Det har varit en hektisk och kul period på sistone så tiden har inte räckt till för allt jag velat berätta. Hursomhelst är nya minikollektionen “Golden Bat” ute nu och jag hoppas den faller i smaken.

Tyget är fantastisk men dessvärre inte en dröm att sy då det kräver mycket kärlek för att inte bråka tillbaka. Ju vackrare material, desto svårare och trixigare att klippa, nåla och sy. Resultatet överväger dock alltid svordomarna på vägen som tur är…

Inspirationen bakom “Golden Bat” är baserad på:

[...]“En av de saker som jag minst bäst var fladdermössen som flög fram strax efter skymningen trätt in och seglade lågt i skyn. De kändes skrämmande och oberäkneliga i både rörelserna och lynnet. Och framför allt kom de från vinden. Det där lilla utrymmet ovanför min säng som jag inte visste något om.

Där någonstans väcktes mina fantasier om vinden och fladdermössens skatter de dolde. Kollektionen “Golden Bat” är min tolkning och dröm utifrån dessa minnen, fantasier och rädslor.” [...]

Utöver underklädeskollektionen är även Accessoarerna uppe nu. Du som är uppskriven på nyhetsbrevet vet ju redan detta sedan över en vecka så det är gamla nyheter!

Hela minikollektionen “Golden Bat” finns här. De nya Accessoarerna är här och vill du skriva upp dig på nyhetsbrevet så gör du det här.

Foto Ceen Wahren för MbN.

Kom över en serie fotografier av Debbie Carlos nyss och blev fascinerad av de vackra färgerna. Så fina och trollbindande men lite obehangliga på samma gång.

[...] “The murky quality of the lighting and the dark desaturated tones of the exhibits, convey a sensuality and romanticism at odds with the sense of stagnant death that lingers in the cracked skin of 100-year-old taxidermied animals and birds strung up as though in flight with fishing line.” [...] debbiecarlos.com

Min tvetydiga fascination för uppstoppade lite äckliga djur har visst fått en nytt romatiskt skimmer över sig. Kika på resten av serien här.

Bild av Debbie Carlos via escapefromberlin.com

Jag är lite kär i Wordpress - så finurligt smart och enkelt att jag blir salig. Hjärtat slår idag ett extra slag för WPML plugin som gör det möjligt att skriva inlägg på flera språk men även översätta tidigare inlägg.

Så snart kommer även icke-svensktalande kunna följa (försök 2 eftersom förra dog av lathet). Små steg framåt kan skapa stordåd!

Igår hade Plaza Kvinna sin smygläsning av kommande numret (där MbN är med som månadens webtips!) på en liten vacker terass i här i Stockholm.

Vädret var så där perfekt sommarkvällsaktigt och stämningen var underbar. Den första riktiga euforin över att sommaren är här alldeles snart och allt det där man sett fram emot så länge börjar ske. Själv är jag fortfarande fascinerad över att det är ljust så länge och att energin fördubblats så snabbt.

Tryggheten i röran som dyker upp är att allt går framåt och snart är även det tråkigaste måstet över.

Om inte annat är det numera mitt mantra.

Sitter inomhus och ser hur vädret utanför bara blir finare och finare. Önskar verkligen att jag kunde få sitta ute och läsa de artiklar jag samlat på hög som jag ska hinna med någongång.

En som jag iaf bockat av är ett samtal/intervju mellan David Bowie och Alexander McQueen från november 1996 (året då McQueen blev utsedd till “British Designer of the Year”) i Dazed & Confused.

David Bowie: “This conversation took place on the phone, as is always the case with my conversations with Alex. We have worked together for over a year on various projects and never once met. It’s a beautiful Sunday afternoon and he is in the verdant green hills of Gloucestershire visiting at the house of his friend, Isabella Blow. Ring ring. Ring ring. Ring ring.” [...] dazeddigital.com

Hela samtalet hittar du här. Där finns även flera andra artiklar av och med Alexander McQueen samlade till hans minne.

Foto från Alexander McQueen SS 2010 kampanjen.

Det finns en blog som heter Grain Edit (baserad i Kalifornien, USA) för alla som älskar 50- till 70-tals grafisk design. Så där lagom runt och gulligt men ändå seriöst. Som en flört där all romantisering över den epoken samlats i en grafisk “Mad Men”-värld.

Jag gillar att med jämna mellanrum gå in på den och suga upp alla färger som inspiration. Det är lätt att glömma hur vackert olika otippade kombinationer kan se ut, att bli hemmablind i samma färgskala jag alltid fastnar i – rött/rosa/orange/gult etc.

Där fanns även detta foto av Mark Shaw som gjorde sig känd för porträtt på Kennedyfamiljen, vackra husfruar och filmstjärnor. Reklamfoto som konst.

Om du vill frossa i fina posér, pennkjolar och stora ögon målade med perfekt eyeline ska du kika här.

Foto av Mark Shaw för Chevrolet via grainedit.com

Jag träffade Sophie för första gången någon gång 2005/06 tror jag det var. MbN hade en liten visning på Tvålpalatset och hon var en av gästerna (tiden går verkligen snabbt när man börjar räkna bakåt i tiden vad som hänt och hunnits med sen sist).

Igår träffade jag henne igen på Grandpa där Maria Soxbo hade sin bokrelease för “Dagens Outfit”. Vi pratade bara kort, men det är alltid kul att träffa någon som man ömsesidigt har följt ett bra tag nu.

Så om ni inte redan följer hennes fina blogg tycker jag ni ska göra det. Hon var en av de första och fina bloggarna som verkligen rekommenderas varmt!

Jag gillar hennes lättsamma och opretentiösa stil som ändå alltid är genomarbetat vacker. Enkel skönhet är fint ögongodis.

Läste precis denna artikel på Nytimes.com om förskjutningen av ideal från tidigare främst brösten, till numera rumpan inom mode enligt Mary Tannen.

“This woman is walking down the street ahead of me, ordinary looking, but as she passes, every male head swivels. I can almost see dotted lines streaming from popping eyes to bobbing cheeks. And then I think, Of course, buttocks are the new breasts. Every culture and every time has its template for the ideal female form. Here in the United States, after more than 50 years of breast fixation, the bottom has come into its own.” [...]

“Does this mean that women are at last maturing into greater acceptance of their bodies? Will that classic swivel and squint at the rear take its place in the Museum of Lost Gestures alongside the medieval pose of hands folded over the abdomen? In a word, no.” [...]

“The breast, pliable and floating, is easily molded. The buttock is not. The last time fashion favored this silhouette it gave us the bustle. This time the posterior is meant to be seen naked, or nearly, and unless you are willing to go for padded underpants, you will not be able to buy your seat off the rack.” [...]

Med andra ord finns det en anledning till att det heter just “ideal” och inte automatiskt en naturlig skönhet som blir uppmärksammad, eller för den delen kommer lätt kunna köpas. Synd bara att det ena alltid verkar utesluta det andra.

Här på Made by Noemi kommer det inte finnas upplyftande och utökande underkläder, för någonstans känns det som betydligt mer jobb och ansträngning att modulera istället för att acceptera ev. begränsningarna kroppen har att erbjuda. Så på det sättet lockar inte byggandet av en figur nämnvärt för det är alltid vackrare att klä av en helhet än en mall.

Du hittar hela artikeln här.

Foto av Elinor Carucci via nytimes.com

Nu såg jag att det även kommer ut en film om Vidal Sasson- mannen som gav kvinnorna på 60-talet korta, lättskötta och assymetriska frisyrer. Det är även han som är bakom Nancy Kwans perfekta page.

Filmen har premiär idag på Tribeca Film Festival. Mer om filmen här.

Ps. Har jag sagt att jag är smått kär i pagen som frisyr nu? Den visade sig mycket trevligare än jag trott…

Trevlig helg!

Foto från nytimes.com

Som en officiell start på våren blev det idag en minishoppingrunda efter mötena. Det blev ett nytt miniparaply i rutigt som får plats i min älskade kuvertväska (mitt förra blev stulet i höstas med väskan) och en ny bok. För vår, regn och läsning hör ihop.

Nu när tidningarna inte längre lockar, suktar och ligger olästa var det dags – det blev “Glover’s mistake” av Nick Laird*.

Den lockade till att köpas så nu får jag se vad den går för. Varför just den? Jo, för den hoppade fram långsamt till mitt medvetande och gav sig till känna. Mer tanke än så ligger det inte bakom mina bokköp.

Nu ska jag packa några paket som ska postas och sen inviga mitt nya paraply i duggregnet utanför. Ha en fin kväll!

* gift med Zadie Smith(!) och var tidigare advokat fram tills hans första bok “Utterly Monkey” 2005. [nicklaird.com]

För en tid sen blev jag kontaktad av Saskia Kjellström som driver underklädesbloggen Los Mutandes för ett projekt hon planerade till förmån för utsatta kvinnor.

Hon berättade då att det kommit henne till känna att Stockholms härbärgen för kvinnor lider en stor brist på underkläder. De har inga problem att få in kläder, men de får dessvärre aldrig in underkläder. Folk tänker helt enkelt inte på att plagg av detta slag är intressanta pga hygien och därmed missar helt aspekten att hemlösa och/eller på annat sätt utsatta kvinnor faktiskt just behöver underkläder. Något som jag själv aldrig tänkt på att skänka de gånger jag rensat ut min garderob på kläder och lämnat in till Stadsmissionen eller Myrorna.

Med det i åtanke ville Saskia bidra och håller detta välgörehenhetsevent den 28:e april här i Stockholm. Så om du är i Stockholm då – kom och bjud med dina vänner.

Osa till info@losmutandes.se så snart som möjligt!

Jag kommer rota fram alla trosor och bh:ar som jag inte använder längre i garderoben och skänka. Utöver det kommer Made by Noemi finnas på plats med nya kollektionen. Hoppas vi ses då!

Så kom ihåg att nästa gång du skänker kläder även ta med gamla och uttjänade underkläder! De kommer göra en utsatt kvinnas liv lite lättare och det är det minsta vi alla kan göra. Sprid ordet!

Klicka på bilden för större storlek.

Såg nyligen att tidningen Fantastic Man har fått en syster – The Gentlewoman. Första numret kom ut i mars och kommer komma ut 2ggr/år.

“The Gentlewoman is a new biannual style magazine for a new decade. Featuring inspirational, international women, it pairs ambitious journalism with a sartorial and intelligent perspective on fashion that is focused on personal style – the way women actually look, think and dress.” [thegentlewoman.com]

Jag skulle gärna vilja kika i detta magasin eftersom jag gillar brodern!

Bild från nytimes.com

Det har varit hektiska dagar på sistone med att bli klar inför bägge presskontorens (Sverige + Danmark) pressdagar. Lämnade in allt igår och postade resten idag. Så det har varit långa dagar och trött huvud. På lördagen nådde jag kulmen och kände att kroppen inte ville vara med längre och jag åkte hem. Tryckte på paus och parkerade hjärnan.

Så jag stannade i sängen och såg “The Birds” av Alfred Hitchcock. Helt underbart skönt att glida iväg in i hans filmvärld och stänga av resten. En fantastisk film och den man som kan få mig att bli livrädd för sparvar är en mästare!

Ikväll ska jag se klart “Vertigo” som jag föll för ännu mer,  bl.a. för karaktären Midget, som spelas av Barbara Bel Geddes (mamman i Dallas), ritar underkläder och berättar om high-tech konstruktionen för den “nya bh:n” som hänger vid hennes skrivbord:

Scottie: What’s this doohickey?
Midge: It’s a brassiere! You know about those things, you’re a big boy now.
Scottie: I’ve never run across one like that.
Midge: It’s brand new. Revolutionary up-lift: No shoulder straps, no back straps, but it does everything a brassiere should do. Works on the principle of the cantilevered bridge.
Scottie: It does?
Midge: An aircraft engineer down the peninsula designed it; he worked it out in his spare time.
Scottie: Kind of a hobby, a do-it-yourself kind of thing! [imdb.com]

Jag har sett flertalet av Hitchcocks filmer tidigare men för många år sen då jag inte uppskattade dem tillräckligt att se det vackra i alla miljöer, karaktärer och framför allt den stämning han är så känd för att frammana.

Nyligen öppnade en utställning om färgen svart och dess betydelse i och för modet genom historien på Modemuseet i Antwerpen.

“Momu’s newest exhibition illustrates the historic phases of the colour black, with examples from painting, historic costume and contemporary fashion. It also looks more deeply into the textures and the potentials of black in diverse materials, including fur, leather and lace. In addition, the exhibition includes masterpieces by contemporary designers who, like the city of Antwerp, have a special connection to black.” momu.be

Jag vill gå, jag vill se och jag vill resa dit. Så jag drömmer och klurar och försöker kanske se en lucka till att göra det. Utställningen pågår tom början på augusti så hel omöjligt kanske det inte är? Hoppas…

Här kan du läsa mer om utställningen om du vill.

Kom över Flaunt Magazine för någon dag sen och gick igenom deras småklipp. Vissa fina men andra tråkiga.

Denna “The Girl Who Fell To Earth” (ref. till filmen med David Bowie från 70-talet) tillhör kanske senare kategorin men ändå lite fin.

Mest blev jag glad över musiken av Yann Tiersen som jag smälter till varje gång. Denna kommer ursprungligen från filmmusiken till “Amelie from Montmartre”.

Klicka på bilden för att se filmen. Var beredd bara för den startar direkt rätt högt, eller iaf hos mig som hade hög volym…

Denna man fascinerar mig. Det är något där som inte syns, inte märks men finns och jag blir nyfiken på det. Eller kanske mer bara fastnar med blicken och stirrar.

Jag har alltid många olika flikar öppna i webbläsaren på sidor jag vill titta mer på, artiklar som jag borde läsa, designers som jag inte känner och bloggar som är fina. En av dessa flikar är “A Blog Curated By Riccardo Tisci”. Jag har läst den sen länge men ändå stänger jag inte den.

Riccardo Tiscis kollektioner för Givenchy är mörka, morbida och otroligt vackra oavsett om de är i svart, vitt eller färg. Numera kanske uttjatade men inte för mig, de växer snarare för varje gång jag ser dem och nya detaljer dyker upp. Läste en intervju med honom för länge sen och blev fast. Han jobbar, jobbar och jobbar lite till. Kärleken till jobbet är skrämmande och på bekostnad av annat men han fick det att verka så underbart att det enbart blev en självklar njutning. Enkelt och rakt utan omskrivningar.

Tidningen “A Magazine“ kommer ut 2ggr/år och varje nummer har en ny curator från modevärlden (bla. Maison Martin Margiela, Yohji Yamamoto, Haider Ackermann, Veronique Branquinho, Proenza Schouler mfl.). Kika på de andra också för de är klart intressanta och vips har jag själv fastnat i datorn fast jag bara skulle ge ett tips för att kunna stänga ner en flik…

Det finns bra sätt att starta sin dag på och ett av dessa är Agentmusik i lurarna. Lyssna och vips är allt igång. Livet är en film och du är huvudrollsinnehavare. Klyschigare och nördigare än så här blir det inte.

You Only Live Twice – Instrumental: Du kliver ut ur porten, snor kappan hårdare om dig, ser dig omkring och går mot tunnelbanan. Det blåser lite lätt och du går med fjäderlätta steg mot dagens äventyr.

Born Free: Du är framme vid tunnelbanan, den rullar in på perrongen och du känner trängseln komma emot dig…. Fiolerna får dig att le och du glömmer allt folk runtomkring dig.

Goldfinger: Tunnelbanan är framme vid Slussen och du ska byta. Nu börjar tempot öka men samma leende har du kvar på läpparna. Du släpper kappan och den fladdrar öppet. Du får ett infall av att göra en piruett. Du gör det, kastar huvudet bakåt och andas in storstadens doft av olja och damm.

The Whisperers: Anslutande tunnelbanan kommer in och du får en känslan av ledsamhet. Du glömde ställa in smöret i kylen och nu kommer det vara äckligt när du kommer hem. Musiken ökar och hoppet stiger. Det gör inget tänker du och nu har musiken tagit dig under armarna och du lyfts in i vagnen.

From Russia With Love: Du sätter dig och tittar upp på personen framför dig. Det är en hemlig och läcker agent from Russia. Spänningen är laddad och balalaikan klingar. Du blir lite blyg, tittar ner. Men du kan inte hålla dig utan tittar upp igen och ser honom i ögonen. Du snurrar en lock kring långfingret, tåget rullar allt närmare din slutdestination och du avfyrar din vackraste leende. Du känner pulsen stiga och när låten tar slut är tåget framme vid din hållplats.

Wednesday’s Child (From The Picture ‘The Quiller Memorandum’): Med små nätta steg till musiken skuttar du ur vagnen och småspringer till kontoret. Du är lycklig.

Här har du soundtracket till din nästa morgon. Lycka till!

Fick nyligen ett mail av journalisten Anna Battista och länken till hennes intervju i Dazed & Confused med Emil Klang om Dasha. Superkul att se så fin respons internationellt!

“In the last few years there have been many festivals, workshops and events focusing on the fashion and film connection. The link between the two worlds strengthened also thanks to designers showcasing their collections during different fashion weeks through videos and shorts. Swedish freelance cinematographer and film maker Emil Klang first tried to combine fashion and film in 2007, with “5 Positions”. The film, featuring Helena Hörstedt’s designs and showcased at Diane Pernet’s “You Wear It Well”, was followed by “Disappearing” (2008) (www.disappearing.se), a new short in which he cast models instead of actors and involved Swedish fashion designers Sandra Backlund, Bea Szenfeld, Jojo & Malou and Ida Sjöstedt.

“The Weeks of Dasha”. The project – following the adventures of a fictional character, Russian-born Dasha Romanova, moving to Stockholm – will last for the entire year, and feature 52 episodes exploring the links between fiction and fashion also thanks to the creations worn by the main character, created by international and Swedish fashion designers, among them also Dagmar, Fifth Avenue Shoe Repair, Hope, Noir et Blanc and Made by Noemi. [...]“ (dazeddigital.com)

Här hittar du intervjun i sin helhet!

I förra veckan var jag iväg och såg Tom Fords debutfilm “A single Man” som jag varit väldigt nyfiken på. Se den! Verkligen!

Filmen är en underbar orgie i perfektion ner till detaljnivå, vackert foto och otroligt bra karaktärspresentationer. Kanske var det min skepsis som gjorde mig så positivt överraskad, men jag kan inte förneka att den fick mig på fall. Det stilla fotot gjorde intryck för tiden stannade och de känslor på duken som visades kröp in i hjärtat.

“It’s November 30, 1962. Native Brit George Falconer, an English professor at a Los Angeles area college, is finding it difficult to cope with life. Jim, his personal partner of sixteen years, died in a car accident eight months earlier when he was visiting with family. Jim’s family were not going to tell George of the death or accident let alone allow him to attend the funeral. This day, George has decided to get his affairs in order before he will commit suicide that evening. [...]“ (imdb.com)

Hela filmen är ett paradis för iscensättningar och påkostade miljöer. 50 statister i korrekt klädsel som passerar i en enda scen, eller tjugo uppolerade och otroligt snygga bilar för en enda parkeringsscen m.m. Huset som Falconer bor i hittar du här.

Nu vill jag ha en ny bil till sommaren (förlåt mig Kicki!) och gärna i mörkgrönt och benvit klädsel… Det är dags för en “James” i mitt liv nu.