Made by Noemi - blogg

Nu ska jag precis iväg med två leveranser till Katitzibutikerna här i Stockholm.

De ska få Midnight serien leverad; body, bh och den låga trosa.

Har ni missat de underbara systrarna Anna och Karin, så bör ni skämmas och omedelbart besöka deras två butiker - Hantverkargatan 44 och Odengatan  24.

Lite information om dem;

Efter att ha jobbat med mode och kläder i många år bestämde vi (Anna & Karin Arvidsson) oss för att starta en egen butik. Det var ett svårt beslut att fatta men när vi väl bestämt oss gick det väldigt fort; vi öppnade Katitzi i Augusti 2005. Genom att blanda smådesigners, secondhand och även några lite större märken vill vi få en rolig och inspererande blanding av kläder. Kram /Anna & Karin

Bägge två är sådär glada trevliga att man blir lite skeptisk, men det är bara fördomen i dig som spökar för det är verkligen sådär härliga som de verkar. Så ta en promenad förbi dem idag och bli glad.

Det kan vi alla behöva, speciellt jag idag…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Ryska Vogue firar 10 år. Det känns faktiskt lite som det var igår tidningen Vogue Russia startades, jag minns det för startandet blev ett tydligt statement för “nya Ryssland”. Men det är det inte, tio år är ganska lång tid. Väldigt lång tid egentligen.

Jag har hört det förut men nu läste jag det på Modette.se - jubileumet firas med vackra matrioschkor* (trädockor) ritade av 31 stora modehus.

Du hittar alla här. Trevlig helg!

* Äntligen har press/journastier mfl. förstått att de heter matrioshka och inte babyshka. Jag må vara besserwisser men det har stört mig länge för det är inte så svårt att lära sig det ena eller det andra (det är väl lika bökigt bägge två isf). Så nu kan jag släppa det.

Nu återstår bara grötiga hitte-på-ryska-samtal i serier som irritationsmoment. Av över 250miljoner människor borde väl någon kunna hoppa in som skådis eller upplärare av andra skådisar? Jag kommer fortsätta gnissla tänder till min omgivnings förtret…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Imorse satt jag på bussen och läste nya Bon.

Jag har inte kikat i den sen den gjordes om och jag måste säga att jag gillar den mer nu. Den är snyggare och mer seriös på något sätt. Bättre.

Eller snarare - nu är jag mindre skeptisk  till den och mer nyfiken än tidigare. Kanske ser jag mer glimten i den än tidigare.

Det jag föll för var Madelaine Levys (chefredaktör) förord. Skarpt, smart och hårt med precis lagom mycket diss.

Förordet var en direkt kommentar till Nöjesguidens artikel skriven av en “självutnämnd it-boy” och dennes syn på American Appearal reklamen och dess “halvtjocka tjejer med korta ben i knäsockor”.

Jag har själv flera gånger förundrats över AA:s reklam, över hur fotona känns utlämnande och nakna på ett hårt sätt. Speciellt med tanke på att det är anställda som är modellerna. Jag gillar tanken men inte slutresultatet på flertalet, men att benen är “tjockare” eller “kortare” är inget minus i det.

Hursomhelst tycker jag det var underhållande att läsa Madelaines känga. Det händer inte så ofta och inte heller så rakt. Mer sånt vill jag ha!

Nu måste jag leta reda på Nöjesguiden och se vem som skrivit och vad exakt det stod. Inte minst för slutkommentaren “under hipsterkostymen skymtar redan en oklädsam fyrtiotalistmage gödd på unkna värderingar”.

Så idag skiner solen och jag måste säga att min dag fick en fin start där på bussen.

Uppdatering 2008-11-19:
Här hittar ni Nöjesguidens artikel/åsiktsspalt. Tyvärr ingen lång sak som jag trodde utan mer en “spontan kommentar”. Inte riktigt djupodlad analys av “it-boy” men ack en läxa att kanske börja tänka nästa gång någon ber om “spontan kommentar”.

Jag fryser och är ynklig.

Det är kallt och jag skulle vilja sitta framför en brasa nu och dagdrömma samtidigt som kinderna blir sådär röda och varma. Kanske tom grilla äpplen över elden (inte för att det är särskilt gott utan för det att det hör till tror jag).

Tänk då vad fint med grovstickade saker med flätor. Inte kläder eller tröjor utan en hel matta. Eller kuddar!

Jag tror jag ska ta ett snack med min mor som stickat massvis förut. Då hatade jag de udda kreationerna - nu fjäskar jag för att få dem. Dubbelmoral?

Näe, det är mognad och insikt tror jag.

Bilderna är från företaget Flocks som jobbar med ull och dess produktionskedja. Det är verkligen ett intressant företag som jag tycker ni ska spana in; “FLOCKS is the brainchild of Christien Meindertsma (1980), she lives and works in Rotterdam. Together with a knitter, a graphic designer, spinners, farmers and felters from all over the world she makes the products for FLOCKS, a knitwearbrand in the broadest sence of the word.”

För att få beställa stickade saker är verkligen lyx. Jag vill ha en kudde med stora flätor och stickig yta som jag kan däcka på framför brasan på tv:n i vinter.

För någon dag sen hörde jag en intervju med Timbuktu på P3 Star i samband med att han nu släpper ett nytt album.

Timbuktu är ju en liten, grym och underbart charmig person. I alla fall verkar han vara det.

Så ni anar inte hur glad jag blev när han berättade om hur kass han är på att minnas saker som namn och framför allt på att komma i tid! Inte skadeglädje, absolut inte, utan snarare en igenkänning som fick mig att känna att jag inte är ensam om det. Och han är ju allt jag gillar.

Bara ett sidospår (jag kommer inte hänvisa till honom nästa gång jag är sen till något. Lovar!).

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Hursomhelst har de nya produkterna som jag ville lägga till A/W 2008-09 kollektionen äntligen blivit plåtade. Om ni kanske minns det jag skrev då?

Herrlinne i spets antingen som gå-ut-plagg eller varför inte under en tjock grovstickad kofta med flätor?

Svarta spetsstrumpor med söm bak och en liten sammetsrosett som detalj. Jag bär mina till olika vardagsklänningar som en vardagslyx. Komplettera med  tjocka stickade strumpor och kängor. Jag lovar att det lyfter de flesta gråa vardagar!

En sjal som jag sydde ursprungligen till visningen. Då var det en kort liten kjol som modellen bar till spetsbodyn. Nu insåg jag istället att det är en given sjal som kan visar ihop på massa olika sätt. Ibland tar underbara plagg lite längre tid att komma till sin rätt…

Sen finns det även tre långa halsdukar i patchwork att spana in. Du hittar mer här.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Vet inte varför men jag är uppjagad samtidigt som jag är uttråkad. Det kanske hör ihop. Vet inte.

Det händer med jämna mellanrum det här. Vanligtvis i samband med att jag jobbat lite för mycket ensam och helt plötsligt når en kritisk punkt där jag måste bara ut. Varsomhelst bara det är bland lite folk.

Men det kan jag inte riktigt göra just nu, men snart. Alldeles snart.

Till dess vill jag tipsa om denna fina blogg - Ungt Blod. Den är skriven av en tjej som bor i Danmark och den är bara så fin, lugn och varm.

Så jag blev lite lugnare nu och varm om hjärtat.

Kika på den!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Idag ska jag försöka ägna mig åt att knyta ihop alla tusen lösa projekttrådar. Målet är att avsluta orderar som ligger i kö så det blir mycket hoppandes mellan svart tråd, benvit tråd och vit tråd.

Vanligtvis försöker jag köra så samlat som möjligt för att vara effektiv men då går också saker långsammare eftersom vi då pratar om 30 plagg på en gång. Knepet att känna framsteg är att skapa fina högar som prydligt symboliserar dagens arbete när det är dags att gå hemåt.

Men idag ska jag vara djärv och hoppa för att bli klar med saker som är akut - min kära vän kallade det “att släcka bränder”. Så jag måste säga att numera nästan är en certifierad sömnadsbrandkvinna…

Hursomhelst är det fredag idag och ikväll ska jag iväg på vernissage.

Det är Christian Salderts första soloutställning som visas på Galleri Kleerup;

“Med utgångspunkt i dadaismens kollagekonst, och med uttryck hämtade från art nouveau, presenterar Christian Saldert (f. 1977) ett stort antal nya verk. Det som till en början liknar ett myller av motiv, utan någon synbar inbördes relation, vävs snart samman i ett drömlandskap, framsprunget ur Wagners storslagna epos och bröderna Grimms sagovärld. I ett slags alternativ kulturhistoria möter vi lysande celebriteter, som Judy Garland, men även mer obekanta figurer, som Aimée och systrarna Papin, som under 1900-talet fascinerat såväl som äcklat allmänheten. Mot postmodernismens mantra om de stora berättelsernas död skapar Saldert ett berusande och allomfattande narrativ som, likt en tabloid, sveper in och manipulerar en brokig samling berättelser, i vilka den obscena undersidan är ständigt närvarande.”

Jag är nyfiken hur detta kommer se ut.

Ha en fin fredag och nu är det väl Halloween också (för det är idag va?)!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag är i perioder inne på rutor, ränder och hur jag kan inkorporera dessa i mitt inredningsliv.

Hittade dessa vackra och läskiga fotografier av David Maisel för en tid sen och det är aktiveringsknappen.

Titta vad fint grönrutigt golv!

Just nu är återigen en sådan period.

Jag har förvisso redan lagt ett rosa/gråbeige/svart och turkos rutigt golv i köket, men det stillar inte begäret.

Nu skulle jag vilja måla en dörr i blank oljefärg med knivskarpa ränder som bildar ett rutmönster. Svart grund och tunna rosa, orange och vita ränder…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

I onsdags hade den mobila konstpaviljongen av Zaha Hadid i samarbete med Chanel vernissage i Central Park, New York.

Zaha Hadid är arkitekt med rötter i Iran och känd för sina futuristiska och vågade arbeten.

Paviljongen visar på uppdrag av Chanel tjugo konstnärers* tolkningar av den quiltade väskan som numera är märkets starkaste signum.

Jag såg bilderna på Style.com och slogs över hur fina och “bakom-kulissiga” vissa av de var. Kul att få en annan vinkel på samma foto som vanligtvis visas upp mot en skärm av sponsorers loggor.

Karl Lagerfeld om konceptet; “Nobody did that before, eh? Nobody made a museum that can travel. Normally people have to travel to the museum. This time, it is the museum that is traveling. I think that is a very new concept….I think design and architecture are the real art of today.” 

Paviljongen är på en två årig turné sedan i februari - först i Hong Kong och sen Tokyo. Nu gäller alltså New York och Los Angeles, London, Moskva och Paris. Mer information finns här.

Jag önskar att jag inte hade ytterligare en anledning till att längta till New York… Men vad är en bal på slottet?!

Foto Billy Farrell och Patrick McMullan

* Yoko Ono, David Levinthal, Stephen Shore, Michael Lin, Blue Noses, Leandro Erlich, Sylvie Fleury, Tabaimo, Sophie Calle, Wim Delvoye, Lee Bul, Soju Tao, Loris Cecchini, Subodh Gupta, Yang Fudong, Fabrice Hyber, Pierre & Gilles, Y.Z. Kami, Nobuyoshi Araki

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Detta foto från NY Times bildserie på Javier Bardem är så perfekt vackert.

Formspråket är som en hötorgstavla med gråtande pojke fast en hård man i vackert ljus.

Det är ett underbart foto som jag gillar skarpt.

Resten av bildserien hittar du här.

Foto Jean-Baptiste Mondino.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)