I förra veckan var jag iväg och såg Tom Fords debutfilm “A single Man” som jag varit väldigt nyfiken på. Se den! Verkligen!

Filmen är en underbar orgie i perfektion ner till detaljnivå, vackert foto och otroligt bra karaktärspresentationer. Kanske var det min skepsis som gjorde mig så positivt överraskad, men jag kan inte förneka att den fick mig på fall. Det stilla fotot gjorde intryck för tiden stannade och de känslor på duken som visades kröp in i hjärtat.

“It’s November 30, 1962. Native Brit George Falconer, an English professor at a Los Angeles area college, is finding it difficult to cope with life. Jim, his personal partner of sixteen years, died in a car accident eight months earlier when he was visiting with family. Jim’s family were not going to tell George of the death or accident let alone allow him to attend the funeral. This day, George has decided to get his affairs in order before he will commit suicide that evening. [...]“ (imdb.com)

Hela filmen är ett paradis för iscensättningar och påkostade miljöer. 50 statister i korrekt klädsel som passerar i en enda scen, eller tjugo uppolerade och otroligt snygga bilar för en enda parkeringsscen m.m. Huset som Falconer bor i hittar du här.

Nu vill jag ha en ny bil till sommaren (förlåt mig Kicki!) och gärna i mörkgrönt och benvit klädsel… Det är dags för en “James” i mitt liv nu.

Såg en dokumentär om konstnärsparet Gilbert & George i söndags och blev lite kär. Jag har sett något verk tidigare kom jag på sen, men mer än så har jag inte vetat om dessa herrar. Synd för de är verkligen fascinerande och coola!

Som vanligt när jag ser en sak ser jag det vips överallt, jag borde öppna ögonen mer eller kanske bara höja blicken…

Deras utställning “The Jack Freak Pictures” öppnade nyss och pågår tom 22 augusti på White Cube’s Hoxton and Mason’s Yard galleries i London. Ännu en anledning till att smita till London en helg i augusti.

Mycket vill ha mer i resväg.

Bild från Guardian.co.uk

De sista dagarna har mina pauser bestått i att surfa runt och hamna på udda sidor. Som detta portfolie av Emily Valentine från Australien.

“Feathers are my paint. Over the last ten years I have developed my own technique and style using feathers from road kill, cat kill and dead pets.”

“In my work I wish to discuss how attitudes to wearing animals and birds parts have changed. Is this just because of fashion, or has society become more caring of animals? I wish to stimulate the viewer with the uncomfortable nature of the feather, to question our callousness treatment of animals and birds, and ask how we sub-consciously classify animals – pet or pest, valued or worthless, beautiful or plain and why.”

/Emily Valentine

Jag tycker det är ganska intressant, speciellt när pälsfrågan alltid kommer upp på tapeten – från “förkastligt” till “trendigt igen” gång på gång med olika argument och debatter fram och tillbaka.

Tipset om sidan fick jag på bloggen Bumbumbum.me som jag för övrigt varmt kan rekommendera!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Läste DN igår och kom över artiklen om den norska författaren Frode Grytten. Han är aktuell med sin novellsamling “Rum vid havet, rum vid staden” där han utgått från tio målningar av Edward Hopper om människor som befinner sig i vägskäl i sina liv.

Jag blev lite nyfiken och läste vidare;

“Grytten är långt ifrån ensam om att inspireras av Edward Hopper, befinner sig snarare i gott sällskap. Otaliga är de konstnärer, fotografer, regissörer och musiker som har influerats av hans målningar: ljuset, landskapet, arkitekturen, den psykologiska realismen.”

Den psykologiska realismen är den jag föll främst för första gången. Kanske har jag byggt på denna känsla och också skapat vägskälen nu? Det var just trots allt över 12år sen jag blev förtjust i hans tavlor…

Hursomhelst så jag antar att jag är i gott mainstreamt sällskap av kreatörer. Inte illa.

Källa och bild från dn.se

Glömde ju berätta om utställningen jag ska vara med på nu i maj - den jag svettas inför nu. Eller inte riktigt än för jag har ju tom 8 maj på mig och det är ju lååångt dit. Tidsoptimism är min överlevnadstaktik. Kortsiktig, jobbig och idiotisk men min älskling som jag håller kär.

Det är Stockholm style exhibition på Tapie Yodex 2009 med temat “Finding Never Never land”. En utställning av visa och belysa svenska designers/illustratörer/filmskapare etc. i Taiwan och Kina för en god sak. Deltagande är Nangilima Photography, Bea Szenfeld, Daniel&Pablo, Henning Trollbäck m.fl. Jag blev tillfrågad för en kort tid sen om jag kanske ville vara med och om jag skulle hinna och svarade “Ja, hemskt gärna! Jag hinner alltid. Tid är en illusion ju…”

Så nu ska jag vara med två unika plagg som ska hänga där likt tavlor. Frågan är bara vad det kommer bli och hur detta slutar. Men det kommer gå och det kommer blir bra. Jag ska bara börja nu.

Mer information om projektet finns här.

Foto av Nangilima Photography.

Hittade nyss detta konstverk av Kent Rogowski. Fint, enkelt och neon.

Jag gillar det. Kul att se neon i mer uppmuntrande sammanhang där texten är positiv och löjligt självklar på fint sätt. Påminner om Dublin och hur jag där för massa år sen sprang omkring och fotade all text som fanns där. Fast den var i rosa neon. Minns inte vem som gjort den dock.

PS. kolla även in hans pussel “20×200 + Love=Love” som går att köpa.

Hittade bilden via bloggen Unique Lapin.

Igår var det vernissage för Kristina Bengths utställning “Skiftningar inuti bilden av ett namn” på Galleri Flach-Thulin. Jag var förbi väldigt sent och det tog ett tag att hitta rätt stump av Hälsingegatan, men jag hann.

Kristina Bength har utgått från en ung kvinna som levde i slutet på 1800-talet/början av 1900-talet vid namn Amanda Kristina Pedersen. Hon var bedragerska, skådespelerska och fotograf. 1904 dömdes hon för förfalskning och förskingring i Falu tinsrätt. En fascinerande person som ifrågasatte, var obekväm och skiftade mellan olika identiteter bla till man. Allt en kvinna inte skulle göra eller stå för då (och i viss mån även idag…).

Genom befintligt gammalt arkivmaterial samt med referenser till teater och fotografi har Kristina velat skapa en ny historia som ifrågasätter och omvärderar Amanda Kristina Pedersens liv och öde.

Verken är stora, vackra och häpnadsväckade skickliga. Verk som växer och växer för varje gång man ser dem. Detaljnivån och känslan knockade mig helt.

Kristina jobbar i akvarell – den mest dj*vulska tekniken som är stört omöjligt att kontrollera. I denna teknik har hon målat skarpa och otroliga skuggspel som vid första anblicken kan misstas för fotografier. Det är wow!

Så gå och se utställningen! Den pågår till den 10:e maj 2009 på Galleri Flach-Thulin.

PS. Håll koll på Kristina Bength för hon är cool till tusen och verkligen en konstnär att fascineras av. Hon är ung, kritikerrosad och kommer bli hur stor som helst. Läs DN recension här.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Idag ska jag försöka ägna mig åt att knyta ihop alla tusen lösa projekttrådar. Målet är att avsluta orderar som ligger i kö så det blir mycket hoppandes mellan svart tråd, benvit tråd och vit tråd.

Vanligtvis försöker jag köra så samlat som möjligt för att vara effektiv men då går också saker långsammare eftersom vi då pratar om 30 plagg på en gång. Knepet att känna framsteg är att skapa fina högar som prydligt symboliserar dagens arbete när det är dags att gå hemåt.

Men idag ska jag vara djärv och hoppa för att bli klar med saker som är akut – min kära vän kallade det “att släcka bränder”. Så jag måste säga att numera nästan är en certifierad sömnadsbrandkvinna…

Hursomhelst är det fredag idag och ikväll ska jag iväg på vernissage. Det är Christian Salderts första soloutställning som visas på Galleri Kleerup;

“Med utgångspunkt i dadaismens kollagekonst, och med uttryck hämtade från art nouveau, presenterar Christian Saldert (f. 1977) ett stort antal nya verk. Det som till en början liknar ett myller av motiv, utan någon synbar inbördes relation, vävs snart samman i ett drömlandskap, framsprunget ur Wagners storslagna epos och bröderna Grimms sagovärld. I ett slags alternativ kulturhistoria möter vi lysande celebriteter, som Judy Garland, men även mer obekanta figurer, som Aimée och systrarna Papin, som under 1900-talet fascinerat såväl som äcklat allmänheten. Mot postmodernismens mantra om de stora berättelsernas död skapar Saldert ett berusande och allomfattande narrativ som, likt en tabloid, sveper in och manipulerar en brokig samling berättelser, i vilka den obscena undersidan är ständigt närvarande.”

Jag är nyfiken hur detta kommer se ut. Ha en fin fredag och nu är det väl Halloween också (för det är idag va?)!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

I onsdags hade den mobila konstpaviljongen av Zaha Hadid i samarbete med Chanel vernissage i Central Park, New York.

Zaha Hadid är arkitekt med rötter i Iran och känd för sina futuristiska och vågade arbeten.

Paviljongen visar på uppdrag av Chanel tjugo konstnärers* tolkningar av den quiltade väskan som numera är märkets starkaste signum.

Jag såg bilderna på Style.com och slogs över hur fina och “bakom-kulissiga” vissa av de var. Kul att få en annan vinkel på samma foto som vanligtvis visas upp mot en skärm av sponsorers loggor.

Karl Lagerfeld om konceptet; “Nobody did that before, eh? Nobody made a museum that can travel. Normally people have to travel to the museum. This time, it is the museum that is traveling. I think that is a very new concept….I think design and architecture are the real art of today.”

Paviljongen är på en två årig turné sedan i februari – först i Hong Kong och sen Tokyo. Nu gäller alltså New York och Los Angeles, London, Moskva och Paris. Mer information finns här.

Jag önskar att jag inte hade ytterligare en anledning till att längta till New York… Men vad är en bal på slottet?!

Foto Billy Farrell och Patrick McMullan

* Yoko Ono, David Levinthal, Stephen Shore, Michael Lin, Blue Noses, Leandro Erlich, Sylvie Fleury, Tabaimo, Sophie Calle, Wim Delvoye, Lee Bul, Soju Tao, Loris Cecchini, Subodh Gupta, Yang Fudong, Fabrice Hyber, Pierre & Gilles, Y.Z. Kami, Nobuyoshi Araki

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag fick nyligen nyhetsbrevet från Moderna Museet, så nu är min söndag bokad!

“Sol, surf och smog
– tre ord som alla kastar ett förklarande ljus över den explosionsartade utveckling som konsten i Los Angeles upplevde under några intensiva år med början i slutet av 50-talet.”

Jag måste jobba på söndag men på något sätt ska det gå. För tid är en illusion har jag bestämt mig för och då går allt till slut. Det måste gå.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Nu är jag tillbaka från fem dagar av långa promenader, shopping, mindre gott kaffe och allmän avkoppling i jobbsyfte.

Jag har varit i Bryssel och bara varit. Det har varit skönt men samtidigt nyttigt inför en återigen fullspäckad jobbperiod. Det tar aldrig slut men nu känns det roligt och förväntansfullt på helt annat sätt.

Jag har sett fina och roliga saker. Jag har shoppat skor, spanat in gamla flamländska mästare, varit en sväng i Antwerpen och vandrat i Modemuseum. Jag har även fotat och fotat. Utan att gå igenom vad som fastnat.

Misstänker att det blivit många halvsuddiga hus och inte minst en hel Margiela utställning. Berättar mer sen!

Hursomhelst är jag tillbaka och jag hoppas ni saknat mig. Iaf lite. Om inte säg det. Då blir mitt ego glatt.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

En blog jag upptäckt på sistone är Unique Lapin.

Det är foto, konst och lite allt däremellan som skrivs av “I’m a curious person that loves to be inspired, enjoys experience and creates constantly”.

Där hittade jag dessa coola bilder av Hiraki Sawa “Dwelling” från 2002.

En rörelse som är stilla och proportionleken sätter mitt trötta huvud i tankeverksamhet.

Så jag föll för dem pladask.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Läste för en tid sen att gatukonstnären Banksy (Storbritannien) sanna identitet kan vara avslöjad.

Han är antagligen den mest kände och uppseende- väckande av alla.

Hoppas det inte stämmer!

Hoppas att hans identitet och dess eventuella av- slöjande inte kommer få honom att sluta.

Vore för trist och sorg- ligt.

För alla.

Ps.
kika in Akays sida om du inte redan gjort det! Han är Stock- holms stora gatukonstnär.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

London lockar. Nu av ytterligare en anledning - Viktor & Rolf utställning på Barbican Art Gallery.En retroperspektiv utställning från 1992 till idag. Duon har återskapat alla sina signumplagg från den tiden på dockor.

En sammanställning och hyllning av deras hittills 15 år* som modeskapare och konstnärer. Detta är första gången Viktor&Rolf visas i Storbritanien enskilt. Utställningen pågår tom den 21:a september.

Åhh vad jag skulle vilja åka till London nu!

Så mycket jag vill och så lite tid jämt. Jag är less på det nu…

* Viktor & Rolf har nyligen sålt merparten av sitt företag till Renzo Rosso, ägaren till Diesel och hans bolag Only the Brave (OTB). De säger själva att deras nya partner har förståelsen och makten att ta företaget mot kommande framgångar. (Källa IHT.com)

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

…men är kul ändå.

Det finns kreativa människor som är fascinerande just därför de sträcker sig över många olika fält. Ett uttryck eller signum som binder ihop allt trots att föremålen är vitt skilda. En sådan person är Geoff McFetridge.

Grafisk designer, animerare, filmskapare och allt där emellan i visuell konst. Främst känd är han nog för öppnings- sekvenserna för indie-Holly- wood- filmer såsom “Adaptation” och “The Virgin Suicides”.

Kuben eller snarare tärningen ovan är skum, men väldigt fin tycker jag. Illustrationerna är en blandning av fornnordiska monster och urbana monster (bilarna).

Hur? Vad? Varför? är oväsentligt. Den är bara fin och det räcker för mig.

Synd bara att den inte är större för jag skulle gärna vilja ha en sådan kub hemma som litet avlastningsbord för min tekopp på kvällen.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Idag är det fotoutställning – Planket 2008.

En endagsutställning som 1982 skapades av en grupp fotografer. Efter några års paus återupptogs den 2007.

Tanken och resultatet bakom ut- ställningen är ett kedjebrev genom fotovärlden;

“Planket är en unik fotoutställning med gamla anor, som efter några års sömn tog fart igen 2007. Vi i årets arbetsgrupp har valt en ny urvalsprocess för årets Planket. Vi har valt att bjuda in Martina Hoogland Ivanow till Planket 2008, Martina har i sin tur bjudit in en fotograf som i sin tur bjudit in en osv. På Planket visas resultatet av detta kedjebrev genom fotovärlden. Fotograferna har med egna ord motiverat sina val och dessa motiveringar blir en del av utställningen.”
.
.

När?
Klockan 12-17

Var?
Lilla Mejtens Gränd vid Vitabergsparken i Stockholm.

Ett litet tips!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Det finns en konstnär som alltid fascinerat mig och det är amerikanska Edward Hopper (1882 – 1967). Härifrån har jag hämtar inspirationen för nya kollektionen.

Bestämd och vuxen med milda toner i “skuggfärger” ur Hoppers tavlor. Ljusgrå, plommon/aubergine, kall blågrå med inslag av turkos samt mörkgrön. Det kommer vara en kollektion med vintagekänsla i form av detaljer såsom plisseringar, men i “moderna tyger”.

Alla material är inte helt spikade och än kan mycket gå emot, fast en liten tjuvtitt har ni nu fått av nästa vår och sommar…

Oavsett hur mörka eller nedstämda Edward Hoppers motiv stundtals kan vara så innehåller de alltid skarpa och tydliga skuggor till följd av ett klart ljus. Sättet och stämningen han jobbar fram med starka färger såsom lila, blått, grönt, grått som mest imponerar på mig.

Det skarpa och ljusa är så vackert tycker jag!

Hoppers verk är alla väldigt avskalade och tydliga framställningar av ensamhet, ögonblick och vardag.

1925 målade han “House by the Railroad” som ses som hans klassiska verk och början till den mogna stil som numera är hans signum. Detta hus sägs även vara förlagan till huset i filmen “Psycho”.

Urbana och vardagliga amerikanska miljöer där karaktärerna är lika kulissartade som byggnaderna. Du som betraktare alltid träder in i samma stund som dramatiken lagt sig. Ett ögonblick av paus och vakuum.

Läs mer om Hopper här.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Små föremål uppförstorade till enorm storlek är coolt. Ska det vara så ska det vara ordentligt.

Jag hittade nyligen ett inlägg om Jeff Koons (samtida amerikansk konstnär) som har en utställning på taket till Metropolitan Museum of Art i New York. Det är tre enorma skulpturer i metall – Balloon Dog (en ballonghund), Sacred Heart (en hjärtformat pralin) och Coloring Book (sida ur Nalle Puh målarboken).

Förmålen är hämtade från Celebration serien som Koons började jobba på redan 1993. Sista skulpturen blev klar förra året. Leken med proportionen är väldigt kul och att se dessa live måste vara en upplevelse.

Jeff Koons är ideal dröm-pop-konstnären á la New York. Han har en enorm studio (Andy Warhol släng dig i väggen – nästan iaf) med 95 anställda och varit verksam så länge att bara det ger en pondus av rang. Eftersom jag har lite släng av Sex and the City i huvudet fortfarande skulle det inte förvåna mig om Alexandr Petrovsky är baserad på denna herre.

Synd bara att New York resa inte finns inskriven närmaste tiden. Men tur att utställningen pågår tom oktober i år. Jag får ser det som en morot. Väldigt stor och självlysande morot…

Nu vet du vad du måste göra om du ska till New York. Berätta bara inte det för mig för jag kommer bli väldigt avundsjuk…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag skrev förut om en konstnär som lagar väggar med Lego. Nu hittade jag även detta av honom;

Det blir bättre och bättre. Kika mer på hans sida. Jag kollade inte alls noga sist och missade massor!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Titta vad jag precis såg hos Scout Holiday. Så fint och kul.

En konstnär vid namn Jan Vormann som “lagar” väggar med lego i Italien. Mer info finns här.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)