Igår dog Farrah Fawcett. Hon somnade in efter tre års cancerkrig. Andra stjärnan på samma dag.

Fawsett var och är en 70-tals ikon med sitt blonda hårsvall och vita leende efter sin roll i Charlies Änglar.

Alltid glad, leende och vacker som den perfekta “girl next door”. En amerikansk dröm ut i fingerspetsarna.

Här finns hennes mest kända look samlad i en minnesbook. ♥

Imorse på första sidan fick jag se (eller snarare höra utbristad) nyheten att Michael Jackson är död. Han dog natten till idag.

Sorgligt och tragiskt men samtidigt tyvärr inte helt oväntat med tanke på hans liv. Fast ändå lika överraskande för “han kan ju inte dö!” – en idol man vuxit upp med kan ju inte försvinna på något sätt.

Även fast han inte varit min stora idol eller jag älskat hans musik helhjärtat så märks det och sorgligt att det är en stor stjärna är borta. ♥

När jag var i Bryssel (ja, jag tjatar men jag reser ju knappt numera) så köpte jag två par fina fjortisaktiga och fina skor á la basket. Ett par i silver och ett par i konblå lack. De kostade 100pix resp 150pix och var perfekta till min annars rätt strama skosamling.Jag ville ha ett (eller flera alternativ) till mina numera 7 åriga och nästintill döda Converse. Skor att slänga på mig när jag ska ut och dansa och bara kunna skutta hur länge som helst.

Mina Converse har varit, och nu i högsta grad är, det mest trashiga och sunkiga som jag äger och därför älskar jag dem. Jag vill vara fin men skönt att ibland få vara “vågat” sunkig. Hursomhelst så kändes allt så toppenfin och kul med dessa två par som var perfekta till det ändamålet.

Så nu till snyfthistorien – läxan jag vet och borde lärt mig vid det här laget; Billiga skor är billiga av en anledning och det är inte att tillverkare bara ville vara snäll den dag priset sattes. Behöver jag ens ta orden i min mun “De silvriga har redan nästan helt havererat”?

 Hemskt tråkigt och sorgligt. De var ju mitt hopp om en 50-tals futuriskt revival i garderoben. Men skam den som ger sig! Jag har testat både kontaktlim, inte bra egentligen för det är stelt och spricker, nu silikon för det var det enda jag hittade. Sista steget och egentligen det som borde vara första – skolim, anpassat för att vara delvis elastiskt och bindande på de flera skoytor.

Nu håller jag tummarna och hoppas på mirakel eller ett dyrare alternativ i en butik nära mig.

Illustration av Andrea Joseph.

När allt snurrar och är upp och ner då försvinner vissa småsaker helt. En självbevarelsemekanism eller bara rätt inställt fokus?

Imorgon är det begravning. En udda tillställning som jag aldrig varit på. Ett avslut, ett sista farväl och en ny början.

Så frågan och bekymret “Vad ska jag ha på mig?” känns som väldigt avlägset. En svart sopsäck eller en vacker svart kappa är inte så viktigt just nu. Men däremot är frågan “Var ska vi fika?” den som oroar. Så kanske försvinner inte de absurda frågorna helt utan bara ändrar skepnad efter tillfälle.

För vad spelar det för roll egentligen?

Eller så är det precis det det gör och därför går man upp varje morgon och knatar vidare. För att få svaret till dagens absurda och idiotiska fråga.

Bild av David J. Bookbinder

Idag är en svart dag. Den är sorglig.

Det ligger en folder här bredvid med texten “Hur gör jag nu?”. Den är praktisk, lättläst och har blåa bilder i sig. Men ämnet är tungt.

Min kära mormor somnade in idag och det känns lite overkligt. Hon var en cool tant som jag kunde bli skogstokig på när jag var liten, men som alltid kunde glömma sura miner och börja prata om bakverk med ett barns iver.

Maria var lite av en idol för mig. Kanske för hon hanterade saker på ett lugnt och obekymrat sätt. Ett lugn som drev alla till vansinne ibland.

Hursomhelst saknar jag henne. Fast egentligen är hon ju inte alls borta. Hon är bara inte här just nu.

Coola tanter försvinner inte. De vilar lite och kommer alltid tillbaka med skumma minnen som får en att skratta åt det som en gång hände.

Hon var min coola mormor som hade ett slitet rosa och vitt prickigt förkläde med volang. ♥ 1915-2008 ♥