Jag håller just nu på att sammanställa olika delarna i den grafiska profilen för Made by Noemi. Det är många små delar som i slutändan blir en fin helhet. Men det tar tid och därför är nog främsta anledningen till att det fått vänta så länge på att bli gjort.

Det handlar om hängetiketter, kartonger, klisterlappar, loggor, storlekslappar och allt annat mellan himmel och jord som behövs. Det tar tid, det är frustrerande och det kommer bli grymt.

Jag är mest nöjd med att jag äntligen tar tag i det.

Hittade då denna vackra bild och tycker den ser ut som en landskapsmodell från forna Egypten skapat av någon överambitiös arkitekt (eller snarare dess assistent). Fotot föreställer dock en stans för kartonger.

Mycket av min syn på vardagen och dess kräv kan faktiskt summeras i en enkel svart bastrosa.

Det slog mig när jag inför nya hemsidan satt och redigerade/läste igenom alla texter som skrivits under åren. Från kollektionstexter till märkets presentation och mina tankar bakom märket (ställdes då inför mina egna ord och se om de höll än idag och det gjorde dem – skönt).

Till hur jag hela tiden går tillbaka till den som backup och startskott för alla saker jag gör. Att den för mig kanske är symbolen för enkel perfektion?

Vore onekligen väldigt skönt om det vore så enkelt, tillgängligt och uppnåeligt att nå en tillfredsställelse i livet som stort. Vilken dröm det vore!

Bilden är från SATC säsong 6 (Carrie håller på att packa ihop sitt liv för att flytta till Paris).

Dagen började med att tiden inte ville vara med. Den rann bara iväg och schemat blev upp och ner lite. Men jag hade sol i ögonen och inget syntes på skärmen, ett väldigt skönt lyxproblem!

Sen upptäckte jag att någonstans på vägen mellan höst och vinters slut fått en page. Den där hårfrisyren som är varken till eller från och kräver beslut. Jag skyller på pälsmössan jag tryckte ner över huvudet imorse innan jag rusade ut att det ser extra trist idag.

Så idag är en bra dag för jag har fått börja på nytt kapitel (städade bort gamla kollektionen, hängde fram nya och gjorde rent arbetsbordet). Nästa vecka kommer vara helt ren och vigd åt att skapa massa förslag till klockprojektet jag nämnde förut. Både kul och nervöst men jag tror jag landar på fötterna till slut.

Nu ska jag sy lite till och sen gå och dricka öl – en riktig afterworksöl! Något jag som egenföretagare inte är bortskämd med, utan snarare kräver att man våldgästar “riktiga” företagsfolk med och framför allt inte jobbar bort tidsmässigt…

Trevlig helg!

Bilden är från franska Elle förra året.

Denna helg hade jag verkligen velat åka iväg till någon stuga utanför stan och inte behöva tänka. Bara sitta framför en brasa, läsa min bok eller glo på någon film på datorn.

Tänk vilken dröm en escape till detta hus skulle vara.

Ha en fortsatt fin helg!

Själv ser jag iaf fram emot en underbart seg söndag med lång sovmorgon och massa gott kaffe.  Jag tror bestämt att jag inte tänker lämna sängen på hela dagen annat än för påtår och hämtning av flera tidningar. Kanske har jag lyckats boka min söndagspanik?

För nu är jag så trött nu att jag ser i kors. Det är som om hela kroppen tryckt på paus och varken hjärnan eller ögonen vill vara med. Antar att detta är baksida av att älska sena kvällar och sen förtränga de kommande tidiga morgornarna…

Bilder från bloggen Solid Frog.

För en tid sen hittade jag detta klipp från “Angela” av Luc Besson (filmen är från 2005) som är fint att tänka på. Jag tycker om vardagsmotton.

Jag brukar ofta gå tillbaka till Sex & the City serie när jag vill få hjärnan att koppla av och/eller försvinna i en fiktiv värld av problemlösningar. En välbekant värld som jag kan varje steg i. Nästan iaf.

Men trots att jag sett serien otal gånger brukar jag då och då märka nya små saker som jag inte sett eller tänkt på tidigare.

Ibland när det är en overload av saker att ta in brukar jag tänka på “titthål” och försöka sålla bort allt för att enbart se den detalj jag söker lösning eller svar på. Det brukar funka som medveten strategi för mig. Saker blir mer lätta att hantera för det är bara en sak och inte tusen små. Det är kul att samma sak sker på omedvetet plan…

Mitt “titthål” efter grått fick mig att se hur fint plisserad kjol kan vara i grått till kornblå sammet med grå tröja under. Det var nämligen i mellandagarna som jag stod och klämde på en lila sammetskjol och tänkte på hur fin den skulle vara till min gråa cashmirtröja…

Strax före jul hittade jag ett par bågar och beställde äntligen nya glasögon!

Mina första fick jag i fyran och det var ett par rosa från Skaga som jag såg lillgammal och smart ut i. Som liten tjej såg jag för det mesta väldigt bestämd ut och ingen man j*klades med i första taget (stackars den lilla kille som råkade mula mig i ett snöbollskrig så de gick sönder).

Det har hänt lite sen dess och jag har blivit mycket snällare men den där bestämda blicken finns där och att hitta glasögon har inte varit det lättaste.

För antingen såg jag ut som Harry Potter eller som en argsint kontorist på lite för hög dos koffein de gånger jag väl har försökt. Slutligen har glasögonköp bara blivit mer och mer ångestfyllt, uppskjutet och frustrerande.

Så ni anar inte hur lycklig jag blev när jag hittade dessa svarta från Gucci som jag trivdes i.

Jag har redan burit glasögon fler gånger senaste dagarna än totalt på flera år!

Ursäkta den suddiga bilden, men jag var bara tvungen att skryta lite om än med dålig bild. Det var den bästa och bara att ta detta foto var hopplöst svårt…

F*n, jag måste erkänna att jag har gått och helt kärat ner mig i grått.

I stickad, melerad grå ull, siden eller viskos. Till chockrosa, till brandgult, till plommon, till oliv, till konblått. För att inte nämna allt svart jag lyckats samla på mig (jag som knappt hade grå eller svarta plagg i garderoben tills för tre år sen).

Nu när det är -18 grader ute är jag helt förälskad i lager på lager av ull. Från klänning till kofta till långa strumpor och halsdukar. Jag toppar med en grå pälsmössa och klampar ut i kylan med fodrade kängor och mysig musik.

Lika hett som ett badrum 2009, men jag står för det. Jag har gått och blivit en jumper-set kvinna och stolt!

Bilder från Style.com: övre raden på Stella McCartney A/W 2008, 2007 och 2006. Jag föll för hennes kärlek till stickade grå plagg och antar att jag inte kommit längre. Eller snarare att det är nu det kommer fram. Inspiration och intryck vet man aldrig när det bestämmer sig för att poppa ut. Nedre raden på Haider Ackermann A/W 2009 och 2008.

Det märks att jag inte jobbat med något en tid nu för igår kom den där klådan i fingrarna.

Jag satt sent på kvällen i soffan och började titta runt omkring mig i rummet (den farligaste känslan som slutar med illdåd) för att klura ut något att flytta runt, måla eller bara stapla om. Det slutade med att jag hittade två målaroffer att sätta klorna i.

Nu är fler saker vitmålade och jag fick lägga band på mig för att inte ge mig på mer. Ni kanske känner igen känslan av att sitta mitt på golvet med en pensel i högsta hugg och en stor målarburk av vit blank färg och lusten att aldrig sluta?

Kreativ hunger som mår bra av vardag igen.

Foto på gatukonst av Banksy.

Nu är ledigheterna över och det är nytt år. Hoppas ni har haft det underbart.

Själv har jag latat mig, träffat fina vänner, ätit allt som kommit i min väg och framförallt sträcktittat på serien In Treatment (missade den helt då den gick på Svt).

Det som då verkade långsamt, segt och deprimerande är precis tvärtom och jag är fast. Rekommenderas varmt!

Men nu är det åter vardag och det känns faktiskt ganska skönt…