Jag prenumererar bl.a. på italienska Elles nyhetsmail. Det är ett sätt för mig att upprätthålla min italienska utan att det blir ett måste. Regelbundet och lättsmält är bästa sättet att behålla språket på, om inte så är det realistiskt sätt som funkar för mig.

Idag kom nyhetsmailet och jag hamnde efter lite klick på klipparkivet från backstage på olika modereportage. Det som fångade min nyfikenhet mest var en plåtning i Afrika där små kaxiga surikater var statister (eller ur deras synvinkel snarare huvudpersoner). Det lustiga verkar vara att dessa små varelser har för vana att uppsöka högsta punkten på savannen för att speja. Modell eller gräshög är sak samma, det är funktionen avgöra valet.

Kul och udda fakta! Jag lär mig alltid något nytt onödigt och skumt… Klicka här för klippet.

Igår plåtade jag äntligen S/S 2009 kollektionens imagebilder med fotografen Ceen Wahren och hair & make-up Linda Gradin.

Bilderna blev helt fantastiskt, underbart, härligt fina – som jag ville fast tio gånger finare kan man säga.

Det är verkligen en sann lyx att ha en idé, lyckas svamla ut den lagom flummigt och ut se ett resultat komma som slår  mig med häpnad;

“Hur gick det till? Hur lyckades de förstå vad jag mumlade om? Och hur f*n lyckades de förmedla min idé sååå bra?”

Svaret är simpelt – jobbar man men grymma människor så går det (lika coolt varje gång). Punkt slut.

Fast vägen dit var allt annan än smärtfri. Synka modeller, plats och tre personers fulla schema är inte det lättaste för mig som har telefonrabies och planeringskapacitet som en sengångare (som jag så fint hörde det beskrivet “långsam men ständigt i rörelse sakta framåt”).

15:30 i förrigår hade jag en lokal (Summit var snälla att låna ut ett av sina rum på 17:e våningen till plåtningen), men inga modeller och väldigt hög puls.

17:00 hade jag en tjejmodell efter diverse kaos. Men ingen kille.

18:00 fortfarande ingen killmodell och klocka åtta följande morgon skulle vi plåta. Lite stressad? Lite nervös? Jag? Mmm…

18:10 får Mikas slutligen tag på killmodellen och jag kan andas ut. Bokstavligt talat.

19:00 jag börjar komponera ihop de olika seriernas styling till plåtningen. Tänker och klurar så det knakar samtidigt som jag längtar hem maximalt.

22:30 börjar jag packa ihop för att lämna ateljén. Det tar en halvtimma till innan jag faktiskt lyckas avluta allt och går ut genom dörren.

23:50 är jag äntligen hemma och dimper ner i sängen med Lipstick Jungle och lite hopkrafsad mat och njuter som aldrig förr.

Men allt detta är som bortblåst när första bilden tas dagen efter och ett enormt lyckorus sväljer mig och jag börjar klappa händerna och hoppa av extas (högst äkta och o-cool vana)…

Ps. här kan du se lite backstagebilder tagna av Linda Gradin.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)