Made by Noemi - blogg

Jag har samlat på mig samma bilder och kände att nu var det dags att gå igenom dem.

Det är ett väldigt mischmasch av allt möjligt och nu försöker jag mer klura ut vad det var jag gillar i varje och om jag minns det rätt…

Den till vänster (1) gillade jag för kombon pastell och solfärg. Jag är alltid svag för “mesfärg” och “starkfärg”. Grått och orange eller cerise etc. Sen är det något med guld och skinn. Den ytan som skinnet då får gör mig svag.

Bilden tilltalade mig även eftersom jag då letade efter olika catwalk alternativ som skulle vara både enkla och smidiga att annama. En bild kan ge mycket…

Den till höger (2) föll jag för tror jag pga de sköna shortsen. Jag gillar fickor och klackar i kombo på sommaren. Sen är färgen fin och blev underlaget till SS09 kollektionen.

Foto till vänster (3) är ett porträtt på tsarevnan Alexandra Feodorovna (Charlotte av Preussen) och foto bredvid (4) är på tsarparets två äldsta barn. Dessa två foton tyckte jag om för deras colorerade färger och suddiga konturer. Jag hittade de när jag letade efter inspiration till HP-projektet.

De blev även vidareutveckligen på A/W 08-09 kollektionen och färgerna grunden för S/S 09 kollektionen. Inspiration är verkligen en återanvändningskvarn för allt som fastnat på hornhinnan…

 Bilden längst till höger (5) är däremot på en supermodell (möjligtvis den första?) som avled tidigare i år. Klassisk skönhet med pondus som jag älskar. Självklarhet är vackert, men bara om utstålningen kan kompensera den kalla ytan.

Sen har jag ju detta eviga insnöandet på rutor, ränder och strukturerade mönster.

Väggen ovanför (6) är målad och det börjar klia i fingrarna varje gång jag ser denna. Tejpa, försegla, måla och sen dra bort tejpen och se de perfekta linjerna är som att öppna ett vackert paket.

Bilden till vänster (7) är nya Lydmar Hotell och det golvet är precis allt det som jag älskar med mönster. Kul men enkelt snyggt.

Mitt kök är så numera fast inte i stjärnmönster dock. Jag föll för färgerna, materialet och den ordnade barnsligheten tror jag.

Den här bilden ovan (8) är en gammal klassiker från Sex & the City serien. Carrie är här i Paris och lider, men samtidigt även lycklig i sin misär då hon får röka överallt.

 Jag föll för klänningen hon bär och de dammigt skitiga färgerna i fotot.  Men samtidigt för hundens blick - ingen kan dissa så genuint hårt som en uttråkad hund. Tyvärr kan jag inte härleda bilden längre än så, men fin är den och det räcker för mig. Man vet aldrig när den kommer poppa upp i annan skepnad…

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Det var alla bilder för denna gång. Nu kan jag med gott samvete radera dem alla och påbörja en ny samling.

Läste en lite kul artikel på DN.se idag om Brad Pitt och hur hans skönhet kan skapa lite uppförsbacke för seriösa karriären.

Intressant och roande porträtt skrivet av Kerstin Gezelius.

Läs den här.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Förra veckan hade jag en sådan där dag när jag fick nog av allt och åkte hem (trodde jag höll på att bli sjuk, men det var nog snarare less).

Jag tog en taxi hem hela vägen till sängen och  kollade film, serier och sydde knappar. Det var otroligt skönt och jag ordinerar alla att göra detsamma snarast!

Hursomhelst såg jag då äntligen klassikern “Breakfast at Tiffany’s”.

Första gången jag hörde talas om den var för 12år sen på ett tåg någonstans i Sverige.

Det var en medresenär som tyckte att jag var sååå lik henne. Hon pratade på så fint att jag blev väldigt smickrad, men hade samtidigt ingen susning om vem Audrey Hepburn var.

Sedan dess har jag tänkt se den, men inte kommit till skott.

Kanske  var det lika bra för nu när jag väl såg den blev jag väldigt positivt överraskad.

Den var fin, inte 60-tals käckt jobbig och karaktärernas garderober var precis så fina som jag önskade. Jag drömde mig bort och njöt.

Se den om du inte gjort det än! Om du är mer sugen på en recension så kan du läsa det här.

Nu är “Prinsessa på vift” som står på tur. Jag ska gå igenom Audreys klassiker tänkte jag, det är dags nu.

Ps. om du är lite biltokig så hittar du här en databas över vilka bilar som varit med i vilka filmer - det är många bilar i Breakfast at Tiffany’s…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Solen skiner utanför och det ser riktigt fint ut.

Jag har hyssjat på alla som ens vågat nämna att sommaren nu är slut. Jag har nästan morrat tillbaka “Det är den inte alls det, tyst nu”.

Sen sitter jag här nu och får syn på en gammalt foto av ett college och började längta till hösten. På riktigt.

Pratade för någon dag sen om filmiska collegemiljöer och tror det sådde ett frö i mig.

Lång halsduk, fin kavaj, mycket löv, lite duggregn, stora gräsmattor och gröna kullar. Tänk “Döda poeters sällskap” fast utan alla krav på tjocka böcker och smyga med allt.

Jag är förundrad och förvirrad över mitt eget sinne nu.

Min kropp har ställt om för A/W 2008-09 som kommer snart. Inte så konstigt kanske med tanke på att det är den jag sliter med nu…

Men ändå - det regnar ju inte ens ute!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

…men är kul ändå.

Det finns kreativa människor som är fascinerande just därför de sträcker sig över många olika fält. Ett uttryck eller signum som binder ihop allt trots att föremålen är vitt skilda.

En sådan person är Geoff McFetridge.

Grafisk designer, animerare, filmskapare och allt där emellan i visuell konst. Främst känd är han nog för öppnings- sekvenserna för indie-Holly- wood- filmer såsom “Adaptation” och “The Virgin Suicides”.

Kuben eller snarare tärningen ovan är skum, men väldigt fin tycker jag. Illustrationerna är en blandning av fornnordiska monster och urbana monster (bilarna).

Hur? Vad? Varför? är oväsentligt. Den är bara fin och det räcker för mig.

Synd bara att den inte är större för jag skulle gärna vilja ha en sådan kub hemma som litet avlastningsbord för min tekopp på kvällen.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)