Jag har börjat sova på riktigt nu och det har börjat innebära att jag ser i kors vid halv elva. Till skillnad från tidigare då min energipeek kom vid halv tio och var som bäst vid elva. Jag gillar inte riktigt det, men lika bra att inse att det är över.

Men idag är det fredag och jag ska försöka intala mig att jag är pigg. Till dess ska jag jobba på och dagdrömma lite om Hong kong och Taiwan. F*n vad jag längtar nu!

Då ska jag försöka hitta fina färgglada skor som jag kan bära i höst (ångrar fortfarande ibland att jag inte köpte de cerisa stövlarna med grov sula i Antwerpen förra året). Om något är det färg jag behöver för att inte känna det kommande mörker som ett tryckande lock.

Näst på listan är fler färger på strumpor i garderoben. Lyxiga, fina och underbara ska de vara i fina askar.

Foto från Jak and Jil blog.

Nu finns äntligen de nya bilderna uppe på canvasväs- korna.

Beklagar att det tagit hopplöst lång tid att hinna fixa det… Eller snarare har det inte funnits tid till det förrän nu när jag “skapat” en lucka som det så vackert heter.

Ni hittar dem här.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Åhh idag är det ju verkligen vår. Lite kyligt men jag fick uppleva det jag skrev om igår;

Plommonfärgade jeans, gul t-shirt, svart kofta (tjock förvisso men men), fiskbensmönstrad kappa, petroleumfärgade handskar och solglasögon!

Sen måste jag säga att min senaste bil-lära-mig-grej är väldigt kul. Den består i att accelerera upp snabbast möjligast från rödljus och upp till tillåten hastighet. Inget fulkörande utan mer eco-driving-tänk och väldigt kul att tävla lite i huvudet.

Ha en underbar helg!

Själv ska jag sy klart massa linnesjalar nu i cerise, mossgrönt, svart och rutigt. De är ganska stora och mysiga att ha när ullhalsduken kanske inte är så attraktiv om ett tag. Patchwork är ju fortfarande min bästa terapi vid dålig arbetsmoral.

Bilden är från America Apparel.

Vissa dagar är bara inte helt hundra…

De börjar fel, fortsätter sämre och någonstans däremellan när jag bara vill krypa ihop till en boll och försvinna, kommer solen fram.

Bokstavligt talat. Så jag ser inget på skärmen. Men det gör inget för siffror och räkenskaper gör mig bara nedstämd just nu. Jag ska pausa den biten och skära ut lite plånböcker och dagdrömma. Det är konkret, avkopplande och framför allt inte hjärnkapacitets krävande.

Jag tror jag ska rota runt lite i mina lädergömmor och göra färgglada plån- böcker.

Tror jag har lite hallonfärgad nubuck och lila-, turkost-, cerist- och kanske tom olivgrönt skinn någonstans.

Om man inte har pengar i plånboken kan man ju alltid skryta med att plånboken iaf är lyxigt snygg… Eller iaf någon liknande tanke.

Återkommer när solen gått i moln.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Det kliar i fingrarna på mig!

Jag har diverse målarprojekt på gång igen. Jag målar rutor. Ordning i en stram form på en vägg både lugnar, väcker mig till liv och får mig att tro att jag har koll på läget.

Sk*t samma! För det är så kul att jag snart ringer på hos hyresgäster jag inte känner och erbjuder mina rutmönster.

Nu ska jag strax till ateljén och måla klart en ruta, hamra fast lite sladdar och sen måla en andra omgång på en annan rutaktig avgränsning på en annan vägg (jag har ju redan frivilligt målat andras köksmöbler i brist på föremål nära till hands när mina högtalare stod på tork).

Jag längtar!

Ps. spana in senaste Elle Decor och designer Matthew Williamsons hem. En färgbomb som verklgien får mig att vakna ur min sega vardagsdvala. Fingrade på tidningen i kiosken sist men köpte inte. Kanske lika bra med tanke på att jag då kanske tar fram stora cerisa penseln och  helt flippar ut i målardrömmens mardröm…

Idag är jag så glad att jag ler från öra till öra. Anledningen?

Jo, har köpt en ny fin borrhammare* i fräck orange design!!!

Den står här bredvid och lyser upp min tillvaro just nu. Detta är som är julafton för andra gången och nu med en barnslig lycka av råge.

Efter gårdagens frustration och irritation till tusen fick jag nog och åkte imorse iväg för att köpa en ny. Så nu har jag gjort det.

Det känns som att 2009 kommer bli ett bra år. Framför allt det år som jag satsar på de där vackra verktyg jag länge drömt om. Nästa på listan är en liten borrmaskin för skruvdragning.

Som liten hade jag en dröm om en liten söt skruvdragare som bara var min. Det skulle vara en Bosch och ha en fin sats bitsar till för alla mina plywoodprojekt.

Jag fick den, men lite för sent. Och den var lite större än den jag egentligen ville ha. Men lyckan var stor och kärleken lång (iaf tills batteriet dog och jag dumpade den vid senaste flytten).

* Borrhammare är en borr som är steget starkare än en slagborr (= en borr som slår samtidigt som den borrar och på så sätt kan krossa upp hål i hårda material) och fokuserad på borrning i betong och sten. Den är tung, låter som en liten gräsklippare och har ett rejält drag.

Ps. Näe, jag antar att jag inte var ett vanligt barn som liten, men det blev folk av mig med. Framför allt vet jag att “learning by doing” är min favoritskola.

Låt mig berätta en liten historia;

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Det var en gång en flicka som älskade handskar. Hon drömde om vackra, mjuka, lyxiga och underbara skinnhandskar. Röda, turkosa, bruna, svarta eller limegröna. Men bara om de lyckades få hennes hjärtat slå ett extra slag var de fina nog.

En dag för ett bra tag sen nu åkte hon till Milano och såg alla dessa vackra saker som hon nu tvingades välja mellan. Ty hon dessvärre hade en liten plånbok och aptiten följde inte samma blygsamma skala. Den ena affärer efter den andra passerade hon och suktade, velade och valde bort för att söka nästa.

Så en dag på den stora fina och lyxiga gatan fann hon paradiset. Två trappor upp låg porten mellan två skyltfönster späckade med det vackraste handskgodiset hon skådat. Där fanns kärleken.

De var limegröna, mjuka och fodrade med fint siden. Helt sagolikt vackra!

Men kärleken grumlades rätt snabbt – flickan nös och dilemmat huruvida ärmen eller handsken skulle täcka var svår. Allt gick så snabbt och vips kom en liten fläck som inte gick bort. Inget snuskigt egentligen men rackarns vad irriterande!

Fast vad gjorde det när världen genast blev så mycket lyxigare och fina i dessa nya handskar?! Det var likt en bal på slottet, eller som i hennes fall i alla fall på Armani Prives klubb med unga tjejer och äldre herrar.

Lite senare kom de rosa molnen tillbaka när flickan på en bakgatan hittade en handskgrossist som öppnade portarna till ett lager som var svårt att inte dregla över. Tyvärr (eller snarare som tur var) tog han enbart kontanter och hon kunde enbart köpa tre par. Det blev ett par lite grövre röda med utanpåliggande sömmar och kamelfärgat foder i mjuk kaschmir. Ett par kortare bruna i blankt skinn och ett par bruna med nougalfärgad rosett till mor.

Allt var frid och fröjd.

Men så en dag gick inte de limegröna att finna. De hade försvunnit, upplösts eller bara blivit stulna av någon illvillig person som inte hade hjärta att inse sann kärlek mellan två älskade.

Detta var två säsonger sen och nu denna höst hände samma sak igen – de röda tappades på den lokala t-banestationen en stressig kväll. Borta. Ingen röd fröjd eller mjuk kaschmir längre. Ett brustet hjärta är inte att leka med och  nu är det nästintill otröstligt.

Men tiden läker ju sår och tar det för lång tid kan pengar alltid lösa lite i alla fall. Falskt förvisso, men effektivt när den materiella kärleken dör.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Jag var förbi Hittegods-avdelningen idag och letade efter mina borttappade röda handskar. De fanns inte. Antagligen aldrig inlämnade utan bara tagna av ytterligare en illvillig person där ute.

Eftersom jag ändå var där passade jag på att även leta efter en svart ribbad mössa i ullblandning som också är på vift.

Jag kan meddela att det finns väldigt många svarta mössor på vift och flertalet har haft ägare som inte tvättat håret ofta. Det osade, yrde och smuts fastnade på fingrarna.

Kärlek må vara vacker, men min gräns går vid nysattacker av huvudludd från okända bärare av svarta mössor.

Även jag är ytlig och kall ibland…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag har samlat på mig samma bilder och kände att nu var det dags att gå igenom dem. Det är ett väldigt mischmasch av allt möjligt och nu försöker jag mer klura ut vad det var jag gillar i varje och om jag minns det rätt…

Den till vänster (1) gillade jag för kombon pastell och solfärg. Jag är alltid svag för “mesfärg” och “starkfärg”. Grått och orange eller cerise etc. Sen är det något med guld och skinn. Den ytan som skinnet då får gör mig svag.

Bilden tilltalade mig även eftersom jag då letade efter olika catwalk alternativ som skulle vara både enkla och smidiga att annama. En bild kan ge mycket…

Den till höger (2) föll jag för tror jag pga de sköna shortsen. Jag gillar fickor och klackar i kombo på sommaren. Sen är färgen fin och blev underlaget till SS09 kollektionen.

Foto nedan till vänster (3) är ett porträtt på tsarevnan Alexandra Feodorovna (Charlotte av Preussen) och foto bredvid (4) är på tsarparets två äldsta barn. Dessa två foton tyckte jag om för deras colorerade färger och suddiga konturer. Jag hittade de när jag letade efter inspiration till HP-projektet. De blev även vidareutveckligen på A/W 08-09 kollektionen och färgerna grunden för S/S 09 kollektionen. Inspiration är verkligen en återanvändningskvarn för allt som fastnat på hornhinnan…

Bilden längst till höger (5) är däremot på en supermodell (möjligtvis den första?) som avled tidigare i år. Klassisk skönhet med pondus som jag älskar. Självklarhet är vackert, men bara om utstålningen kan kompensera den kalla ytan.

Sen har jag ju detta eviga insnöandet på rutor, ränder och strukturerade mönster.

.

.

.

Väggen nedan (6) är målad och det börjar klia i fingrarna varje gång jag ser denna. Tejpa, försegla, måla och sen dra bort tejpen och se de perfekta linjerna är som att öppna ett vackert paket.

Bilden till vänster (7) är nya Lydmar Hotell och det golvet är precis allt det som jag älskar med mönster. Kul men enkelt snyggt.

Mitt kök är så numera fast inte i stjärnmönster dock. Jag föll för färgerna, materialet och den ordnade barnsligheten tror jag.

.

Den här bilden ovan (8) är en gammal klassiker från Sex & the City serien. Carrie är här i Paris och lider, men samtidigt även lycklig i sin misär då hon får röka överallt.

Jag föll för klänningen hon bär och de dammigt skitiga färgerna i fotot.  Men samtidigt för hundens blick - ingen kan dissa så genuint hårt som en uttråkad hund. Tyvärr kan jag inte härleda bilden längre än så, men fin är den och det räcker för mig. Man vet aldrig när den kommer poppa upp i annan skepnad…

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Det var alla bilder för denna gång. Nu kan jag med gott samvete radera dem alla och påbörja en ny samling.

 Jag fick detta färglada klipp förra veckan från danska presskontoret. Kul!

En färgklick från ett modereportage i Downtown Magazine. Kika på sidorna 152-163 (s. 163 – Midnight high panty) för hela jobbet.

Det finns tyvärr är det flera klipp jag inte hunnit lägga ut än, men det kommer…

Ni vet den där tiden jag försöker trolla fram? Det går lite segt.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Tidigare hade jag en ambition att sammanställa min klädsel här på bloggen så jag slapp tänka att jag aldrig hade något kul att ta på mig.

Det var inte så kul att skriva (eller läsa för den delen) så jag la ner det.

Nu däremot har jag svängt om och numera snarare känner att det finns så många fina saker att ha på sig och så lite tid.

Aldrig nöjd antar jag?

Så nu ska jag försöka trolla fram mer tid för det är så mörkt, grått och segt att jag behöver mer rosa skimmer i vardagen.

Gärna iklädd klänning, tjocka strumpor och stor halsduk. Eller varför inte slinkig sak med min stora benvita kofta* över som sticks precis så som jag gillar.

* Koftan är för övrigt en primär morot (utöver alla tusen saker jag bär på) till att jag kämpar för körkort. Den är enorm med vida ärmar och massa flätor. Nackdelen är bara att den inte går att bära under någon jacka och inte heller ensam för då blåser det in.

Så till dess att jag kan hoppa in i bilen bakom ratten och slira iväg på vardagens äventyr, bär jag den hemma som en portabel filt.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)