I förra veckan var jag iväg och såg Tom Fords debutfilm “A single Man” som jag varit väldigt nyfiken på. Se den! Verkligen!

Filmen är en underbar orgie i perfektion ner till detaljnivå, vackert foto och otroligt bra karaktärspresentationer. Kanske var det min skepsis som gjorde mig så positivt överraskad, men jag kan inte förneka att den fick mig på fall. Det stilla fotot gjorde intryck för tiden stannade och de känslor på duken som visades kröp in i hjärtat.

“It’s November 30, 1962. Native Brit George Falconer, an English professor at a Los Angeles area college, is finding it difficult to cope with life. Jim, his personal partner of sixteen years, died in a car accident eight months earlier when he was visiting with family. Jim’s family were not going to tell George of the death or accident let alone allow him to attend the funeral. This day, George has decided to get his affairs in order before he will commit suicide that evening. [...]“ (imdb.com)

Hela filmen är ett paradis för iscensättningar och påkostade miljöer. 50 statister i korrekt klädsel som passerar i en enda scen, eller tjugo uppolerade och otroligt snygga bilar för en enda parkeringsscen m.m. Huset som Falconer bor i hittar du här.

Nu vill jag ha en ny bil till sommaren (förlåt mig Kicki!) och gärna i mörkgrönt och benvit klädsel… Det är dags för en “James” i mitt liv nu.

När jag var liten hade jag en period av skjortbesatthet när jag gick igenom pappas flanellgarderob av skjortor. De var stora, mjuka och luktade sådär gott som bara skjortor kan göra.

Det var onekligen ett ganska enkelt sätt att utöka garderoben med många sköna plagg snabbt. Jag hade en ny skjorta varje dag och de verkade aldrig ta slut. Mina favoriter var en vit/grön/blå och en vinröd/marin/vit rutiga i flanell och en i vinröd tunn finribbad manchester.

Önskar verkligen att jag hade en skön och varm flanell att värma mig i för nu har det börjat snöa igen… Gärna också en varm ullfilt att svepa över mig också.

Trevlig helg och hoppas ni får en fin Alla hjärtans dag (vare sig ni dyrkar eller avskyr den)!

Bild från Style.com på Rag&Bones höstkollektion 2010.

Det var ju modevecka här Stockholm förra veckan som jag helt glömt bort att nämna (jag har snurrat i min egen värld lite som mycket).

För min del blev det bara Cheap Monday visningen i Frihamnen och Noir&Blanc utställningen på Allmänna Galleriet.

Det var en ganska annorlunda upplevelse på Cheap Monday visningen att bli vittne till hur hela hangaren nästan stormas av besökare som halvt river saker / småkriker på vägen in när sittplatserna är tillsatta. Modevisning och konsert är nog kanske samma sak trots allt…

Jag är ingen direkt jeanstjej men det var kul att få se Ann-Sofi backs första kollektion för Cheap Monday och modellernas superfina svinryggar som var sprejmålade i svart, grått och vitt. Mycket jeans och college som är kännetecket, jag föll istället för ett par lite mer skräddade grå byxor med kortare ben (de var en nyans mörkare än dessa).

För när det gäller college så finns det nämligen ingen som än idag slår min gamla gråa Gul&Blå. Ju äldre och mer trasig den blir, desto mer älskar jag den.

Får nog avsätta lite mer tid för modeveckan nästa säsong för denna var det för mycket annat som upptog all tid. Fast å andra sidan säger jag så varje gång…

Bild från Fashionweekbyberns.com.

Jag nämnde förut att min kärlek till grått kanske hade ett frö i Stella McCartney och ikväll när jag letade runt efter något att se på Svt Play hittade jag denna dokumentär. Den visades på tv bara för någon dag sen men som jag helt missat (igen):

“Del 2 av 6. Några av världens mest kända och populära människor träffas för att samtala med varandra om sina liv, arbeten och vad som inspirerar dem. Det blir spännande möten med spännande människor! Designern Stella McCartney möter popkonstnären Ed Ruscha i kvällens program.”

Så om ni likt jag missat den kan ni se den här. God natt!

Jag brukar ofta gå tillbaka till Sex & the City serie när jag vill få hjärnan att koppla av och/eller försvinna i en fiktiv värld av problemlösningar. En välbekant värld som jag kan varje steg i. Nästan iaf.

Men trots att jag sett serien otal gånger brukar jag då och då märka nya små saker som jag inte sett eller tänkt på tidigare.

Ibland när det är en overload av saker att ta in brukar jag tänka på “titthål” och försöka sålla bort allt för att enbart se den detalj jag söker lösning eller svar på. Det brukar funka som medveten strategi för mig. Saker blir mer lätta att hantera för det är bara en sak och inte tusen små. Det är kul att samma sak sker på omedvetet plan…

Mitt “titthål” efter grått fick mig att se hur fint plisserad kjol kan vara i grått till kornblå sammet med grå tröja under. Det var nämligen i mellandagarna som jag stod och klämde på en lila sammetskjol och tänkte på hur fin den skulle vara till min gråa cashmirtröja…

Vissa texter är finare än andra och denna fick mig att le för det är ren kärlek.

[...] IT’S 9 FREAKING AM AND ANNA DELLO RUSSO IS WEARING A ONE SHOULDERED LANVIN FROCK. THE FASHION GODS ARE SMILING AT ME. I AM ON HER LIKE A HYENA. OES SHE NOTICE ME DOCUMENTING HER EVERY STEP? [...]

[...] ANNA PAUSES AND SAYS, “YOU ARE TOMMY?” I REPLY SHYLY, “YES…” ANNA SMILES AND SAYS, “GOOOD WORK!” THEY WALK AWAY AND I AM LEFT IN SHOCK WITH MY JAW DROPPED DOWN TO THE COBBLESTONE.

[...] SEVERAL BLACK LUXURY SEDANS DRIVE BY BUT THEN ONE STOPS ABRUPTLY IN FRONT OF US THE AND THE BACK SEAT WINDOW ROLLS DOWN. ANNA WEARING SUNGLASSES POPS HER HEAD OUT AND WAVES, “CIAO TOMM!!!” I FEEL NOTHING BUT WARM AND TINGLY AT THIS POINT :)

Alla har vi små nördiga ögonblick som får oss att bli töntiga tre-åringar med tindrande ögon och stort bankande hjärta.

F*n vad jag älskar nördar!

Klicka på bilden för att läsa hela texten på JakandJil.com

F*n, jag måste erkänna att jag har gått och helt kärat ner mig i grått.

I stickad, melerad grå ull, siden eller viskos. Till chockrosa, till brandgult, till plommon, till oliv, till konblått. För att inte nämna allt svart jag lyckats samla på mig (jag som knappt hade grå eller svarta plagg i garderoben tills för tre år sen).

Nu när det är -18 grader ute är jag helt förälskad i lager på lager av ull. Från klänning till kofta till långa strumpor och halsdukar. Jag toppar med en grå pälsmössa och klampar ut i kylan med fodrade kängor och mysig musik.

Lika hett som ett badrum 2009, men jag står för det. Jag har gått och blivit en jumper-set kvinna och stolt!

Bilder från Style.com: övre raden på Stella McCartney A/W 2008, 2007 och 2006. Jag föll för hennes kärlek till stickade grå plagg och antar att jag inte kommit längre. Eller snarare att det är nu det kommer fram. Inspiration och intryck vet man aldrig när det bestämmer sig för att poppa ut. Nedre raden på Haider Ackermann A/W 2009 och 2008.

Gick idag igenom lite nedsparade länkar som jag samlat på mig men inte hunnit läsa. Det blir lätt så när jag fastnar i sidor och klickar vidare och vidare. Sen blir det ett tiotal flikar som jag betar av och kollar.

Hittade då denna notis om Dominic Jones från Vogue.com som jag fastnade för pga den rosa färgen på skinnet.

Han är britt, ung, cool och gör fina smycken som “rätt” personer blir kära i. Men mest gillade jag nog handskarna på bilden för deras fina färg i kombinationen med guld.

Min rosa kärlek har börjat bli lite dominant i garderoben såg jag igår när jag hängde in den nyinköpta rosa kavajen i ull…

Klockan ringer, det är halvmörkt i rummet, sängen är varm och jag vill absolut inte lämna den. Men det är måndag morgon och städgata utanför så något val finns inte.

Går upp halvsovandes, kisar genom fönstret och ser snö. Det är vitt ute.

Drar på mig byxor, de stretar emot över långa strumporna jag sov i, vill inte vara med men lite våld löser problemet. Fortfarande med ett öga stängt drar jag på första bästa tröjan, sen en kofta på det, ulliga raggsockorna, slänger över mig dunjackan. Rotar i stora sjalkorgen efter min svarta mössa (död eller inte men någon randig mössa vill jag inte ha) och de pälsfodrade vantarna. Dra upp dragkedjan på jackan och är noga med att lyfta hakan så högt jag kan så jag inte får dagismardrömmen av “Ritsch! Aj!” som de stressade fröknarna med jämna mellanrum lyckades åstadkomma.

Känner mig likt en stor vitkål av lager på lager när jag står där utanför porten och funderar på exakt var på gatan bilen nu stod.

Stora skillnaden mot dagis- tiden, då också påpälsad enligt samma princip, heter dock cashmir. Den där fina, varma och mjuka casmirtröjan under som jag älskar.

Materialnörd jag vet, men allt blir lite lättare, lite vackrare och lite bättre av att få en dos vardagslyx i form av fint material… Mmm!

Fotot är på en ullig cashmirget i sin finaste outfit.

Idag känns kroppen som att en ångvält kört över den. Varje del knakar, gnisslar eller maler. En konsekvens av för mycket tid vid symaskinen, eller snarare för hoppig sömnad. Alla hopp upp och ner samt till och från datorn gör att rygg och axlar till slut ger upp. Sen gör det inte saken bättre att jag alltid sitter med hopvikta ben framför datorn.

Nu är allt klart trots att väskstölden gav lite bonusjobb så gick allt ganska smidigt om än lite på håret.

Alla kort ankomna, passet är packat, incheckningen är gjord, mobilen är med och alla kontakter finns prydligt utskriva (lånetelefonen har ingen adressbok inlagt). Kollektionen är packad, skorna till modellen är med, styling är utklurad. I väskan ligger även leveransen till butiken*, lätt packning till mig själv och älsklingarna vita Conversen. Alla laddare, datorn, öronproppar och bok är avbockade.

Nu är jag trött för på något sätt lyckades jag ställa om klockan igår så jag fick en timme extra på morgonen. Undermedveten framförhållning antar jag.

Tror jag har allt nu till London. F*n vad skönt!

* Made by Noemi ska provsäljas på en butik i Camden, London, berätta mer sen.