Made by Noemi - blogg

Hihi, en liten egoboost i värmen sitter inte helt fel just nu.

Speciellt nu när jag jobbar och alla andra verkar vara ute i skärgården och badar. Inte alls avundsjuk…

Jag träffade Anna Battista för ett bra tag sen och vi pratade hur länge som helst.

Nu finns det jag sa i textform. På riktigt.

Skumt att läsa om sig själv.

_ _ _ _ _ _ _  _ _ _

(more…)

Idag har jag på mig en svart kort a-linjeformad klänning, jag har lyckats lokalisera mina chockrosa strumpbyxor och packat upp mina underbara herrskor med hålmönster i naturfärgat läder. Jag har min snäva bruna mockakappa och min trasmatteväska till.

Mitt i denna fabulösa färgkombo uppstår en smärre krock. Jag ser mig plötsligt utifrån bilarna som passerar och undrar vad som gick snett.

Solen skiner, jag har mina tjusiga fjortissolglasögon (pilotmodell med halvbåde i turkos metall) och i väntan på bussen tar jag slutligen upp min nya tidning och börjar läsa den.

Jag bär tre väskor (min gröna skinndataväska, min trasmattepåse och en svart tygväska för lunchlådor och tidning) som jag placerat mellan mina ben vid busstolpen. Baglady med stil är mitt liv.

Vinden fläktar och jag njuter - där står jag mitt i ett industriområde med chockrosa ben, solbrillor och läser mode. Jag vågar inte ens klura hur jag ser ut. Den ultimata stilnörden som uppenbarligen inte kan konsten att smälta in i respektive omgining - en stildekadens som hette duga.

Eller så tyckte bara folk att jag var en färgklick som förgyllde den bakomliggande parkeringen. Annars kan det ju vara så att jag bara var där och inget mer med det. Varken mer eller mindre.

Fast det är kul att vara ego och se sig själv utifrån.

Jag blev precis klar med en underbar bh. Den är i halvblankt tunnt vinrött tyg som är semitransparent. Enkelt snitt och breda, blanka svarta axelband. Den är perfekt.

Jag går vanligtvis igenom fyra olika stadier av känslosvall när jag jobbar. Samma procedur varje gång jag jobbar med ny kollektion.

1. “Det ska bli kul!” - jag har massa idéer i huvudet som äntligen ska ut. En längtan bubblar igång.

2. “Detta var inte så kul.” - idéerna fastnar och det blir inte som jag tänkt mig. Alla praktiska aspekter kommer in i huvudet t.ex.att hitta tyger som ska vara hållbara, sköna, snygga och lättjobbade. Detaljer ska vara snabba att tillverka och återskapa.

3. “Jag vill inte mer nu.” - allt är motigt och det blir bara fult, jag vill lägga ner allt och försvinna. Längtan är borta och kvar är ångest och stress.

4. “F*n, jag är bäst!” - jag har bitit ihop och trots allt färdigställt det jag bestämt, allt är perfekt och jag är överlycklig. Alla bitar faller på plats och jag har överlevt.Resultatet är framför mig och skiner.

Dessa steg är jobbiga att gå igenom men känslan på slutet är ovärderlig. Det gör allt slit värt mödan och resultatet brukar överträffa det jag föreställt mig. Jag blir tillfredställd.

Jag är bäst! Säg det inte till någon, då kanske jag blir sämre… Fast å andra sidan om jag inte älskar mig själv, kommer inte andra heller göra det.

Så jag kör min segerdans nu.