I förra veckan var jag iväg och såg Tom Fords debutfilm “A single Man” som jag varit väldigt nyfiken på. Se den! Verkligen!

Filmen är en underbar orgie i perfektion ner till detaljnivå, vackert foto och otroligt bra karaktärspresentationer. Kanske var det min skepsis som gjorde mig så positivt överraskad, men jag kan inte förneka att den fick mig på fall. Det stilla fotot gjorde intryck för tiden stannade och de känslor på duken som visades kröp in i hjärtat.

“It’s November 30, 1962. Native Brit George Falconer, an English professor at a Los Angeles area college, is finding it difficult to cope with life. Jim, his personal partner of sixteen years, died in a car accident eight months earlier when he was visiting with family. Jim’s family were not going to tell George of the death or accident let alone allow him to attend the funeral. This day, George has decided to get his affairs in order before he will commit suicide that evening. [...]“ (imdb.com)

Hela filmen är ett paradis för iscensättningar och påkostade miljöer. 50 statister i korrekt klädsel som passerar i en enda scen, eller tjugo uppolerade och otroligt snygga bilar för en enda parkeringsscen m.m. Huset som Falconer bor i hittar du här.

Nu vill jag ha en ny bil till sommaren (förlåt mig Kicki!) och gärna i mörkgrönt och benvit klädsel… Det är dags för en “James” i mitt liv nu.

Såg en dokumentär om konstnärsparet Gilbert & George i söndags och blev lite kär. Jag har sett något verk tidigare kom jag på sen, men mer än så har jag inte vetat om dessa herrar. Synd för de är verkligen fascinerande och coola!

Som vanligt när jag ser en sak ser jag det vips överallt, jag borde öppna ögonen mer eller kanske bara höja blicken…

Deras utställning “The Jack Freak Pictures” öppnade nyss och pågår tom 22 augusti på White Cube’s Hoxton and Mason’s Yard galleries i London. Ännu en anledning till att smita till London en helg i augusti.

Mycket vill ha mer i resväg.

Bild från Guardian.co.uk

De sista dagarna har mina pauser bestått i att surfa runt och hamna på udda sidor. Som detta portfolie av Emily Valentine från Australien.

“Feathers are my paint. Over the last ten years I have developed my own technique and style using feathers from road kill, cat kill and dead pets.”

/Emily Valentine

“In my work I wish to discuss how attitudes to wearing animals and birds parts have changed. Is this just because of fashion, or has society become more caring of animals? I wish to stimulate the viewer with the uncomfortable nature of the feather, to question our callousness treatment of animals and birds, and ask how we sub-consciously classify animals – pet or pest, valued or worthless, beautiful or plain and why.”

/Emily Valentine

Jag tycker det är ganska intressant, speciellt när pälsfrågan alltid kommer upp på tapeten – från “förkastligt” till “trendigt igen” gång på gång med olika argument och debatter fram och tillbaka.

Tipset om sidan fick jag på bloggen Bumbumbum.me som jag för övrigt varmt kan rekommendera!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Hittade nyss detta konstverk av Kent Rogowski. Fint, enkelt och neon.

Jag gillar det. Kul att se neon i mer uppmuntrande sammanhang där texten är positiv och löjligt självklar på fint sätt.

Påminner om Dublin och hur jag där för massa år sen sprang omkring och fotade all text som fanns där. Fast den var i rosa neon. Minns inte vem som gjort den dock.

PS. kolla även in hans pussel “20×200 + Love=Love” som går att köpa.

Hittade bilden via bloggen Unique Lapin.

Igår var det vernissage för Kristina Bengths utställning “Skiftningar inuti bilden av ett namn” på Galleri Flach-Thulin. Jag var förbi väldigt sent och det tog ett tag att hitta rätt stump av Hälsingegatan, men jag hann.

Kristina Bength har utgått från en ung kvinna som levde i slutet på 1800-talet/början av 1900-talet vid namn Amanda Kristina Pedersen. Hon var bedragerska, skådespelerska och fotograf. 1904 dömdes hon för förfalskning och förskingring i Falu tinsrätt. En fascinerande person som ifrågasatte, var obekväm och skiftade mellan olika identiteter bla till man. Allt en kvinna inte skulle göra eller stå för då (och i viss mån även idag…).

Genom befintligt gammalt arkivmaterial samt med referenser till teater och fotografi har Kristina velat skapa en ny historia som ifrågasätter och omvärderar Amanda Kristina Pedersens liv och öde.

Verken är stora, vackra och häpnadsväckade skickliga. Verk som växer och växer för varje gång man ser dem. Detaljnivån och känslan knockade mig helt.

Kristina jobbar i akvarell – den mest dj*vulska tekniken som är stört omöjligt att kontrollera. I denna teknik har hon målat skarpa och otroliga skuggspel som vid första anblicken kan misstas för fotografier. Det är wow!

Så gå och se utställningen! Den pågår till den 10:e maj 2009 på Galleri Flach-Thulin.

PS.
Håll koll på Kristina Bength för hon är cool till tusen och verkligen en konstnär att fascineras av. Hon är ung, kritikerrosad och kommer bli hur stor som helst. Läs DN recension här.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Idag ska jag försöka ägna mig åt att knyta ihop alla tusen lösa projekttrådar. Målet är att avsluta orderar som ligger i kö så det blir mycket hoppandes mellan svart tråd, benvit tråd och vit tråd.

Vanligtvis försöker jag köra så samlat som möjligt för att vara effektiv men då går också saker långsammare eftersom vi då pratar om 30 plagg på en gång. Knepet att känna framsteg är att skapa fina högar som prydligt symboliserar dagens arbete när det är dags att gå hemåt.

Men idag ska jag vara djärv och hoppa för att bli klar med saker som är akut – min kära vän kallade det “att släcka bränder”. Så jag måste säga att numera nästan är en certifierad sömnadsbrandkvinna…

Hursomhelst är det fredag idag och ikväll ska jag iväg på vernissage.

Det är Christian Salderts första soloutställning som visas på Galleri Kleerup;

“Med utgångspunkt i dadaismens kollagekonst, och med uttryck hämtade från art nouveau, presenterar Christian Saldert (f. 1977) ett stort antal nya verk. Det som till en början liknar ett myller av motiv, utan någon synbar inbördes relation, vävs snart samman i ett drömlandskap, framsprunget ur Wagners storslagna epos och bröderna Grimms sagovärld. I ett slags alternativ kulturhistoria möter vi lysande celebriteter, som Judy Garland, men även mer obekanta figurer, som Aimée och systrarna Papin, som under 1900-talet fascinerat såväl som äcklat allmänheten. Mot postmodernismens mantra om de stora berättelsernas död skapar Saldert ett berusande och allomfattande narrativ som, likt en tabloid, sveper in och manipulerar en brokig samling berättelser, i vilka den obscena undersidan är ständigt närvarande.”

Jag är nyfiken hur detta kommer se ut.

Ha en fin fredag och nu är det väl Halloween också (för det är idag va?)!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

I onsdags hade den mobila konstpaviljongen av Zaha Hadid i samarbete med Chanel vernissage i Central Park, New York.

Zaha Hadid är arkitekt med rötter i Iran och känd för sina futuristiska och vågade arbeten.

Paviljongen visar på uppdrag av Chanel tjugo konstnärers* tolkningar av den quiltade väskan som numera är märkets starkaste signum.

Jag såg bilderna på Style.com och slogs över hur fina och “bakom-kulissiga” vissa av de var. Kul att få en annan vinkel på samma foto som vanligtvis visas upp mot en skärm av sponsorers loggor.

Karl Lagerfeld om konceptet; “Nobody did that before, eh? Nobody made a museum that can travel. Normally people have to travel to the museum. This time, it is the museum that is traveling. I think that is a very new concept….I think design and architecture are the real art of today.”

Paviljongen är på en två årig turné sedan i februari – först i Hong Kong och sen Tokyo. Nu gäller alltså New York och Los Angeles, London, Moskva och Paris. Mer information finns här.

Jag önskar att jag inte hade ytterligare en anledning till att längta till New York… Men vad är en bal på slottet?!

Foto Billy Farrell och Patrick McMullan

* Yoko Ono, David Levinthal, Stephen Shore, Michael Lin, Blue Noses, Leandro Erlich, Sylvie Fleury, Tabaimo, Sophie Calle, Wim Delvoye, Lee Bul, Soju Tao, Loris Cecchini, Subodh Gupta, Yang Fudong, Fabrice Hyber, Pierre & Gilles, Y.Z. Kami, Nobuyoshi Araki

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag fick nyligen nyhetsbrevet från Moderna Museet, så nu är min söndag bokad!

Sol, surf och smog
– tre ord som alla kastar ett förklarande ljus över den explosionsartade utveckling som konsten i Los Angeles upplevde under några intensiva år med början i slutet av 50-talet.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Jag måste jobba på söndag men på något sätt ska det gå. För tid är en illusion har jag bestämt mig för och då går allt till slut.

Det måste gå.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Nu är jag tillbaka från fem dagar av långa promenader, shopping, mindre gott kaffe och allmän avkoppling i jobbsyfte.

Jag har varit i Bryssel och bara varit. Det har varit skönt men samtidigt nyttigt inför en återigen fullspäckad jobbperiod. Det tar aldrig slut men nu känns det roligt och förväntansfullt på helt annat sätt.

Jag har sett fina och roliga saker. Jag har shoppat skor, spanat in gamla flamländska mästare, varit en sväng i Antwerpen och vandrat i Modemuseum. Jag har även fotat och fotat. Utan att gå igenom vad som fastnat.

Misstänker att det blivit många halvsuddiga hus och inte minst en hel Margiela utställning. Berättar mer sen!

Hursomhelst är jag tillbaka och jag hoppas ni saknat mig. Iaf lite. Om inte säg det. Då blir mitt ego glatt.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

En blog jag upptäckt på sistone är Unique Lapin.

Det är foto, konst och lite allt däremellan som skrivs av “I’m a curious person that loves to be inspired, enjoys experience and creates constantly”.

Där hittade jag dessa coola bilder av Hiraki Sawa “Dwelling” från 2002.

En rörelse som är stilla och proportionleken sätter mitt trötta huvud i tankeverksamhet.

Så jag föll för dem pladask.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)