Made by Noemi - blogg

För en massa år sen fick jag höra om hur en bekant kunde bläddra i kokböcker och bara “åhh”:a, “mmm”:a, “slörp”:a över maten på bilderna. Precis som över vilka vackra bilder som helst som täcker längtan efter något fint, gott eller beundransvärt.

Eftersom detta var över tio år sen och innan den stora kokboksboomen som sen kom, lät det smått underligt i mina då små öron.

Nu är jag där själv. Jag dreglar, sucktar och längtar efter maten jag ser på nätet, i böcker, i tidningar och på reklampelare.

Undra vad som hände med mig? Jag blev nog kanske vuxen och inser nu att mat är gudomligt underbart och härligt.

Även på bild och även när jag inte är hungrig.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Igår frös jag, imorse huttrade jag också. Knäna var smått stela och jag saknade raggsockorna. Kanske vaknade jag snabbare än vanligt men det kändes inte så.

Så dessa armband från Yarborough Jewelry känns helt rätt för mig. De är håriga, varma och väldigt fina tycker jag.

För nu kommer det. Jag kommer pälsa på mig och mysa med filtar, ulltröjor, handledsvärmare och sjalar. Långa strumpor och gosiga stickiga sockor.

Jag vill ha många armband och gärna samtidigt. Jag är girig efter ull nu.

Tipset fick jag här för ett tag sen.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Verner Panton är vanligtvis inte min favorit inredningsdesigner. Men nu när jag haft lampor i klasar på hjärnan ett tag fick jag upp ögonen för hans Flowerpot lampa.

En lampa jag sett så många gånger och mest lite skeptiskt relaterat mig till.

Men nu hittade jag flera färger, roliga och starka. Precis som jag velat ha i köket. Titta vad fint det vore med dessa bollar.

Så nu kanske det blir de som får bli min slutgiltiga renoveringsbesatthet. Någon gång måste det ju ta slut.

Det är då jag kommer köpa landställe…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag syr just nu i vacker röd viskos. Det är röda trådar överallt och de stora trådrullarna liknar koner vid vägarbete som varnar för fara.

Till detta finns den röda stämningen när faktura- frågor blir till problem och sura toner.

Jag har skrikit lite för mig själv och nu ska äta lunch så jag inte får röda dimpen och blir tokig.

Det är tisdag - veckan tråkigaste dag.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Nu har jag målat så mycket vitt att min först till synes stora färgburk nu börjar sina.

Jag har nog snart varit på varje föremål som går med min vita högblanka färg. Bänkskiva, bordskiva, ramar, inspektionslucka, galler m.m.

Då hände givetvis detta att när jag väl började känna mig klar med allt i målarväg, såg jag denna bild.

Vips blev jag så sugen på att kasta bort den grågröna tonen till köket och istället göra en gul vägg med samma långa vita hyllor.

Men det ska jag inte för nu har mitt gula beroende snart gått över styr. Jag har tom köpt en bok som har gul omslag…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Beige, khaki, kamel, beige och nougat är alla vackra färger och jag tycker de kan verkligen kännas lyxiga på ett subtilt sätt.

Dessa färger kan också bli lite fel, för det är något läskigt när huden och färgen du bär flyter ihop.

Det blir nästan som en robotkroppdel som flyter ut och blir levande.

Jag hittade precis denna bild på Style.com och föll för de färger som hela bilden kretsar kring. Plommon, lila och den vackra rödrosa tonen och speciellt den gula och gråa färgen som väskan till vänster ger som accent.

Men sen såg jag skorna (vänster) och det föll. Skor kan förstöra mycket och det snabbt.

Så en tumregel - hudfärger är vackra men inte när de förväxlas med levande kroppsdelar utanför teatervärlden.

(ursäkta min något dryga ton men jag har sockerfall)

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag har en teori att varje person har en färg som ligger lite närmare hjärtat än en annan. Det är ingen konstant faktor utan kan variera efter tid och tillfälle. Men det finns en.

För om man kikar in i ett hem som brukar “den där färgen” finnas. Det kan vara så att man tror sig inte ha någon favorit tills man upptäcker att varje gång en färg träder in så är det en och samma. Lite magiskt och under- medvetet.

Tidigare var min undermedvetna kärlek den färg som jag genom hela min uppväxt förgäves kämpat mot - rött.

Röda detaljer, röda accenter, röda skosnören, röda foder, röda sjalar och slutligen rött kök. Sen dog den.

Igår när jag på kvällen slutligen var på väg hem efter lite om och trevligt men, tar jag fram min iPod. Då upptäcker jag att jag är en augbergine- och plommon tant. Jag visste att jag färgkoodinerat friskt, men inte så friskt!

Mitt undermedvetna hade redan tjuvstartat långt tidigare.

iPod-fodralet är i lila, min mobilstrumpa är i lila, mina solglasögon är i turkost (samma färgskala) och mina handskar är i petroelum (samma färgskala här också).

Jag satt där som en aubergine på t-banan och fånlog. Jag har en ny kärlek på gång. Den är är plommonlila och jag är kär.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

I have a theory that every person has a color that is closer to their heart than other. It is not constant or eternal factor, but it is there.

Because if you take a closer look into a home that color is usually there. You might think that you don’t have any favorite until you discover that each time a color enters your door - it is the same one. Slightly magical and unpredictably.

Back in the days my subconscious love was the color I fought against my entire upbringing. It was red.

Red details, red accents, red shoelaces, red lining, red scarfs and finally red kitchen. Then it died.

Yesterday when I was finally (after a nice extended plan) on my way home, I picked up my iPod. I suddently realize that I was an aubergine- and plum lady.

I knew I had color coordinated well, but hadn’t quite realize how well.

My subconsious had already started the transformation for me. My iPod case is in purple leather, my cellphone sock is in purple, my sunglasses are in turquoise (same color scheme) and my gloves are in petroleum (also same color scheme).

There I was sitting on the subway looking like an vegetable and smiling. I have a new love on the way. It is plumpurple and I’m in love.

Jag har definitivt fått gult i hjärtat. Vissa blir blå och deppiga, jag har istället blivit gul och förvirrad. Likt en enorm kycklig som virrar runt.

Inte riktigt så, men jag vill ha gult på allt. Kläder, accessoarer, möbler, pärmar och väggar. Det kanske har synts här på bloggen - gula bokstäver är också fint.

Så när jag såg denna bild på The Sartorialist slåg hjärtat ett extra slag.

Det lustiga är att den är väldigt lik den benvita blus jag återupptäckt i garderoben tidigare i veckan. Men den har ju inte de fina gula ränderna. De är så fina att jag t.o.m. kan bortse från att det också är marinblå ränder.

Jag tycker inte om marinblått. Varför vet jag inte, utan jag är snarare en svart person.

Det finns två kategorier basgarderob enligt mig - svart eller marin. Dessa två möts inte och om de gör det så är det när det handlar om mörkblått, midnattsblått eller annan nyans blå. Men aldrig marinblå.

Fast jag ska aldrig säga aldrig för vips kanske jag står där med en marinblå quiltad jacka med broderad Musse på ryggen. Då kanske jag älskar den mer än allt annat. Sådant kan man aldrig veta.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

I have got yellow in my heart. Some people get blue and down, I have instead got yellow and confused. Like a huge yellow chicken that flips around without a course.

Well, not quite like that, but I want yellow in everything. Clothes, accessories, furniture, books and walls. You might have noticed it here on the blog - yellow letters are also nice.

So when I saw this photo on The Sartorialist, my heart jumped high.

The funny thing is that this blouse is very similar to the one I rediscovered in my wardrobe earlier this week. But it does not have the nice yellow stripes. They are so beautiful that I could actually ignore the marine blue stripes next to them. I don’t like marine blue, don’t know why but I am more of a black person.

There are two categories of base wardrobes according to me - the black and the marine. Those two don’t mix. And if they do it is when it is dark blue, water blue or some other blue - but not marine.

Although I should never say never because one day I might stand there with a marine blue quilted jacket with Mickey on the back. Then I might love it more than ever. You never know.

Dörren står uppställd, fåglarna kvittar och solen skiner. Det är en riktigt härlig vårdag som osar klyscha. Jag stormtrivs.

Folk spatserar förbi och jag sitter och knåpar på lite saker. Det är bra och helt ok att andra är lediga, håller hand, drar barnvagnar eller bara kladdar ner sig med smält glass. Nästan iaf. Jag är sugen på kaffe i solen men inte sugen på själva kaffet utan mer få läsa ut min bok.

Det kommer, men först till dagens klädsel;

Lördag

Idag är det färg. Jag har mörkgrå hängiga byxor i satin som lite i haremsmodell men med avsmalnande siluett i benen som slutar på halva vaden med en diskret mudd i samma tyg (om ni lyckas förstå blir jag imponerad…). Hursomhelst är benen klädda i chockrosa strumpbyxor (bra att synas i trafiken) och skorna är i laxrosa siden.

Jag har en gul t-shirt (nyinköp solen till ära) och ovanpå min “den där” stora kofta som jag tar fram ibland. För trots sol så blåser det och jag fryser alltid.

Som jacka bär jag min lilla svarta bomullskavaj med ankstjärt. I min älskade trasmatteväska ligger en triangulär grönrutig sjal och min petroleum- färgade handskar.

Det var det. Nu ska jag bara översätta också.

The door to the showroom is open, the bird are singing and the sun shines. It is really a beautiful spring day that screams “cliché”. I love it.

People are passing by and I’m sitting here working on my stuff. I really don’t mind that others are free, holding hands, pulling strollers or just getting sticky from ice cream. Almost anyway. I do dream of a coffee in the sun. Not so much the coffee itself, but more sitting down and finishing my book.

Well, soon it will come. But first - todays outfit;

Saturday

Today it is color. I have a pair of dark grey satin pants with loose fit. The length is below knee or longer (if you can imagine this, then I’m be impressed…). I have neon pink tights (good in city traffic) and pale pink girly satin shoes.

I have a yellow t-shirt, dark grey knitted cardigan and a slim black cotton jacket. My purse is big and in “rag carpet” material. Since it is windy today and I’m always cold - inside lies a big pale green scarf and petroleum colored gloves.

That was that. My first translation.

Vädret är alltid ett tacksamt ämne att prata om. Sol är bra, regn är mysigt ibland, snö är underbart men inte i mars, mulet är bra för jobbmoralen.

Igår var det söndag och en relativt mulen dag. Några solglimtar här och där, men mest halvmulet med lite vind. Jag var och slirade en kortis på stan efter brunch och blev sugen på färg. Stark färg.

Det var dags att uppdatera benfärgerna i garderoben, så nya strumbyxor/leggings stod högt. Med siktet inställt på gult, blev det istället orange i brist på annat. Tänk orange som “Varning för byggarbete”. Falsk trygghet kanske, men förut hade jag neonrosa ben och jag lovar att bilarna snabbare stannade.

Efter tio steg bort från strumpköpet drogs jag in i butiken som är kontorsråttans glamparadis. Inbundet, propert, ordnat och färgglatt under kontroll.

Längst in fann jag en liten pärm i den perfekta solgula färgen. Den kände jag att jag behövde. Behov skapas av utbud.

I kassan småpratar jag med kassören och han ler och svarar att “Jag har märkt att starka färger alltid säljer mycket bättre på mulna dagar.” Jag ler tillbaka och svarar något käckt.

Sen ser jag mig utifrån - svart klänning, gråmönstrad kofta, svart jacka, svart väska, mörka strumpor och gråa handskar. Typbilden av en svart/grå tjej som känner mig urflippad för jag köper en gul pärm.

Men jag ler vidare - stelt och käckt.

PS. Notera de ovanligt färglagda ordlekarna! De är min lilla revansch idag.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Läs även andra bloggares åsikter om väder, mulet, färg, svart, förutsägbart