Made by Noemi - blogg

Nu ska jag precis iväg med två leveranser till Katitzibutikerna här i Stockholm.

De ska få Midnight serien leverad; body, bh och den låga trosa.

Har ni missat de underbara systrarna Anna och Karin, så bör ni skämmas och omedelbart besöka deras två butiker - Hantverkargatan 44 och Odengatan  24.

Lite information om dem;

Efter att ha jobbat med mode och kläder i många år bestämde vi (Anna & Karin Arvidsson) oss för att starta en egen butik. Det var ett svårt beslut att fatta men när vi väl bestämt oss gick det väldigt fort; vi öppnade Katitzi i Augusti 2005. Genom att blanda smådesigners, secondhand och även några lite större märken vill vi få en rolig och inspererande blanding av kläder. Kram /Anna & Karin

Bägge två är sådär glada trevliga att man blir lite skeptisk, men det är bara fördomen i dig som spökar för det är verkligen sådär härliga som de verkar. Så ta en promenad förbi dem idag och bli glad.

Det kan vi alla behöva, speciellt jag idag…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

 Jag fick detta färglada klipp förra veckan från danska presskontoret. Kul!

En färgklick från ett modereportage i Downtown Magazine. Kika på sidorna 152-163 (s. 163 - Midnight high panty) för hela jobbet.

Det finns tyvärr är det flera klipp jag inte hunnit lägga ut än, men det kommer…

Ni vet den där tiden jag försöker trolla fram? Det går lite segt.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Usch, vinden viner utanför och hela rutan skakar av blåsten. Jag sitter här och vill inte ut och köpa lunch. Det ser så otroligt kallt och ruggigt ut, men jag måste äta så snart får jag väl ta mig ikragen och gå.

Imorse kom jag upp rätt tidigt och var på plats tidigare än på mycket länge.

- “Åh nu hinner jag med mycket idag”.

Njae, att göra ett nyhetbrev och spara ner/om, ladda upp och slutligen få iväg det tog ändå mycket längre tid än jag trodde. Så är det alltid. Men men.

Hursomhelst är det klart och iväg nu.

Uppdatering;
Nu blåser det inte bara och viner i rutan, det ösregnar också… Brr.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

För någon dag sen hörde jag en intervju med Timbuktu på P3 Star i samband med att han nu släpper ett nytt album.

Timbuktu är ju en liten, grym och underbart charmig person. I alla fall verkar han vara det.

Så ni anar inte hur glad jag blev när han berättade om hur kass han är på att minnas saker som namn och framför allt på att komma i tid! Inte skadeglädje, absolut inte, utan snarare en igenkänning som fick mig att känna att jag inte är ensam om det. Och han är ju allt jag gillar.

Bara ett sidospår (jag kommer inte hänvisa till honom nästa gång jag är sen till något. Lovar!).

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Hursomhelst har de nya produkterna som jag ville lägga till A/W 2008-09 kollektionen äntligen blivit plåtade. Om ni kanske minns det jag skrev då?

Herrlinne i spets antingen som gå-ut-plagg eller varför inte under en tjock grovstickad kofta med flätor?

Svarta spetsstrumpor med söm bak och en liten sammetsrosett som detalj. Jag bär mina till olika vardagsklänningar som en vardagslyx. Komplettera med  tjocka stickade strumpor och kängor. Jag lovar att det lyfter de flesta gråa vardagar!

En sjal som jag sydde ursprungligen till visningen. Då var det en kort liten kjol som modellen bar till spetsbodyn. Nu insåg jag istället att det är en given sjal som kan visar ihop på massa olika sätt. Ibland tar underbara plagg lite längre tid att komma till sin rätt…

Sen finns det även tre långa halsdukar i patchwork att spana in. Du hittar mer här.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Oavsett var, när, hur eller vilket humör - så är provrum svåra att känna sig snygg i. Lilla provrumsdöden är utbredd och förutsägbar i 99 av 100 fall (min egen teori utan empiriskt belägg).

För något år sen var det mycket prat provrummen och dess nya möjligheter. Flera olika belysningar och lugnare stämning som kunden själv skulle få rå över. Men det stannade upp eller så blev det inte så många butiker som byggde provrum efter det. Jag vet inte.

Häromveckan var jag inne i två provrum. Jag brukar vanligtvis inte prova så ofta. Så jag visste vad jag gav mig in på men ändå började jag se saker på mig själv som jag aldrig sett tidigare eller helt enkelt inte fokuserat på. Vips hade jag en konstig frisyr, blålila hudfärg, sned hållning, breda kroppsdelar och “oj, vad är det där?!” osv.

Plagget? Ja, det var fint och satt som jag trodde. Något nytt fick jag inte reda på där. Däremot gick jag ut med lite bättre hållning och mer piffad frisyr.

Provrum per definition ett rum där plaggen ska provas ut och följak- tligen skapat utifrån plaggens synvinkel. Speglar och belysning ska på bästa sätt belysa och framhäva material, färger och detaljer så tydligt som möjligt för att produkten ska få rättvisa. Ett neutralt dagsljus är då idealet (annars ser marinblått och svart lätt likadant ut, vackra smådetaljer kan smälta ihop etc.).

Problemet är bara att ett plagg egentligen inte är klart förrän det sitter på en kropp och för att ett köp ska ske är det den kombinationen som ska se snygg ut. Så kanske är det tänket som bör omformas?

Kunden (i detta fall jag) vill inte se den perfekta sömmen som löper över axeln. Kunden vill att han eller hon ska se perfekt ut när han eller hon bär plagget.

Fåfängan styr köpet. Så enkelt tror jag att det är.

Till exempel förklaras haute couture med orden “the creation of exclusive custom-fitted fashions”. Ett perfekt plagg är det som är gjutet för just dig och din kropp. Det justeras i detaljer, mått för att uppnå den perfekta kombinationen - samma krav som när de uppfylls skapar favoritplaggen jag vill bo i.

I och med att jag jobbar med underkläder är provrum ett väldigt viktig moment för mig och jag drömmer om att en dag kunna skapa det perfekta. Det är ju knappast en slump att badsäsongens shopping är förknippad med ångest.

Så jag vill ha möjlighet till varmare belysning (jag vill inte se varje detalj i förstoring), högre temperatur (så jag inte får lila ben och fryser) och lugnare miljö (därför tar jag alltid herravdelningen).

För ett vackert sytt plagg ser jag bäst när jag inte har det på mig. Då dreglar jag över de vackra sömmarna, det fina fodret och den där extra noggrant pressade sprunnet.

Då är jag lycklig som ett barn.

Bild från bloggen Giam Barba.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Idag ska jag försöka ägna mig åt att knyta ihop alla tusen lösa projekttrådar. Målet är att avsluta orderar som ligger i kö så det blir mycket hoppandes mellan svart tråd, benvit tråd och vit tråd.

Vanligtvis försöker jag köra så samlat som möjligt för att vara effektiv men då går också saker långsammare eftersom vi då pratar om 30 plagg på en gång. Knepet att känna framsteg är att skapa fina högar som prydligt symboliserar dagens arbete när det är dags att gå hemåt.

Men idag ska jag vara djärv och hoppa för att bli klar med saker som är akut - min kära vän kallade det “att släcka bränder”. Så jag måste säga att numera nästan är en certifierad sömnadsbrandkvinna…

Hursomhelst är det fredag idag och ikväll ska jag iväg på vernissage.

Det är Christian Salderts första soloutställning som visas på Galleri Kleerup;

“Med utgångspunkt i dadaismens kollagekonst, och med uttryck hämtade från art nouveau, presenterar Christian Saldert (f. 1977) ett stort antal nya verk. Det som till en början liknar ett myller av motiv, utan någon synbar inbördes relation, vävs snart samman i ett drömlandskap, framsprunget ur Wagners storslagna epos och bröderna Grimms sagovärld. I ett slags alternativ kulturhistoria möter vi lysande celebriteter, som Judy Garland, men även mer obekanta figurer, som Aimée och systrarna Papin, som under 1900-talet fascinerat såväl som äcklat allmänheten. Mot postmodernismens mantra om de stora berättelsernas död skapar Saldert ett berusande och allomfattande narrativ som, likt en tabloid, sveper in och manipulerar en brokig samling berättelser, i vilka den obscena undersidan är ständigt närvarande.”

Jag är nyfiken hur detta kommer se ut.

Ha en fin fredag och nu är det väl Halloween också (för det är idag va?)!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag blir snart tokig (på ett högst positivt och trevlig sätt givetvis).

Eftersom jag nu inte kan bygga ut mer kapacitet eller minne i mitt huvud så måste jag ha en assistent nu.

Hjälp 1dag/vecka med småsaker som måste fixas.

Det är allt mellan himmel och jord och det är de saker som gör att jag inte hinner med sånt som egentligen är min grej och just nu är det planera för kommande kollektionen.

Tro mig, det finns miljoner saker att göra så ensidighet är ingen risk. Däremot är inte glamour på schemat, det är mest verklighet. Kul verklighet tycker jag iaf.

Småsaker är ju så “lätta att göra”. Det går snabbt, vanligtvis är det så enkelt och det tar egentligen ingen tid. Eller?

Många droppar kan dränka den bäste.

Jag är där nu - jag har insett mina begränsningar och det gick vid att sitta i ett berg av måsten och inte orka simma vidare.

Någon?

Maila mig om du inte blivit avskräckt och kanske är sugen! Blev du rädd? Maila ändå så kan jag lugna dig med att det inte är så tråkigt eller jobbigt som det kanske lät.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Senaste dagarna har jag klurat på allt mellan himmel och jord.

En av de sakerna är vad som driver mig framåt som designer och framför allt hur så mycket jobb trots allt är kul.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Receptet och utgångspunkterna är nog dessa;

- Tid är en illusion. Den finns aldrig och alltid - det är bara att skapa den lucka som behövs. För om jag inte gör det kommer ingen liten tidstomte att göra det åt mig. Tyvärr.

- Framgång är en definitionsfråga. Det kan vara att få ett grymt pressklipp, men det kan också vara en trevlig kund som mailar och tackar för sin order. Den senare är den kick jag lever på för det finns inget som värmer så mycket som uppskattning.

- Lycka är besynnerligt. Det är allt och inget men när det är där så går det inte att missta sig. Så att se lycka som en konstant faktor är missvisande.

- Den lilla saken är den som avgör. Smakar kaffet illa så har den möjlighet att kasta en hel dag omkull om det vill sig illa. Likaså om ett par fula skor stör dagen så går det snabbare och effektivare att byta dem även fast det känns som det löjligaste problemet i världen. Så jag ignorerar inte bångstyriga detaljfrågor för de kommer ge igen sen.

- Korta perspektiv är smarta. Inte alltid och inte i långa loppet, men de kan rädda mig när allt snurrar och jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Då är detaljfokus en räddning och sen sakta, sakta höja fokus tills allt är återställt igen.

- Allt kan vänta, även om det gäller dödligt allvar. Det är bara sättet att hantera det på som avgör påföjlderna. Svår balans men det funkar. Nästan alltid.

- Pausa när det är som mest. “Jag ska bara” är det mest idiotiska och korkade jag kan göra. Det vet jag för jag har gjort det för många gånger.

- Var nöjd och se vad som är gjort snarare än vad som återstår. För när jag har gjort något som är det ju klart och att då våndas är bara korkat. Det skulle jag gjort innan, likaså blir ju inte mer gjort om jag spenderar ytterligare tid på att vara missnöjd med att jag inte gjort mer. Detta är det svåraste av allt, men jag jobbar på det.

- Värsta möjliga är inte så hemskt (hoppas jag). När olika saker känns som jobbigast klurar jag ut det värsta möjliga och skapar en fiktiv plan för det. Då lurar jag mig genom att skapa kontroll och blir lugnare - ” Aja, i värsta fall kan det inte gå baklänges så det betyder att det iaf går framåt”.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Tror att detta är mina levnadsknep som får mig att gå och gå.

Det är inte lätt och det är tio gånger lättare att säga smarta saker än att göra dem. Fast jag tror jag inser det och det är alltid något…

Så det går, det måste gå och det kommer gå.

Bilden kommer från dèModè - en fotoblogg med fokus på mode. Vackra bilder, bra uppdatering och fint dagdrömmeri.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Den gångna tiden har varit lite av ett ekorrhjul som snurrar - dagarna rinner iväg och ändå känns inte slutet vara nära. Frustrerande och irriterande med detta kortsiktiga tänk men samtidigt inget att göra åt just nu.

Jag har de senaste dagarna slitit med att få iväg S/S 2009 proverna till presskontoret som hade sin pressvisning igår, torsdag. Det är nu klart och utlåningarna påbörjade.

Nu jobbar jag på ytterligare 1 ex. till det danska presskontoret och samt 1ex. som ska hänga i showroomet och som ska plåtas för imagedelen.

Parallellt är det orderar som ska iväg, plåtningar bokas och event planeras. Allt är kul, spännande men just nu känns det som ett evigt snurr som bara stör och väcker mig.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Igår gick jag som vanligt upp för den sega backen utanför ateljén och tittade ner i marken. Sakta, sakta uppåt och om jag inte tittade upp så såg jag inte hur långt det var kvar - jag vara bara framme till slut.

Så jag kör samma kanin-tunnel-seende-tänk som taktik just nu. För allt går, det måste gå och det kommer gå. Förr eller senare.

Vem har bråttom?

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Mitt bloggande började som en test, blev en kul egogrej och nu är ett sätt att dela med mig av olika saker, tipsa om eller bara babbla om.

Det är mitt sätt att berätta om mitt var- dagliga jobb med Made by Noemi. Hur olika saker ackumuleras, ins- pirerar och resulterar i färdiga kollektioner.

Någon bloggframgångs- storm har aldrig varit syftet och varje läsare (dvs. du/ni) blir jag lika glad av att upptäcka.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Sen finns det en udda sak och det är spam. De små rackarns robotarna hittar med jämna mellanrum vissa ord som faller de lite extra i smaken och då börjar det pingla in många udda kommentarer.

Men en sak är säker - du är ingen i bloggsfären innan du fått spam på andra språk än engelska och svenska.

Gärna med andra alfabet än latinska tråkiga strama bokstäver.

* Bilden är reklam från Spam® som är trademark på konserverad fläsk och skinka skapad och producerad av Geo. A. Hormel company of Austin, Minnesota, USA.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)