Nu såg jag att det även kommer ut en film om Vidal Sasson- mannen som gav kvinnorna på 60-talet korta, lättskötta och assymetriska frisyrer. Det är även han som är bakom Nancy Kwans perfekta page.

Filmen har premiär idag på Tribeca Film Festival. Mer om filmen här.

Ps. Har jag sagt att jag är smått kär i pagen som frisyr nu? Den visade sig mycket trevligare än jag trott…

Trevlig helg!

Foto från nytimes.com

Idag regnar det ute, så där äckligt lite och likt en blomspruta fylld av kallt vatten i ansiktet. Snön och isen är på väg bort och det är skönt, men regnet vettef*n om jag uppskattar. Jag hade glömt bort detta regnväder som alltid brukar komma denna tid på året.

Hursomhelst som är håret lockigt nu och fortfarande i denna icke-frisyr-form som skulle kunna vara en page.

Så här är jag igen – i spara, klippa eller bara ignorera det som sker på huvudet? Det sistnämnda har jag gjort ett tag nu så jag skulle lika gärna kunna fortsätta…

Sen såg jag denna bild av Nancy Kwan* från 1963 i V Magazines artikel “Muse of the World” och började drömma om den perfekta pagen. Den som kräver mycket jobb, kärlek och tålamod. Titta vad vackert!

Men det är inte jag för jag har varken tid, lust eller energi att lägga på håret. Jag vill snooza till sista sekund, hoppa i badet och sen slänga på mig kläderna samtidigt som jag dricker morgonkaffet för att sen rusa ut.

* “Before Hong Kong–born actress Nancy Kwan came along, when Hollywood needed an Asian actor they would often put eye makeup and bronzer on a white one. For proof, look no further than the very Caucasian Mickey Rooney playing Audrey Hepburn’s downstairs neighbor, Mr. Yunioshi, in Breakfast at Tiffany’s. Kwan’s breakout role as the lead in The World of Suzie Wong was filmed less than two decades after World War II, when anti-Asian sentiment was still high. Even the character seemed taboo for its era: Suzie Wong was a free-spirited Hong Kong prostitute who captivated an artist played by Hollywood’s “Golden Boy” William Holden. The role, heralded by her image as Wong on the cover of a 1960 issue of Life magazine, established Kwan as the first Asian actress in Hollywood. [...]“ (vmagazine.com)

Såg precis denna bild på Nagi Nodas hårhattar (gå in på sidan och kika på resten) och blev helt stum. De är ju helt genialiska!

Nagi Noda* var en japansk popartist och regissör samt multi- konstnär på flera andra plan. Det är hon som gjort aerobicsvideon med pudeltjejer bl. a.

Nu senast med klädmärket Broken Label tillsammans med konstnären Mark Ryden. Jag har sedan tidigare gillat hans morbida stil, så vad kul att se detta samarbete också.

* hon gick dessvärre bort förra året endast 35 år gammal.

Igår dog Farrah Fawcett. Hon somnade in efter tre års cancerkrig. Andra stjärnan på samma dag.

Fawsett var och är en 70-tals ikon med sitt blonda hårsvall och vita leende efter sin roll i Charlies Änglar.

Alltid glad, leende och vacker som den perfekta “girl next door”. En amerikansk dröm ut i fingerspetsarna.

Här finns hennes mest kända look samlad i en minnesbook. ♥

När det är fuktigt ute har jag börjat få vågigt hår – på tiden kan tyckas då min mamma har lockigt hår och jag själv alltid haft spikrakt. När det är varmt och torrt är det dock rakt igen och inte alls kul. Det bara är där, rakt och sorgligt.

Så nu är det dags att klippa mig igen och jag vettef*siken vad jag vill ha.

Pendlar mellan behålla page, låta det växa ut och ha slarvig fläta (hade det två gånger max de åren jag faktiskt hade långt hår, så vem försöker jag lura?!) eller kanske klippa mig kortkort igen.

Men om jag har långt hår blir jag sådär löjligt hårknäpp igen och kommer hata blött hår. Kluven och uttråkad igen med andra ord…  Förslag?

På lördag är det dags hursomhelst.

.

.

Bilderna är från bloggen déModé.

Imorse vaknade jag till väckarklockans härliga skri. Jag är morgontrött, morgonseg och helt morgonlugn fram till två-tre timmar efter uppvaknadet. Morgon har inte guld i mun (eller jo, men bara om man inte går och lägger sig utan beskådar soluppgången efter en sommarkväll ute).

Mina morgonrutiner består i att vakna, krypa till badrummet, lägga mig i ett varmt bad och sakta vakna upp till ljudet att rinnande vatten. Långsamt och utan stress. So far so good.

Men idag när kläderna var på, håret halvblött och jag satt på bussen på väg mot vardagen insåg jag något akut. Det var något på huvudet som verkade leva eget liv. Mjukt, nytvättat, blank men helt galet aggressivt – så nu måste jag ta och klippa mig. Idag är det “the clean bad hair day deluxe”.

Jag kom precis tillbaka från en frisör i Hornstull. Det är något speciellt idag. Kanske är det att jag fått min efterlängtade klippning eller så är det bara att solen skiner, det är klarblå himmer och  alla löv är gula och vackra.

Det är lycka! Så nu ska jag hålla fast vid den tanken även när det regnar, är kallt och mörkt. För då är det lätt att glömma allt det fina. Tänkte bara säga det.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)