Jag brukade vanligtvis älska färger och mönster i min sommargarderob. Svarta kläder kändes alltid tabu när det var varmt tills för ungefär två år sen när något hände. Nu har nästan alla mina senaste klädköp varit svarta.

Senast idag då jag köpte en supertunn svart trikåklänning i siden med lång ärm och riktig fladdrig variant. En sådan som jag flera gånger önskat att jag haft men inte kommit för mig att köpa eftersom den “är ju svart”.

Så nu har jag den perfekta kvällsklänningen att bära över Silver seriens bh och höga trosa! Subtilt skimmer är precis vad jag vill ha, fast jag får nog vänta ytterligare några dagar innan jag kan bära den för än är det kokhett även kvällstid. Me like ♥

Nu är det dags för en andra iskaffe här i ateljen innan jag orkar återgå till att jobba.

Saknar källa till bilden tyvärr!

Det är redan juni och nu är det sommar visst. Själv har jag som vanligt inte insett det förrän nyss och fick en millisekunds stressboll i magen. Men bara lagom för att vakna till liv. Tyvärr nog inte för att hindra den kommande förkylningen som börjar visa sig.

Idag är det sömnad, mer emailsvarande och jobb med kommande kollektionen som ska göras. Givetvis även en eller två doser av röda drömmar rörande allt som jag vill göra men inte riktigt hinner med just nu. Som att leta reda på den där perfekta röda klänningen jag har i huvudet.

Antar att när gula kvoten är fylld, nu även den cerisa, tidigare den plommonfärgade så återstår den röda att fylla garderoben med.

Bild från jakandjil.com

Ligger i soffan och tittar streamat på en halvtråkig film. Men eftersom jag har så långsam uppkoppling blir det mer väntan än tittande. Så jag passar på att surfa runt på annat såsom The Sartorialist, NY Times m.m.

Såg precis denna bild från en loppmarknad i Tokyo och fick stor längtan till sommaren och de loppmarknader som dyker upp då. Mest blev jag nog lite kär i den spretiga kombon i bilden – Tokyo, loppmarknad, rörigt, glatt och en Volvo i det hela (kan inte låta bli att vakna till varje gång jag ser svenska bilmärken utomlands, fråga mig inte varför dock).

Min förkärlek för patchwork vaknade och f*n vad jag längtar efter sommaren nu!

Foto från The Sartorialist.

För länge sen såg jag denna bildserie ur Vogue Paris på Charlotte Gainsbourg. Fluffigt, skirt och vackert men inte tramsigt och med en fin pondus. Varenda bild i den serien är en dröm.

Charlotte är svår att inte falla för (vars skiva 5.55 jag älskar) och idag när jag är från topp till tå klädd i svart blir alla dessa färger väldigt lockande. Men jag har blivit lite kär i monokromt svart nu för efter alla udda färgplagg jag förut älskat, så känns detta exotiskt.

Foto av Craig McDean för Vogue Paris januari 2008.

Jag har börjat sova på riktigt nu och det har börjat innebära att jag ser i kors vid halv elva. Till skillnad från tidigare då min energipeek kom vid halv tio och var som bäst vid elva. Jag gillar inte riktigt det, men lika bra att inse att det är över.

Men idag är det fredag och jag ska försöka intala mig att jag är pigg. Till dess ska jag jobba på och dagdrömma lite om Hong kong och Taiwan. F*n vad jag längtar nu!

Då ska jag försöka hitta fina färgglada skor som jag kan bära i höst (ångrar fortfarande ibland att jag inte köpte de cerisa stövlarna med grov sula i Antwerpen förra året). Om något är det färg jag behöver för att inte känna det kommande mörker som ett tryckande lock.

Näst på listan är fler färger på strumpor i garderoben. Lyxiga, fina och underbara ska de vara i fina askar.

Foto från Jak and Jil blog.

Nu finns äntligen de nya bilderna uppe på #1 canvasväskorna. Beklagar att det tagit hopplöst lång tid att hinna fixa det… Eller snarare har det inte funnits tid till det förrän nu när jag “skapat” en lucka som det så vackert heter. Ni hittar dem här.

Det kliar i fingrarna på mig! Jag har diverse målarprojekt på gång igen.

Jag målar rutor. Ordning i en stram form på en vägg både lugnar, väcker mig till liv och får mig att tro att jag har koll på läget. Sk*t samma! För det är så kul att jag snart ringer på hos hyresgäster jag inte känner och erbjuder mina rutmönster.

Nu ska jag strax till ateljén och måla klart en ruta, hamra fast lite sladdar och sen måla en andra omgång på en annan rutaktig avgränsning på en annan vägg (jag har ju redan frivilligt målat andras köksmöbler i brist på föremål nära till hands när mina högtalare stod på tork). Jag längtar!

Ps. spana in senaste Elle Decor och designer Matthew Williamsons hem. En färgbomb som verklgien får mig att vakna ur min sega vardagsdvala. Fingrade på tidningen i kiosken sist men köpte inte. Kanske lika bra med tanke på att jag då kanske tar fram stora cerisa penseln och  helt flippar ut i målardrömmens mardröm…

Idag är jag så glad att jag ler från öra till öra. Anledningen?

Jo, har köpt en ny fin borrhammare* i fräck orange design!!!

Den står här bredvid och lyser upp min tillvaro just nu. Detta är som är julafton för andra gången och nu med en barnslig lycka av råge.

Efter gårdagens frustration och irritation till tusen fick jag nog och åkte imorse iväg för att köpa en ny. Så nu har jag gjort det.

Det känns som att 2009 kommer bli ett bra år. Framför allt det år som jag satsar på de där vackra verktyg jag länge drömt om. Nästa på listan är en liten borrmaskin för skruvdragning.

Som liten hade jag en dröm om en liten söt skruvdragare som bara var min. Det skulle vara en Bosch och ha en fin sats bitsar till för alla mina plywoodprojekt.

Jag fick den, men lite för sent. Och den var lite större än den jag egentligen ville ha. Men lyckan var stor och kärleken lång (iaf tills batteriet dog och jag dumpade den vid senaste flytten).

* Borrhammare är en borr som är steget starkare än en slagborr (= en borr som slår samtidigt som den borrar och på så sätt kan krossa upp hål i hårda material) och fokuserad på borrning i betong och sten. Den är tung, låter som en liten gräsklippare och har ett rejält drag.

Ps. Näe, jag antar att jag inte var ett vanligt barn som liten, men det blev folk av mig med. Framför allt vet jag att “learning by doing” är min favoritskola.

Låt mig berätta en liten historia;

Det var en gång en flicka som älskade handskar. Hon drömde om vackra, mjuka, lyxiga och underbara skinnhandskar. Röda, turkosa, bruna, svarta eller limegröna. Men bara om de lyckades få hennes hjärtat slå ett extra slag var de fina nog.

En dag för ett bra tag sen nu åkte hon till Milano och såg alla dessa vackra saker som hon nu tvingades välja mellan. Ty hon dessvärre hade en liten plånbok och aptiten följde inte samma blygsamma skala. Den ena affärer efter den andra passerade hon och suktade, velade och valde bort för att söka nästa.

Så en dag på den stora fina och lyxiga gatan fann hon paradiset. Två trappor upp låg porten mellan två skyltfönster späckade med det vackraste handskgodiset hon skådat. Där fanns kärleken.

De var limegröna, mjuka och fodrade med fint siden. Helt sagolikt vackra!

Men kärleken grumlades rätt snabbt – flickan nös och dilemmat huruvida ärmen eller handsken skulle täcka var svår. Allt gick så snabbt och vips kom en liten fläck som inte gick bort. Inget snuskigt egentligen men rackarns vad irriterande! Fast vad gjorde det när världen genast blev så mycket lyxigare och fina i dessa nya handskar?! Det var likt en bal på slottet, eller som i hennes fall i alla fall på Armani Prives klubb med unga tjejer och äldre herrar.

Lite senare kom de rosa molnen tillbaka när flickan på en bakgatan hittade en handskgrossist som öppnade portarna till ett lager som var svårt att inte dregla över. Tyvärr (eller snarare som tur var) tog han enbart kontanter och hon kunde enbart köpa tre par. Det blev ett par lite grövre röda med utanpåliggande sömmar och kamelfärgat foder i mjuk kaschmir. Ett par kortare bruna i blankt skinn och ett par bruna med nougalfärgad rosett till mor.

Allt var frid och fröjd. Men så en dag gick inte de limegröna att finna. De hade försvunnit, upplösts eller bara blivit stulna av någon illvillig person som inte hade hjärta att inse sann kärlek mellan två älskade. Detta var två säsonger sen och nu denna höst hände samma sak igen – de röda tappades på den lokala t-banestationen en stressig kväll. Borta. Ingen röd fröjd eller mjuk kaschmir längre. Ett brustet hjärta är inte att leka med och  nu är det nästintill otröstligt.

Tiden läker ju sår och tar det för lång tid kan pengar alltid lösa lite i alla fall. Falskt förvisso, men effektivt när den materiella kärleken dör.

Jag var förbi Hittegods-avdelningen idag och letade efter mina borttappade röda handskar. De fanns inte. Antagligen aldrig inlämnade utan bara tagna av ytterligare en illvillig person där ute. Eftersom jag ändå var där passade jag på att även leta efter en svart ribbad mössa i ullblandning som också är på vift. Jag kan meddela att det finns väldigt många svarta mössor på vift och flertalet har haft ägare som inte tvättat håret ofta. Det osade, yrde och smuts fastnade på fingrarna.

Kärlek må vara vacker, men min gräns går vid nysattacker av huvudludd från okända bärare av svarta mössor. Även jag är ytlig och kall ibland…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag har samlat på mig samma bilder och kände att nu var det dags att gå igenom dem. Det är ett väldigt mischmasch av allt möjligt och nu försöker jag mer klura ut vad det var jag gillar i varje och om jag minns det rätt…

Den till vänster (1) gillade jag för kombon pastell och solfärg. Jag är alltid svag för “mesfärg” och “starkfärg”. Grått och orange eller cerise etc. Sen är det något med guld och skinn. Den ytan som skinnet då får gör mig svag.

Bilden tilltalade mig även eftersom jag då letade efter olika catwalk alternativ som skulle vara både enkla och smidiga att annama. En bild kan ge mycket…

Den till höger (2) föll jag för tror jag pga de sköna shortsen. Jag gillar fickor och klackar i kombo på sommaren. Sen är färgen fin och blev underlaget till SS09 kollektionen.

Foto nedan till vänster (3) är ett porträtt på tsarevnan Alexandra Feodorovna (Charlotte av Preussen) och foto bredvid (4) är på tsarparets två äldsta barn. Dessa två foton tyckte jag om för deras colorerade färger och suddiga konturer. Jag hittade de när jag letade efter inspiration till HP-projektet. De blev även vidareutveckligen på A/W 08-09 kollektionen och färgerna grunden för S/S 09 kollektionen. Inspiration är verkligen en återanvändningskvarn för allt som fastnat på hornhinnan…

Bilden längst till höger (5) är däremot på en supermodell (möjligtvis den första?) som avled tidigare i år. Klassisk skönhet med pondus som jag älskar. Självklarhet är vackert, men bara om utstålningen kan kompensera den kalla ytan.

Sen har jag ju detta eviga insnöandet på rutor, ränder och strukturerade mönster.

.

.

.

Väggen nedan (6) är målad och det börjar klia i fingrarna varje gång jag ser denna. Tejpa, försegla, måla och sen dra bort tejpen och se de perfekta linjerna är som att öppna ett vackert paket.

Bilden till vänster (7) är nya Lydmar Hotell och det golvet är precis allt det som jag älskar med mönster. Kul men enkelt snyggt.

Mitt kök är så numera fast inte i stjärnmönster dock. Jag föll för färgerna, materialet och den ordnade barnsligheten tror jag.

.

Den här bilden ovan (8) är en gammal klassiker från Sex & the City serien. Carrie är här i Paris och lider, men samtidigt även lycklig i sin misär då hon får röka överallt.

Jag föll för klänningen hon bär och de dammigt skitiga färgerna i fotot.  Men samtidigt för hundens blick - ingen kan dissa så genuint hårt som en uttråkad hund. Tyvärr kan jag inte härleda bilden längre än så, men fin är den och det räcker för mig. Man vet aldrig när den kommer poppa upp i annan skepnad…

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Det var alla bilder för denna gång. Nu kan jag med gott samvete radera dem alla och påbörja en ny samling.

Jag fick detta färglada klipp förra veckan från danska presskontoret. Kul!

En färgklick från ett modereportage i Downtown Magazine. Kika på sidorna 152-163 (s. 163 – Midnight high panty) för hela jobbet.

Det finns tyvärr är det flera klipp jag inte hunnit lägga ut än, men det kommer… Ni vet den där tiden jag försöker trolla fram? Det går lite segt.

Foto Downtown Magazine #18 november 2008.

Tidigare hade jag en ambition att sammanställa min klädsel här på bloggen så jag slapp tänka att jag aldrig hade något kul att ta på mig.

Det var inte så kul att skriva (eller läsa för den delen) så jag la ner det.

Nu däremot har jag svängt om och numera snarare känner att det finns så många fina saker att ha på sig och så lite tid. Aldrig nöjd antar jag?

Så nu ska jag försöka trolla fram mer tid för det är så mörkt, grått och segt att jag behöver mer rosa skimmer i vardagen. Gärna iklädd klänning, tjocka strumpor och stor halsduk. Eller varför inte slinkig sak med min stora benvita kofta* över som sticks precis så som jag gillar.

* Koftan är för övrigt en primär morot (utöver alla tusen saker jag bär på) till att jag kämpar för körkort. Den är enorm med vida ärmar och massa flätor. Nackdelen är bara att den inte går att bära under någon jacka och inte heller ensam för då blåser det in.

Så till dess att jag kan hoppa in i bilen bakom ratten och slira iväg på vardagens äventyr, bär jag den hemma som en portabel filt.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Sitter och nålar för fullt och konsumerar modetv. Det är väldigt skönt sällskap och samtidigt intressant att se vad jag minns/förknippar med de gångna årens olika kollektioner från de stora designers. Idag är höst/vinter kollektionerna i fokus och jag startade från 2002 års säsong. Det var ett väldigt händelserikt år inser jag nu.

Hursomhelst så sitter jag och dagdrömmer mig bort i denna monotona sysselsättningen och grämer mig över att jag inte köpte de där byxorna igår…

Klockan kvart i sex igår gick jag förbi Flippa K:s utförsäljning här i Stockholm för att kika vad som fanns kvar. Jag föredrar att shoppa under minimal tid eftersom då finns det ingen återvändo samt att min nollbudget är lättare att hålla.

Jag hittade ett par superfina klassiska herrbyxor i en mörk umbra/mullvadfärgad sammet (herrmodellen är perfekt som skön och snygg slappbyxa som sitter på höften och man kan köra ner händerna i riktiga fickor). Jag tog dem, klurade på dem, tänkte vad jobbiga de är med all katthår och trådar som jag vistas bland och valde slutligen bort dem till förmån till en fin mörkolivgrön sidenklänning i skjortmodell.

Nu sitter jag här och sörjer. För de hade ju varit så sjukt fina till en tunn gråmelerad ulltröja i lite större modell. För att inte nämna hur underbart lätt det hade varit att bära dem till både klack, finklack och grova kängor.

De var ju egentligen alldeles, perfekt, underbart härliga. Men nu köpte jag inte dem. Suck!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Det finns saker som väcker fascination och kärlek. Vackra material är ett av mina, färg är en annan, otippade material är en tredje.

Sen finns det saker som går bortom det – knästrumpor på herrar (eller “over-the-calf socks” om man ska vara petig). På fina herrar i fina färger och till propra kläder – tänk italienare, tänk rosa, gult, lila, rutigt, randigt till mörk kostym. Kanske i grov fiskbensmönstrat tyg och vit skjorta.

Stel herre med glimten i ögat. Det är fint. Det är kul.

Men försök inte och glöm för guds skull “roliga” strumpor med seriefigurer. De hör inte hit. Aldrig. Inte ens som “kul skämt”. För det är det inte. Det är bara läskigt…

Ps. kolla in svenska Happy Socks. Tyvärr inte knämodeller men fina ändå!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Det finns en sajt för alla.

About tapedeck

Tapedeck.org is a project of neckcns.com, built to showcase the amazing beauty and (sometimes) weirdness found in the designs of the common audio tape cassette. There’s an amazing range of designs, starting from the early 60’s functional cassette designs, moving through the colourful playfulness of the 70’s audio tapes to amazing shape variations during the 80’s and 90’s. We hope you enjoy these tapes as much as we do!

Jag hittade denna sajt om alla kasettband samlade. Fina, färgglada och roliga. Bara tanken i sig fascinerar mig!

Själv minns jag med fasa hur jag blev satt framför pappas enorma bandspelare när jag var liten för att spela in band till farmor. Det var inte kul och jag gillar än idag inte höra mig egna röst på band. Kalla det trauma eller fåfänga men så är det.

Sen minns jag även hur mycket coolare jag tyckte att de “nya” genomskinliga banden var när de kom. Man såg ju allt!

Tur att även småsaker kan väcka minnen.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag har ännu inte hittat de ceriserosa skinnhandskarna jag drömmer om. Suget efter rosa är med andra ord inte stillat, det är bara på hold. Så till dess stillar jag sinnet med bilder. Färgstarka, vackra och somriga bilder. Denna hittade jag på Garance Dore.

En sann skum och härlig sak att dra fram ur garderoben när tisdagen behöver en extra skjuts framåt. Skapad av Giambattista Valli (som för övrigt gjort en väldigt skulptural och fin S/S 09 kollektion som bör spanas in).

Ha en fin söndagskväll!

Här ösregnar det och tekoppen fylls ständigt på med mer ingefär- och citronte. Rätt mysigt så länge jag inte måste gå hem i stormen…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag kan än idag bli väldigt irriterad på att papperstidningen Modette lades ner i våras. Det var den första svenska tidningen som jag kände äntligen täckte in både mode, livsstil och allmänt intressanta ämnen. En svensk Nylon med mycket hjärta. Men Modette finns kvar i webform och om ni inte redan är medlemmar där så bli det bums!

Hursomhelst var jag förbi deras redaktion igår för ett litet möte och då träffade jag både Lina (redaktör) och Eleonore (chefredaktör). Två väldigt trevliga töser som gjorde starten på dagen fin. Som resultat hamnade jag framför Eleonores stora läskiga kamera och sen på bloggen.

Så såg jag ut igår. Plus mina petroleumfärgade handskar som inte fick vara med på bild.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

För en massa år sen fick jag höra om hur en bekant kunde bläddra i kokböcker och bara “åhh”:a, “mmm”:a, “slörp”:a över maten på bilderna. Precis som över vilka vackra bilder som helst som täcker längtan efter något fint, gott eller beundransvärt.

Eftersom detta var över tio år sen och innan den stora kokboksboomen som sen kom, lät det smått underligt i mina då små öron.

Nu är jag där själv. Jag dreglar, sucktar och längtar efter maten jag ser på nätet, i böcker, i tidningar och på reklampelare.

Undra vad som hände med mig? Jag blev nog kanske vuxen och inser nu att mat är gudomligt underbart och härligt.

Även på bild och även när jag inte är hungrig.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Igår frös jag, imorse huttrade jag också. Knäna var smått stela och jag saknade raggsockorna. Kanske vaknade jag snabbare än vanligt men det kändes inte så.

Så dessa armband från Yarborough Jewelry känns helt rätt för mig. De är håriga, varma och väldigt fina tycker jag.

För nu kommer det. Jag kommer pälsa på mig och mysa med filtar, ulltröjor, handledsvärmare och sjalar. Långa strumpor och gosiga stickiga sockor. Jag vill ha många armband och gärna samtidigt. Jag är girig efter ull nu.

Tipset fick jag här för ett tag sen.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Verner Panton är vanligtvis inte min favorit inredningsdesigner. Men nu när jag haft lampor i klasar på hjärnan ett tag fick jag upp ögonen för hans Flowerpot lampa. En lampa jag sett så många gånger och mest lite skeptiskt relaterat mig till. Men nu hittade jag flera färger, roliga och starka. Precis som jag velat ha i köket. Titta vad fint det vore med dessa bollar.

Så nu kanske det blir de som får bli min slutgiltiga renoveringsbesatthet. Någon gång måste det ju ta slut. Det är då jag kommer köpa landställe…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)