Det har varit en hektisk och kul period på sistone så tiden har inte räckt till för allt jag velat berätta. Hursomhelst är nya minikollektionen “Golden Bat” ute nu och jag hoppas den faller i smaken.

Tyget är fantastisk men dessvärre inte en dröm att sy då det kräver mycket kärlek för att inte bråka tillbaka. Ju vackrare material, desto svårare och trixigare att klippa, nåla och sy. Resultatet överväger dock alltid svordomarna på vägen som tur är…

Inspirationen bakom “Golden Bat” är baserad på:

[...]“En av de saker som jag minst bäst var fladdermössen som flög fram strax efter skymningen trätt in och seglade lågt i skyn. De kändes skrämmande och oberäkneliga i både rörelserna och lynnet. Och framför allt kom de från vinden. Det där lilla utrymmet ovanför min säng som jag inte visste något om.

Där någonstans väcktes mina fantasier om vinden och fladdermössens skatter de dolde. Kollektionen “Golden Bat” är min tolkning och dröm utifrån dessa minnen, fantasier och rädslor.” [...]

Utöver underklädeskollektionen är även Accessoarerna uppe nu. Du som är uppskriven på nyhetsbrevet vet ju redan detta sedan över en vecka så det är gamla nyheter!

Hela minikollektionen “Golden Bat” finns här. De nya Accessoarerna är här och vill du skriva upp dig på nyhetsbrevet så gör du det här.

Foto Ceen Wahren för MbN.

Jag brukade vanligtvis älska färger och mönster i min sommargarderob. Svarta kläder kändes alltid tabu när det var varmt tills för ungefär två år sen när något hände. Nu har nästan alla mina senaste klädköp varit svarta.

Senast idag då jag köpte en supertunn svart trikåklänning i siden med lång ärm och riktig fladdrig variant. En sådan som jag flera gånger önskat att jag haft men inte kommit för mig att köpa eftersom den “är ju svart”.

Så nu har jag den perfekta kvällsklänningen att bära över Silver seriens bh och höga trosa! Subtilt skimmer är precis vad jag vill ha, fast jag får nog vänta ytterligare några dagar innan jag kan bära den för än är det kokhett även kvällstid. Me like ♥

Nu är det dags för en andra iskaffe här i ateljen innan jag orkar återgå till att jobba.

Saknar källa till bilden tyvärr!

I helgen var jag förbi en loppmarknad utanför stan här i Stockholm och köpte lite smått och gott.

Öppen grusplan, damm och en sol som inte var nådig. Efter att ha stått vid ett rödljus och känt hur solen brände hål på huden var jag inte helt sval för att strosa länge. Så det blev en värmechock och snabba köp. Men nöjd blev jag; ett par grå mockastövlar (perfekta till sensommaren), en leopardmönstrad mönstrad kjol med hög midja (ska klippa av den till kort längd), ett par stora långa silverörhängen (synd bara att jag inte har den väldigt långa halsen de kräver).

Precis när jag var på väg tillbaka såg jag Dionne Warwick ligga i solen bredvid en ful annan LP och jag hade inte hjärta att lämna henne där. Så det blev ett köp fast jag inte lyssnat på mina skivor på ett bra tag nu. Det är svårt att motstå en gammal materiell kärlek som aldrig rostar…

Ps. Jag köpte även ett gammalt superslitet och snett Stringbord innan på en annan loppmarknad. Mitt nya mentala projekt att slipa och måla på.

Svensk sommar är underbar och vacker, men ack vad nyckfull. Varmt i solen och svinkallt i skuggan. Jag som alltid fryser blir inte klok på vad jag ska ha på mig så det slutar med tre viktiga saker som nästan aldrig lämnar min väska numera: solglasögon, paraply och en kofta. Ibland är jag vågad och bara kör sjal istället för kofta. Vardagsaction.

På söndagspromenaden idag över röda bron* hade jag bara ben i stövlar över knästrumpor – ena minuten dum och överklädd, nästa minut stilfull och bekvämt varm. Det är ett bra test att genomgå för att se var hjärnans gissel tar en.

Sitter nu på balkongen och skriver en krönika (till en ny tidning i Asien, berättar mer sen) under en ullfilt med en tjock kofta, varma leggings och raggsockor. Koppen te är inom räckhåll som livlina. Det är en mysig kokong och fåglarnas tjatter hörs mycket finare nu när grannen stängde ute sitt tv-ljud. Det finns fördel med lite kyla trots allt.

* En bro som byggdes för något år sen (och är rödmålad) här i Stockholm mellan Södermalm och Årsta som jag länge velat promenera över men aldrig kommit till skott. Förrän idag.

Foto från Årstabron i Stockholm.

Det går i cykler och vips är det storslaget igen. Mönster och färgskalor inom mode är kända som barometern på vart humöret i samhället svänger. Hur vågade mönstren är, så vågad är vår anda. Från glåmig grå och mild till färgstark och galen. Självklart påverkar årstiderna färger men det är mer än så även fast mode gärna ses som nonsens med makt.

Så fast jag inte är en fan av triangulära batikmönster i fladdrigt material, kommer jag också förr eller senare sitta där med mitt afroinspirerat Shonibare* tyg på mig. Och likt det kommer det vara min tolkning av en västerländsk tolkning av en afrikansk dröm om status. Jag kommer inte komma undan fast jag kanske skulle vilja. Så en lagom analys och stort intresse är att föredra.

För denna bild är väldigt fin tycker jag.

* Yinka Shonibare [...] “has become well known for his exploration of colonialism and post-colonialism within the contemporary context of globalisation. Shonibare’s work explores these issues, alongside those of race and class, through the media of painting, sculpture, photography and, more recently, film and performance. Using this wide range of media, Shonibare examines in particular the construction of identity and tangled interrelationship between Africa and Europe and their respective economic and political histories. Mning Western art history and literature, he asks what constitutes our collective contemporary identity today. Having described himself as a ‘post-colonial’ hybrid, Shonibare questions the meaning of cultural and national definitions.” [...] källa wikipedia.com

Foto från Oyster magazine via lucylaucht.blogspot.com

Det är redan juni och nu är det sommar visst. Själv har jag som vanligt inte insett det förrän nyss och fick en millisekunds stressboll i magen. Men bara lagom för att vakna till liv. Tyvärr nog inte för att hindra den kommande förkylningen som börjar visa sig.

Idag är det sömnad, mer emailsvarande och jobb med kommande kollektionen som ska göras. Givetvis även en eller två doser av röda drömmar rörande allt som jag vill göra men inte riktigt hinner med just nu. Som att leta reda på den där perfekta röda klänningen jag har i huvudet.

Antar att när gula kvoten är fylld, nu även den cerisa, tidigare den plommonfärgade så återstår den röda att fylla garderoben med.

Bild från jakandjil.com

Innan helgen hade jag en plan. Den bestod i att rensa, städa, plocka fram, plocka undan, sortera och slänga under saker i helgen. Det rörde mer eller mindre allt i hemmet, men främst kläderna och skorna.

Nya årstider kräver nya kläder och då innebär det att besöka vinden. Det är något med det lilla mörka furuluktande utrymmet som är väldigt oattraktivt. Det är inte så att jag är rädd eller tycker det är obehagligt där uppe, det är bara så ofantligt tråkigt och jobbigt att jag hittar hundra svepskäl till att avstå. För ärligt talat kan ju det mesta vänta, så varför inte vänta med vinden tills jag absolut måste?

Slutligen kom den stunden och jag fick ta mig i kragen. Väldigt smidigt och snabbt men jag vet ju att även nästa säsong kommer jag dra mig in i det sista. Jag har skapat ett monster av lathet och nu får jag brottas med det.

Nu återstår bara att göra detsamma med skorna som står likt tetrisfigurer staplade i kartonger i skåp. Putsa, feja och packa ner fick i varsin kartong för att sen återigen pusslas in i skåpets trånga utrymme. Jag ska nog ta med en bunt silkespapper från ateljén så det hela känns mer som paketinslagning. Kanske kan det lura mig.

För imorse saknade jag verkligen mina leopardballerinor som ligger i någon skokartong någonstans där i skåpet.

Foto av Benedict Redgrove ur serien Tokyo 2008.

Skrev för någon dag sen om längtan till loppmarknader och sommaren och kom i morse osökt in på att min gamla beigea t-shirt faktiskt åter blivit en favorit. En sunkig sliten sak som jag köpte för snart tio år sen på en marknad i Italien.

Jag tror det var där kanske min fascination för opretentiösa underkläder började.

Det fanns varje vecka en stor marknad som sålde kläder och prylar. Den låg en bit bort och jag kom sällan dit då jag jobbade dessa tider. Men några gånger kom jag iväg och det var ett hav av kitsch, märkeskopior, vintagelager, secondhandlager och laster av kläder som jag inte vet hur länge de varit utomhus innan de skulle säljas (tänk mögel, fuktigt och äckligt). Nackdelen var att det var bland dessa högar som de vackraste kapporna vanligtvis gick att hitta. Billig kemtvätt, inte så kinkig magen och en beslutsamhet värre än en gris var alla egenskaper som vaknade i mig då och ibland var det värt det, men mest var det skumt.

Utöver dessa kläder fanns det stånd med enkla underkläder i trikå. Vintage och nyproducerade. Där stod alla äldre damer och herrar och köpte ribbad tunn ull för vintern och hålmönstrad bomull för sommaren. Klassiska plagg som knappt kostade något men som var sköna och vackra i sin enkelhet. Där föddes även min kärlek för knästrumpor.

Hursomhelst hittade jag där denna t-shirt som jag nämnde. I ett husvagnsstånd där allt var hudfärgat och benvitt. Enkel v-ringad i en tunn trikå. Visserligen blev den skev redan efter första tvätten men bomullen var så mjuk och skön att det inte spelar ingen roll. Inte heller gjorde det något att ringningen sprack en stressig morgon. Sen hände något och kärleken föll i glömska.

Men så kom den fram igen i vintras och vi klickade återigen. Nu är den min sunkiga, fina och trogna älskling igen. Du är allt fin du beigea trasa!

Bild via lefashion.

Första blogginlägget mobilt. Jag är för en gångs skull först framme. Jag är närmast destinationen än de andra i mitt sällskap. Det har nog aldrig hänt förut så vitt jag kan minnas nu på rak arm. Iaf inte utan att jag undrat om tid/plats/dag verkligen varit rätt.

Jag är den sk. tidsoptimisten i alla lägen. Jag är så pass flexibel att jag tom anpassar mina förseningar med folk som själva alltid är sena. Därför föredrar jag numera att kalla det för “tidsdyslexi” för något positivt är det inte över det. Det är snarare en disfunktion som ständigt gör mig i obalans mot övriga världen. Stress, spring i trappor, till bussar och tåg är min vardagsmotion. På gott och ont.

Hursomhelst tänkte jag nu passa på att leka med min Iphone och installera Wordpress-applikationen. Gjort och testat. Nu är de andra också framme snart så det är dags att lämna bänken på perrongen och möta dem. Ha en fin kväll!

Detta är ett klipp på “bloggmaffian” av Style.com som verkligen osökt får mig att le. Inte för att det är kul klipp utan för att det är så mycket “nu”.

Det finns en klassisk teori som förklarar modet mellan gatan och fina salongen som heter Trickle-up theory* ursprungligen hämtad från ekonomin. Hur modets status, då främst trender, skapas och förädlas genom att de i övre skiktet plockar upp lägre skiktets kultur/mode och gör den till sin – vilket i sin tur ger en maktförskjutning till den grupp som tidigare var underordnad.

Med andra ord är det med denna teori som man kan förklara maktförskjutningen från att det var enbart de stora modedesigner som hade talan, till numera allt mer bloggarna etc. Så detta klipp visar den nya spännande ordningen som aldrig verkar sluta debatteras…

Nu ska jag snart packa ihop och åka iväg till butiken Under för Välgörenhetskvällen jag berätta om förut. Hoppas vi ses där!

* Sugen på mer så kika bl.a. här för enkel presentation och introduktion till modeteori. Vill du ha ännu mer ska du spana in kurserna under Etnologiska institutionen på SU.

Klipp från style.com

För en tid sen blev jag kontaktad av Saskia Kjellström som driver underklädesbloggen Los Mutandes för ett projekt hon planerade till förmån för utsatta kvinnor.

Hon berättade då att det kommit henne till känna att Stockholms härbärgen för kvinnor lider en stor brist på underkläder. De har inga problem att få in kläder, men de får dessvärre aldrig in underkläder. Folk tänker helt enkelt inte på att plagg av detta slag är intressanta pga hygien och därmed missar helt aspekten att hemlösa och/eller på annat sätt utsatta kvinnor faktiskt just behöver underkläder. Något som jag själv aldrig tänkt på att skänka de gånger jag rensat ut min garderob på kläder och lämnat in till Stadsmissionen eller Myrorna.

Med det i åtanke ville Saskia bidra och håller detta välgörehenhetsevent den 28:e april här i Stockholm. Så om du är i Stockholm då – kom och bjud med dina vänner.

Osa till info@losmutandes.se så snart som möjligt!

Jag kommer rota fram alla trosor och bh:ar som jag inte använder längre i garderoben och skänka. Utöver det kommer Made by Noemi finnas på plats med nya kollektionen. Hoppas vi ses då!

Så kom ihåg att nästa gång du skänker kläder även ta med gamla och uttjänade underkläder! De kommer göra en utsatt kvinnas liv lite lättare och det är det minsta vi alla kan göra. Sprid ordet!

Klicka på bilden för större storlek.

Ibland måste jag ta mig i kragen och vakna upp. Skärpa mig och gå ut.

Jobb eller inte jobb nästa dag är sekundärt, för jag behöver energin av vänner och människor. Utan dem kommer ingen inspiration och utan den blir jobbet bara vilket måste som helst.

Det är trots allt fredag och flera roliga saker som händer.

Så nu tänker jag lämna filten och soffan, rota fram några bekväma kläder, sätta på mig mina stövletter och måla ögonen svarta. Sen ska jag slänga på mig min fina kappa och springa till tunnelbanan. För jag som vanligt lite sent ute…

Ha en underbar helg!

Foto från thisisnthappiness.com

Här kommer ett till klipp. Jag gillar Garance Dorés små filmer från de olika visningarna hon varit på, de är enkla och söta på något sätt (överhuvudtaget har jag blivit kär i att hitta olika modeklipp).

Så eftersom det nu är kamelbesatthet inför AW 2010 säsongen och jag fortfarande drömmer om den perfekta kappan, ville jag visa detta klipp från Chloés visning.

“Beige, beige, and more beige. It’s no news by now that the paler shade of brown, and the grown-up daywear it connotes, have become mainstays of the season. It’s the route Chloé has taken for Fall, with such thorough commitment that until halfway through, it almost seemed Hannah MacGibbon was reluctant to offer anything else. [...]” style.com

Enkelt, fint och jag ser fram emot nästa höst. Iaf klädmässigt och i teorin. Nu vill jag ha vår på riktigt och att gatorna ska sopas rena så jag kan ha på mig mina klackar och cykla igen! Just nu glider jag mer runt på gruset och är rädd för skubbsår likt de jag alltid hade som liten…

Filmklipp från Garance Doré.

Såg denna lilla snutt på Garancé Dores blogg nyss från Dolce & Gabbana visningen för A/W 2010 . Jag har sett kollektionen tidigare på Style.com och den var typisk för märkets rötter med mycket underklädesbetonat. Själva visningen var en armé av ben på slutet i kavaj + underkläder.

Om nu bara fler kunde förstå fördelen med den klädseln och shoppade loss på underklädesfronten…

Klipp från garancedore.fr

För länge sen såg jag denna bildserie ur Vogue Paris på Charlotte Gainsbourg. Fluffigt, skirt och vackert men inte tramsigt och med en fin pondus. Varenda bild i den serien är en dröm.

Charlotte är svår att inte falla för (vars skiva 5.55 jag älskar) och idag när jag är från topp till tå klädd i svart blir alla dessa färger väldigt lockande. Men jag har blivit lite kär i monokromt svart nu för efter alla udda färgplagg jag förut älskat, så känns detta exotiskt.

Foto av Craig McDean för Vogue Paris januari 2008.

I förra veckan var jag iväg och såg Tom Fords debutfilm “A single Man” som jag varit väldigt nyfiken på. Se den! Verkligen!

Filmen är en underbar orgie i perfektion ner till detaljnivå, vackert foto och otroligt bra karaktärspresentationer. Kanske var det min skepsis som gjorde mig så positivt överraskad, men jag kan inte förneka att den fick mig på fall. Det stilla fotot gjorde intryck för tiden stannade och de känslor på duken som visades kröp in i hjärtat.

“It’s November 30, 1962. Native Brit George Falconer, an English professor at a Los Angeles area college, is finding it difficult to cope with life. Jim, his personal partner of sixteen years, died in a car accident eight months earlier when he was visiting with family. Jim’s family were not going to tell George of the death or accident let alone allow him to attend the funeral. This day, George has decided to get his affairs in order before he will commit suicide that evening. [...]“ (imdb.com)

Hela filmen är ett paradis för iscensättningar och påkostade miljöer. 50 statister i korrekt klädsel som passerar i en enda scen, eller tjugo uppolerade och otroligt snygga bilar för en enda parkeringsscen m.m. Huset som Falconer bor i hittar du här.

Nu vill jag ha en ny bil till sommaren (förlåt mig Kicki!) och gärna i mörkgrönt och benvit klädsel… Det är dags för en “James” i mitt liv nu.

När jag var liten hade jag en period av skjortbesatthet när jag gick igenom pappas flanellgarderob av skjortor. De var stora, mjuka och luktade sådär gott som bara skjortor kan göra.

Det var onekligen ett ganska enkelt sätt att utöka garderoben med många sköna plagg snabbt. Jag hade en ny skjorta varje dag och de verkade aldrig ta slut. Mina favoriter var en vit/grön/blå och en vinröd/marin/vit rutiga i flanell och en i vinröd tunn finribbad manchester.

Önskar verkligen att jag hade en skön och varm flanell att värma mig i för nu har det börjat snöa igen… Gärna också en varm ullfilt att svepa över mig också.

Trevlig helg och hoppas ni får en fin Alla hjärtans dag (vare sig ni dyrkar eller avskyr den)!

Bild från Style.com på Rag&Bones höstkollektion 2010.

Det var ju modevecka här Stockholm förra veckan som jag helt glömt bort att nämna (jag har snurrat i min egen värld lite för mycket).

För min del blev det bara Cheap Monday visningen i Frihamnen och Noir&Blanc utställningen på Allmänna Galleriet.

Det var en ganska annorlunda upplevelse på Cheap Monday visningen att bli vittne till hur hela hangaren nästan stormas av besökare som halvt river saker / småkriker på vägen in när sittplatserna är tillsatta. Modevisning och konsert är nog kanske samma sak trots allt…

Jag är ingen direkt jeanstjej men det var kul att få se Ann-Sofi backs första kollektion för Cheap Monday och modellernas superfina svinryggar som var sprejmålade i svart, grått och vitt. Mycket jeans och college som är kännetecket, jag föll istället för ett par lite mer skräddade grå byxor med kortare ben (de var en nyans mörkare än dessa).

För när det gäller college så finns det nämligen ingen som än idag slår min gamla gråa Gul&Blå. Ju äldre och mer trasig den blir, desto mer älskar jag den.

Får nog avsätta lite mer tid för modeveckan nästa säsong för denna var det för mycket annat som upptog all tid. Fast å andra sidan säger jag så varje gång…

Bild från Fashionweekbyberns.com.

Jag nämnde förut att min kärlek till grått kanske hade ett frö i Stella McCartney och ikväll när jag letade runt efter något att se på Svt Play hittade jag denna dokumentär. Den visades på tv bara för någon dag sen men som jag helt missat (igen):

“Del 2 av 6. Några av världens mest kända och populära människor träffas för att samtala med varandra om sina liv, arbeten och vad som inspirerar dem. Det blir spännande möten med spännande människor! Designern Stella McCartney möter popkonstnären Ed Ruscha i kvällens program.”

Så om ni likt jag missat den kan ni se den här. God natt!