Made by Noemi - blogg

Alla vet det, alla tänker på det, tyvärr inte tillräckligt många faktiskt gör det. Enkla och smarta tips som är värda att kika på. Testa!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag suktar just nu efter lampor i klasar. Som vindruvor fast lysande och större om det låter någorlunda klokt.

Senaste idén är tre lampor i köket som ska hänga lite varstans.

Vardagsrummet har redan sin variant som tyvärr flera gånger blivit ifråga- satt som “Ja, sen ska du väl fixa lamporna. Eller, ska de hänga sådär?”

Svar: Jepp, det ska de och jag gillar det.

Nästa steg är en stor lampskärm som ska hänga lågt vid sidan om sängen i sovrummet. Tanken var att den skulle först vara röd, men nu tror jag snarare på vit eller vågad benvit.
.

Eftersom jag ser det jag vill se hittade jag en ytter- ligare variant på lamp- skärmar i klasar i Elle Decoration UK.

Så är det.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Sorry, too lazy to translate today…

Jag har en dröm.

Drömmen är att kunna skapa underbara askar att packa samtliga Made by Noemi underkläder i.

Tänk en sådan där fin och lyxig ask som du först knyter upp sidenrosetten på, sen sakta och andaktigt lyfter av locket på.

Du drar en förväntansfull suck och väldigt försiktigt öppnar silkespappret. Du slår händerna för ansiktet och kväver ett litet skri av lycka.

För det du ser är så “ÅHHH” att du inte vet hur du ska hantera lyckofjärilarna i magen - den drömmen vill jag kunna leverera.

Jag hoppas och drömmer vidare för en dag kommer den där personliga leveranskillen stå där utanför din dörr och hålla i den perfekta asken.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Igår frös jag och irriterade mig över att jag återigen glömt ta med mig mina raggisar till ateljén. Golvet var kallt, luften var kvav och temperatur var hög.

Då är ull och raggisar det enda som funkar på fötterna. Ull håller varmt men inte för varmt, det kyler ner när det behövs och det andas. Ull är super.

Men i brist på annat fick det bli en mockasinaktig sak som skapades med sax, overlock och säkerhetsnål.

Jag såg ut som en trendig anka på fötterna och det var perfekt!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag har snöat in igen. Allt började igår kväll. För sent, för mycket och för envis för att fatta det själv.

Resultatet = punkterat pekfinger och trötta ögon.

Föreställ er följande:
Slitet trägolv, starka strilande solstrålar. Hög kontrast på ljuset och hårda skuggor. Öppen balkong, fläktande gardin i vitt. Det är varmt, lugnt och alldeles, alldeles underbart.

Jag ser smutsiga pasteller, vitt ljus, olivgrönt glas, ljusgult 50-tals mönster och gråa tunna, rutiga tyger. Allt är en mischmasch av tyger, färger och känslor.

Nu vill jag rusa hem och piffa, fixa och bara läsa massa tidningar på balkongen. Fast helst kanske bara sitta i en solstol och dagdrömma om en liten stuga med mosstak och putsad fasad. En gås eller två som kacklar och en stor karaff rosévin bredvid en korg fylld av varma vaniljbullar.

Det vore verkligen något! Imorgon måste jag rota fram min slokhatt och mina jeansshorts. Synd att mina träskor gav mig skavsår sist bara. Men nästan bonnmora kan jag nog bli.

Nu ska jag sy de där kanvasväskorna jag tänkt på så länge.

Återkommer med fler drömmar!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag snubblade just över detta inlägg från Rodeos moderedaktör Agnes Braunerhielm.

Den handlar om en konstnär som försökt skapa en insamling till förmån för Darfurs barn. Tyvärr krockade hennes idé med Louis Vuittons märkespolicy och hon blir nu stämd för att det svältande barnet har en väska som är märkesskyddad.

Hon kanske borde ha plåtat ett barn med väskan direkt? Då hade det varit ett autentiskt bevis för att dagens barn hellre lägger pengar på stil än mat.

En bra sak = bra resultat borde rimligen vara en sak att stödja för Luis Vuitton. Det kallas good-will och är i förlängningen bra pr.

Idioti är tyvärr inte rättsligt staffbart och tyvärr inte heller undantags- registrerat hos stora aktörer. Stora ska vara snälla och hjälpa små.

Så gå in och stöd Nadia Plesner med att skriva en rad eller två.

Idag låg jag i badet i nästan en timme. Ursäkten var att jag behövde klura på allt jag inte hunnit klura på annars.

Främst upplägget till hur Made by Noemi’s väskor ska presenteras framöver. Jag har länge tänk på att upphöra med kollektioner och istället erbjuda kunder att sammanställa sin egen väska utifrån olika val.

Nu har jag bestämt mig för det. Så här är det tänkt;

1) välj modell och storlek - S, M, L och långt axelband eller två handtag

2) välj ut ett skinn - svart, mörk brunt, grått och “färg”

3 ) välj ut detaljer - fickor, applikationer (+ annat smått och gott)

4) välj ut ditt foder - blommigt, randigt/rutigt och enfärgat

5) leverans tid ca 3-4 veckor och ett tjusigt paket med posten är ditt.

Så efter en timmes bad tror jag att upplägget finns någorlunda färdigt i huvudet. Nu återstår att plåta och sammanställa allt. Det ska bli så kul, men mycket jobb också. Fast det tänker jag på sen.

Tänkte bara meddela att du snart kan knåpa ihop en “egen” väska. Lite is i magen nu bara!

Jag är ingen naturmänniska som älskar skogen, havet eller fjällen. Om jag någonsin skulle lägga ut en kontaktannons skulle inte “långa promenader” och “svampplockning” vara de saker jag anger som viktiga och romantiska. Det är motion i mina ögon som odiskret maskerats till “härliga aktiviteter” i det fria. Jag är uppvuxen med närhet till naturen och lärde mig leva bredvid.

Promenader är ett transportsätt mellan två punkter. De är olika trevliga beroende på tillfälle och sinnestämning för mig. De ska ske i storstäder och bäst ensam. Hursomhelst skedde en sådan promenad idag. Den var trevlig och relativt kort - det är också bra. Solen sken, himlen var blå och det var lagom kallt och torrt. Bäst av allt var dock att jag hade mina dunbollar till stövlar på mig.

Jag mötte dessa dunbollar första gången för snart två år sen. De kom på posten i ett rätt trist paket med mycket brun tejp och fult papper. Lite trasigt var paketet också. Men vad gjorde det när hjärtat slog volter och jag blev svettig om handflatorna? Som en blind date fast positiv och härlig. Fast egentligen började historien drygt ett halvår tidigare. Jag var i en enorm outletbutik i centrala Milano. Varje galge hade ett unikt plagg och antalet galgar var astronomiskt. Mitt i allt detta helvete fanns ett par skor. Sådana där skumma saker som är ohyggligt tråkiga men som ändå fångade mitt intresse. Tills jag tog ner dem och såg klacken - det fanns ingen. Hälen svävade. Jag log och blev kär. Det var mina första.

Det finns väldigt många märken i världen. Många gör underbara saker, men det är inte många som når bortom ytan och rakt in i hjärtat på mig. United Nude gör det. En arkitekt och en skomakare skapade tillsammans en kollision av deras världar och ut kom märket. Det är ren high-tech bakom modellerna de gör, men ändå lyckas de skapa enkla och självklara skor. I alla fall för mig och jag är svårflörtad.

Så här ser de ut - fast i svart. De kommer i en påse av tältduk och dunet luktar sovsäck. Detta är min tolkning av friluftsliv under bar himmel. Fast med klack.