi av Abbey Drucker.

Jag hittar allt oftare fina bilder med text. De fanns inte förut vad jag kan minnas (fast med tanke på mitt selektiva minne kan inget vara säkert förrän det står där framför näsan på mig), utan då var det vackra bilder och foton som gällde.

De dyker upp här och där. Vackra, enkla, klyschiga och fina. Gemensamt är att de vid olika tillfällen tilltalar olika drömmar och tankar som snurrar. Klyschigt är vackert och sant om jag vill det.

Idag vill jag det. Denna lilla text hittade jag här och tryggheten i otryggheten är väl att alla har sina upp och nergångar men att det inte är hela världen för det.

Kör hårt, det ska jag göra och skriva en to-to-lista från helvetet.

Sitter inomhus och ser hur vädret utanför bara blir finare och finare. Önskar verkligen att jag kunde få sitta ute och läsa de artiklar jag samlat på hög som jag ska hinna med någongång.

En som jag iaf bockat av är ett samtal/intervju mellan David Bowie och Alexander McQueen från november 1996 (året då McQueen blev utsedd till “British Designer of the Year”) i Dazed & Confused.

David Bowie: “This conversation took place on the phone, as is always the case with my conversations with Alex. We have worked together for over a year on various projects and never once met. It’s a beautiful Sunday afternoon and he is in the verdant green hills of Gloucestershire visiting at the house of his friend, Isabella Blow. Ring ring. Ring ring. Ring ring.” [...] dazeddigital.com

Hela samtalet hittar du här. Där finns även flera andra artiklar av och med Alexander McQueen samlade till hans minne.

Foto från Alexander McQueen SS 2010 kampanjen.

Det finns en blog som heter Grain Edit (baserad i Kalifornien, USA) för alla som älskar 50- till 70-tals grafisk design. Så där lagom runt och gulligt men ändå seriöst. Som en flört där all romantisering över den epoken samlats i en grafisk “Mad Men”-värld.

Jag gillar att med jämna mellanrum gå in på den och suga upp alla färger som inspiration. Det är lätt att glömma hur vackert olika otippade kombinationer kan se ut, att bli hemmablind i samma färgskala jag alltid fastnar i – rött/rosa/orange/gult etc.

Där fanns även detta foto av Mark Shaw som gjorde sig känd för porträtt på Kennedyfamiljen, vackra husfruar och filmstjärnor. Reklamfoto som konst.

Om du vill frossa i fina posér, pennkjolar och stora ögon målade med perfekt eyeline ska du kika här.

Foto av Mark Shaw för Chevrolet via grainedit.com

Jag träffade Sophie för första gången någon gång 2005/06 tror jag det var. MbN hade en liten visning på Tvålpalatset och hon var en av gästerna (tiden går verkligen snabbt när man börjar räkna bakåt i tiden vad som hänt och hunnits med sen sist).

Igår träffade jag henne igen på Grandpa där Maria Soxbo hade sin bokrelease för “Dagens Outfit”. Vi pratade bara kort, men det är alltid kul att träffa någon som man ömsesidigt har följt ett bra tag nu.

Så om ni inte redan följer hennes fina blogg tycker jag ni ska göra det. Hon var en av de första och fina bloggarna som verkligen rekommenderas varmt!

Jag gillar hennes lättsamma och opretentiösa stil som ändå alltid är genomarbetat vacker. Enkel skönhet är fint ögongodis.

Skrev för någon dag sen om längtan till loppmarknader och sommaren och kom i morse osökt in på att min gamla beigea t-shirt faktiskt åter blivit en favorit. En sunkig sliten sak som jag köpte för snart tio år sen på en marknad i Italien.

Jag tror det var där kanske min fascination för opretentiösa underkläder började.

Det fanns varje vecka en stor marknad som sålde kläder och prylar. Den låg en bit bort och jag kom sällan dit då jag jobbade dessa tider. Men några gånger kom jag iväg och det var ett hav av kitsch, märkeskopior, vintagelager, secondhandlager och laster av kläder som jag inte vet hur länge de varit utomhus innan de skulle säljas (tänk mögel, fuktigt och äckligt). Nackdelen var att det var bland dessa högar som de vackraste kapporna vanligtvis gick att hitta. Billig kemtvätt, inte så kinkig magen och en beslutsamhet värre än en gris var alla egenskaper som vaknade i mig då och ibland var det värt det, men mest var det skumt.

Utöver dessa kläder fanns det stånd med enkla underkläder i trikå. Vintage och nyproducerade. Där stod alla äldre damer och herrar och köpte ribbad tunn ull för vintern och hålmönstrad bomull för sommaren. Klassiska plagg som knappt kostade något men som var sköna och vackra i sin enkelhet. Där föddes även min kärlek för knästrumpor.

Hursomhelst hittade jag där denna t-shirt som jag nämnde. I ett husvagnsstånd där allt var hudfärgat och benvitt. Enkel v-ringad i en tunn trikå. Visserligen blev den skev redan efter första tvätten men bomullen var så mjuk och skön att det inte spelar ingen roll. Inte heller gjorde det något att ringningen sprack en stressig morgon. Sen hände något och kärleken föll i glömska.

Men så kom den fram igen i vintras och vi klickade återigen. Nu är den min sunkiga, fina och trogna älskling igen. Du är allt fin du beigea trasa!

Bild via lefashion.

Ligger i soffan och tittar streamat på en halvtråkig film. Men eftersom jag har så långsam uppkoppling blir det mer väntan än tittande. Så jag passar på att surfa runt på annat såsom The Sartorialist, NY Times m.m.

Såg precis denna bild från en loppmarknad i Tokyo och fick stor längtan till sommaren och de loppmarknader som dyker upp då. Mest blev jag nog lite kär i den spretiga kombon i bilden – Tokyo, loppmarknad, rörigt, glatt och en Volvo i det hela (kan inte låta bli att vakna till varje gång jag ser svenska bilmärken utomlands, fråga mig inte varför dock).

Min förkärlek för patchwork vaknade och f*n vad jag längtar efter sommaren nu!

Foto från The Sartorialist.

Detta är ett klipp på “bloggmaffian” av Style.com som verkligen osökt får mig att le. Inte för att det är kul klipp utan för att det är så mycket “nu”.

Det finns en klassisk teori som förklarar modet mellan gatan och fina salongen som heter Trickle-up theory* ursprungligen hämtad från ekonomin. Hur modets status, då främst trender, skapas och förädlas genom att de i övre skiktet plockar upp lägre skiktets kultur/mode och gör den till sin – vilket i sin tur ger en maktförskjutning till den grupp som tidigare var underordnad.

Med andra ord är det med denna teori som man kan förklara maktförskjutningen från att det var enbart de stora modedesigner som hade talan, till numera allt mer bloggarna etc. Så detta klipp visar den nya spännande ordningen som aldrig verkar sluta debatteras…

Nu ska jag snart packa ihop och åka iväg till butiken Under för Välgörenhetskvällen jag berätta om förut. Hoppas vi ses där!

* Sugen på mer så kika bl.a. här för enkel presentation och introduktion till modeteori. Vill du ha ännu mer ska du spana in kurserna under Etnologiska institutionen på SU.

Klipp från style.com