Made by Noemi - blogg

Jag älskar detaljer, små saker som gör helheten. På kläder, på saker och på andra “döda” ting.

I övrigt hatar jag den makt dessa små saker egentligen har att strula till och spöka loss saker. De tar tid och energi att bena ut eller rätta till sen. Tid som jag är snål med, energi som jag inte vill avvara.

Så jag försöker kontrollera (köper gott kaffe), begränsa (“det värsta är inte så farligt”) och göra det bästa (“det är inte dåligt det här heller”) av dessa små rackare. Men de skrämmer mig likväl för de rör om rejält när de i stora klungor skapar pakt.

Lite som barnklasser som invaderar t-banan. De är små och sköra, helt harmlösa men ack så skräckinjagande när de bildar ett hav av ryggsäckar, galonisar och vantar på vift. En charm och skräck i symbios.

Just nu är jag bara trött och flaggar för att jag är på vift undan vardagen.

Det är november darling.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Imorse satt jag på bussen och läste nya Bon.

Jag har inte kikat i den sen den gjordes om och jag måste säga att jag gillar den mer nu. Den är snyggare och mer seriös på något sätt. Bättre.

Eller snarare - nu är jag mindre skeptisk  till den och mer nyfiken än tidigare. Kanske ser jag mer glimten i den än tidigare.

Det jag föll för var Madelaine Levys (chefredaktör) förord. Skarpt, smart och hårt med precis lagom mycket diss.

Förordet var en direkt kommentar till Nöjesguidens artikel skriven av en “självutnämnd it-boy” och dennes syn på American Appearal reklamen och dess “halvtjocka tjejer med korta ben i knäsockor”.

Jag har själv flera gånger förundrats över AA:s reklam, över hur fotona känns utlämnande och nakna på ett hårt sätt. Speciellt med tanke på att det är anställda som är modellerna. Jag gillar tanken men inte slutresultatet på flertalet, men att benen är “tjockare” eller “kortare” är inget minus i det.

Hursomhelst tycker jag det var underhållande att läsa Madelaines känga. Det händer inte så ofta och inte heller så rakt. Mer sånt vill jag ha!

Nu måste jag leta reda på Nöjesguiden och se vem som skrivit och vad exakt det stod. Inte minst för slutkommentaren “under hipsterkostymen skymtar redan en oklädsam fyrtiotalistmage gödd på unkna värderingar”.

Så idag skiner solen och jag måste säga att min dag fick en fin start där på bussen.

Uppdatering 2008-11-19:
Här hittar ni Nöjesguidens artikel/åsiktsspalt. Tyvärr ingen lång sak som jag trodde utan mer en “spontan kommentar”. Inte riktigt djupodlad analys av “it-boy” men ack en läxa att kanske börja tänka nästa gång någon ber om “spontan kommentar”.

Sitter och nålar för fullt och konsumerar modetv. Det är väldigt skönt sällskap och samtidigt intressant att se vad jag minns/förknippar med de gångna årens olika kollektioner från de stora designers. Idag är höst/vinter kollektionerna i fokus och jag startade från 2002 års säsong. Det var ett väldigt händelserikt år inser jag nu.

Hursomhelst så sitter jag och dagdrömmer mig bort i denna monotona sysselsättningen och grämer mig över att jag inte köpte de där byxorna igår…

Klockan kvart i sex igår gick jag förbi Flippa K:s utförsäljning här i Stockholm för att kika vad som fanns kvar. Jag föredrar att shoppa under minimal tid eftersom då finns det ingen återvändo samt att min nollbudget är lättare att hålla.

Jag hittade ett par superfina klassiska herrbyxor i en mörk umbra/mullvadfärgad sammet (herrmodellen är perfekt som skön och snygg slappbyxa som sitter på höften och man kan köra ner händerna i riktiga fickor). Jag tog dem, klurade på dem, tänkte vad jobbiga de är med all katthår och trådar som jag vistas bland och valde slutligen bort dem till förmån till en fin mörkolivgrön sidenklänning i skjortmodell.

Titta vad fint sammeten och ullen är ihop! Bilden är från Vera Wang A/W 2005 rtw.
(fast hatten, kappan och skorna får gärna försvinna, men jag ser det jag vill se…)

Nu sitter jag här och sörjer. För de hade ju varit så sjukt fina till en tunn gråmelerad ulltröja i lite större modell. För att inte nämna hur underbart lätt det hade varit att bära dem till både klack, finklack och grova kängor.

De var ju egentligen alldeles, perfekt, underbart härliga. Men nu köpte jag inte dem. Suck!

Fast jag vet att jag gjorde rätt belut.

Frågan är bara varför jag inte kan sluta tänka på dem? Jag har ju inte ens den där perfekta gråmelerade tunna ulltröjan…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Vanligtvis tycker jag inte om kedjebrev. Kanske för att de kommer rätt ofta och jag inte orkar eller hinner engagera mig. Men nu är det fredag och jag tänkte ge det en chans.

Om inte annat för denna är väldigt harmlös som jag hittat flera gånger hos andra. Så här kommer det;

“Ok, så här ska du göra, och försök att inte vara lat och förstöra det roliga. Bara ge allt! Kopiera texten (inte vidarebefordra) hela detta mail i ett nytt mail som du kan skicka. Ändra alla svaren så att de stämmer för dig. Skicka det sedan till en hel hög av människor i din maillista, INKLUSIVE den person som skickade det till dig. Poängen är att du skall lära känna en massa små fakta om dina vänner.”

1. VAD HETER DU?
Noemi.

 2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Plommon/cerise.

3. VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
Michael Bublè (ingen kommentar).

4. VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
Storhandlade, parkeringsstrulade och lagade akut mat pga kritiskt lågt blodsocker hos mitt sällskap.

5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
Liten våffla med vaniljfyllning.

6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
Mörkt och kallt.

7. DEN SISTA PERSONEN DU TALAT I TELEFONEN MED?
Minns inte namnet (opersonligt samtal).

8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
Skorna.

9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG?
Jag hittade just denna variant själv. Så ja, jag gillar mig själv…

10. HUR MÅR DU IDAG?
Väldigt bra.

11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
Sanbitter aperitif en eller färsk juice av jordgubb och lime.

12. FAVORIT ALKOHOLBASERAD DRYCK?
Rödvin med cola.

13. FAVORITSPORT?
Sport? Kast med liten matlåda?

14. HÅRFÄRG?
Mörkbrun.

15. ÖGONFÄRG?
Mörkbrun.

16. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
En soluppgången, efter att ha sett solnedgången och på väg hem ser nästa dags soluppgången.

17. SYSKON OCH DERAS ÅLDER?
Inga.

18. FAVORITMÅNAD?
Augusti för vädret och juni för jobbet.

19. SENASTE FILMEN DU SÅG?
På bio var det Sex & the City, hemmaplan minns jag inte.

21. FAVORITDAG PÅ VECKAN?
Söndag för den är opretentiös och lugn. Tisdag för den är så vardagligt enkel.

22. FAVORITHOBBY?
Vara hemma och inte göra något. Eller tvärtom - totalrenovera.

23. ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?
Nej.

24. FAVORITLÅT?
Jag har ingen favoritlåt utan lyssnar utifrån stämningen och då har varje sitt soundtrack. Charlotte Gainsbourg täcker några.

25. SOMMAR ELLER VINTER?
Sommaren utifrån avkopplingen och finare kroppsfärg och vintern för all ull jag kan pälsa på mig med. Men sommaren vinner för all energi som den ger.

26. KRAMAR ELLER KYSSAR?
Jag tar vad jag får.

27. HUR BOR DU?
Rent, varmt och hemma i min lilla borg.

28. VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?
Mina tidningar är mina böcker.

29. HUR SER DIN MUSMATTA UT?
Jag tycker inte om musmattor. De brukar göra mig skogstokig när de glider runt.

30. FAVORITSPEL?
Spel? Isf är mer lekar som gissa bilmärket etc. mer min grej.

31. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?
Nej.

32. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
Nej.

33. ÄR DU ROMANTISK?
Kanske. Jag har inget tålamod och gör impulsiva saker som kan tolkas romantiska har jag hört.

34. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
Beror på vilken dag frågan ställs, men i stora drag “Ja” på detaljernivå “Nej”.

35. VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
Jobba och dagdrömma. Utöver det är allt möjligt.

36. VAD ÄR KLOCKAN JUST NU?
17:25

Det var det. Trevlig helg!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Vet inte varför men jag är uppjagad samtidigt som jag är uttråkad. Det kanske hör ihop. Vet inte.

Det händer med jämna mellanrum det här. Vanligtvis i samband med att jag jobbat lite för mycket ensam och helt plötsligt når en kritisk punkt där jag måste bara ut. Varsomhelst bara det är bland lite folk.

Men det kan jag inte riktigt göra just nu, men snart. Alldeles snart.

Till dess vill jag tipsa om denna fina blogg - Ungt Blod. Den är skriven av en tjej som bor i Danmark och den är bara så fin, lugn och varm.

Så jag blev lite lugnare nu och varm om hjärtat.

Kika på den!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Oavsett var, när, hur eller vilket humör - så är provrum svåra att känna sig snygg i. Lilla provrumsdöden är utbredd och förutsägbar i 99 av 100 fall (min egen teori utan empiriskt belägg).

För något år sen var det mycket prat provrummen och dess nya möjligheter. Flera olika belysningar och lugnare stämning som kunden själv skulle få rå över. Men det stannade upp eller så blev det inte så många butiker som byggde provrum efter det. Jag vet inte.

Häromveckan var jag inne i två provrum. Jag brukar vanligtvis inte prova så ofta. Så jag visste vad jag gav mig in på men ändå började jag se saker på mig själv som jag aldrig sett tidigare eller helt enkelt inte fokuserat på. Vips hade jag en konstig frisyr, blålila hudfärg, sned hållning, breda kroppsdelar och “oj, vad är det där?!” osv.

Plagget? Ja, det var fint och satt som jag trodde. Något nytt fick jag inte reda på där. Däremot gick jag ut med lite bättre hållning och mer piffad frisyr.

Provrum per definition ett rum där plaggen ska provas ut och följak- tligen skapat utifrån plaggens synvinkel. Speglar och belysning ska på bästa sätt belysa och framhäva material, färger och detaljer så tydligt som möjligt för att produkten ska få rättvisa. Ett neutralt dagsljus är då idealet (annars ser marinblått och svart lätt likadant ut, vackra smådetaljer kan smälta ihop etc.).

Problemet är bara att ett plagg egentligen inte är klart förrän det sitter på en kropp och för att ett köp ska ske är det den kombinationen som ska se snygg ut. Så kanske är det tänket som bör omformas?

Kunden (i detta fall jag) vill inte se den perfekta sömmen som löper över axeln. Kunden vill att han eller hon ska se perfekt ut när han eller hon bär plagget.

Fåfängan styr köpet. Så enkelt tror jag att det är.

Till exempel förklaras haute couture med orden “the creation of exclusive custom-fitted fashions”. Ett perfekt plagg är det som är gjutet för just dig och din kropp. Det justeras i detaljer, mått för att uppnå den perfekta kombinationen - samma krav som när de uppfylls skapar favoritplaggen jag vill bo i.

I och med att jag jobbar med underkläder är provrum ett väldigt viktig moment för mig och jag drömmer om att en dag kunna skapa det perfekta. Det är ju knappast en slump att badsäsongens shopping är förknippad med ångest.

Så jag vill ha möjlighet till varmare belysning (jag vill inte se varje detalj i förstoring), högre temperatur (så jag inte får lila ben och fryser) och lugnare miljö (därför tar jag alltid herravdelningen).

För ett vackert sytt plagg ser jag bäst när jag inte har det på mig. Då dreglar jag över de vackra sömmarna, det fina fodret och den där extra noggrant pressade sprunnet.

Då är jag lycklig som ett barn.

Bild från bloggen Giam Barba.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Idag är det kallt. Riktigt kallt.

Imorse hade informationslappen som lapplisorna satt frusit fast i frosten på bilrutan. Det var ett väldigt tydligt tecken på att nu börjar det. På riktigt.

Så min önskelista just nu är varma, mysiga och väldigt snygga saker att dra på mig när det är morgon och snorkallt.

Carolines fina kjol med det blaffigt snygga skärpet skulle jag vilja ha.

En kort kjol som är perfekt till vardags. Det ska jag på jakt efter. Eller så syr jag den själv om jag nu får en stund över (önska går ju…).

Igår låg jag och klurade var min gamla secondhand pälsjacka kan vara.

Den var inte på vinden, kan den ligga i en låda? Isf vilken och i vilket skåp? Eller är den borta? Vem och vart har den isf tagit vägen?

Till slut kvävde jag impulsen att klockan ett på natten gå upp på vinden och leta. Vred mig lite till och slutligen somnade.

Vaknade med samma tanke igen. Ikväll blir det jackjakt med resurser!

Bilderna är från bloggen Garancé Dore.

Uppdatering 2008-11-05:
Jackan är fortfarande spårlöst borta. Går det troll på min vind eller i mina lådor?! Jag bor ju inte ens stort nog att tappa bort saker. Försöker förtränga detta för det stör mig något otroligt!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag kom precis tillbaka från frisören i Hornstull.

Det är något speciellt idag. Kanske är det att jag fått min efterlängtade klippning eller så är det bara att solen skiner, det är klarblå himmer och  alla löv är gula och vackra.

Det är lycka!

Så nu ska jag hålla fast vid den tanken även när det regnar, är kallt och mörkt. För då är det lätt att glömma allt det fina.

Tänkte bara säga det.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Senaste dagarna har jag klurat på allt mellan himmel och jord.

En av de sakerna är vad som driver mig framåt som designer och framför allt hur så mycket jobb trots allt är kul.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Receptet och utgångspunkterna är nog dessa;

- Tid är en illusion. Den finns aldrig och alltid - det är bara att skapa den lucka som behövs. För om jag inte gör det kommer ingen liten tidstomte att göra det åt mig. Tyvärr.

- Framgång är en definitionsfråga. Det kan vara att få ett grymt pressklipp, men det kan också vara en trevlig kund som mailar och tackar för sin order. Den senare är den kick jag lever på för det finns inget som värmer så mycket som uppskattning.

- Lycka är besynnerligt. Det är allt och inget men när det är där så går det inte att missta sig. Så att se lycka som en konstant faktor är missvisande.

- Den lilla saken är den som avgör. Smakar kaffet illa så har den möjlighet att kasta en hel dag omkull om det vill sig illa. Likaså om ett par fula skor stör dagen så går det snabbare och effektivare att byta dem även fast det känns som det löjligaste problemet i världen. Så jag ignorerar inte bångstyriga detaljfrågor för de kommer ge igen sen.

- Korta perspektiv är smarta. Inte alltid och inte i långa loppet, men de kan rädda mig när allt snurrar och jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Då är detaljfokus en räddning och sen sakta, sakta höja fokus tills allt är återställt igen.

- Allt kan vänta, även om det gäller dödligt allvar. Det är bara sättet att hantera det på som avgör påföjlderna. Svår balans men det funkar. Nästan alltid.

- Pausa när det är som mest. “Jag ska bara” är det mest idiotiska och korkade jag kan göra. Det vet jag för jag har gjort det för många gånger.

- Var nöjd och se vad som är gjort snarare än vad som återstår. För när jag har gjort något som är det ju klart och att då våndas är bara korkat. Det skulle jag gjort innan, likaså blir ju inte mer gjort om jag spenderar ytterligare tid på att vara missnöjd med att jag inte gjort mer. Detta är det svåraste av allt, men jag jobbar på det.

- Värsta möjliga är inte så hemskt (hoppas jag). När olika saker känns som jobbigast klurar jag ut det värsta möjliga och skapar en fiktiv plan för det. Då lurar jag mig genom att skapa kontroll och blir lugnare - ” Aja, i värsta fall kan det inte gå baklänges så det betyder att det iaf går framåt”.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Tror att detta är mina levnadsknep som får mig att gå och gå.

Det är inte lätt och det är tio gånger lättare att säga smarta saker än att göra dem. Fast jag tror jag inser det och det är alltid något…

Så det går, det måste gå och det kommer gå.

Bilden kommer från dèModè - en fotoblogg med fokus på mode. Vackra bilder, bra uppdatering och fint dagdrömmeri.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Igår var det strålande väder och jag passade på att skolka lite från jobbet någon timme och tog en tur på stan. Det var en välbehövd energikickbboost efter i förrigår.

Ett hemskt ögonblick - jag var på väg hem, det var kolmörk, svinkallt och jag missade precis bussen. Till råga på allt var jag i ett industriområde och alla åkte förbi i sina bilar (de drack säker gott kaffe samtidigt också). Där stod jag som enda kotte och väntade på bussen.

Mindre, ynkligare och mer nere var det länge sen jag kände mig som då. Sen gjorde inte vetskapen att detta enbart är början på en lång period av mörker saken bättre.

Hursomhelst blev igår en liten revolt och det var helt underbart skönt och väldigt lyxigt att få njuta av solen!

Väl på stan blev det givetvis lite shopping.

I en av butikerna hör jag det bästa köpargumentet mel- lan två unga kvinnor.

De tittar på en vit kappa och resonerar “Ja, den är vit. Kommer bli smutsig på nolltid”. Kappan provas igen av den ena och sedan “Ja, men den tar ju ingen plats alls i skåpet annars” och spikar köpet.

Det är bara helt perfekt, enkelt och smärtfritt.

Jag kunde inte låta bli att le.

Shoppinglogik är lustig och vi är själva bäst på att hitta de bästa argumenten. Jag har själv tänkt tankar som jag undrar vad folk sagt om jag yppat dem högt.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)