Made by Noemi - blogg

En sorglig nyhet är att designern Yves Saint Laurent har gått bort idag. Han blev 71år.

Han var en enormt stor modedesigner som genom sina kreationer både chockerat traditionalister, imponerat på ungdomskulturen och uppdaterat synen på hur en kvinna ska se ut och stå för.

Det finns otaliga artiklar, böcker och utställningar som försökt presentera och kartlägga hans verk och liv. Just att det är otaligt många speglar väldigt bra hur pass stort och komplext det faktiskt är.

En stor skapare ska inte gå att presentera på enbart ett sätt. Nu är han borta men ändå kommer han alltid att finnas eftersom han skapat en grund som alla andra på något sätt berör och bygger vidare på.

En blyg och fascinerande man som jag beundrade.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag älskar skjortor. På både herrar och damer. Men det är den klassiska, slimmade herrskjortan som är idealet.

En snygg skjorta är mer än ett plagg. Det är en utrålning. En snygg skjorta gör bäraren avslappnad, tilltalande och självklar. Den kan både klä upp eller klä ner, men aldrig inkräkta på personen. Sen luktar en nystruken skjorta så gott också.

En stel skjorta är ful. Bäraren är uppstyltad och oattraktiv och personen bakom känns vilse. För överjobbad på något sätt.

Tyvärr bär jag själv sällan skjortor. Jag har inte så många och de jag har uppfyller inte alla de kriterier jag precis nämnde. Lustigt bara att jag aldrig investerat i en bra skjortgarderob. Kanske dags att börja.

Däremot har jag en issue* med skjort- och blusärmar. Jag kan sällan bära dem propert knäppta och nerfällda som de bör vara. Jag måste så snart jag tagit av mig ytterplagget, koftan, tröjan etc. genast vika upp manschetterna två varv. Oavsett vad.

Jag vet inte varför men det är en impuls och om jag inte gör det så blir det en liten inre kamp för att hindra fingrarnas illvilliga rörelser. Misstänker starkt att det är ett arv från min far som alltid har uppvikta ärmar på sina skjortor. Så måste det vara.

Så idag är en utmaning. Jag har en benvit blus i creppad chiffong (den har bott i garderoben i minst fem-sex år men aldrig använts) som har puffiga ärmar och långa smala manschetter. De ska inte rullas/vikas/dras upp.

Jag jobbar på det men just nu är de upprullade - jag anger “jag jobbar lättare då” som svepskäl. Men det är bara nu, sen ska de vara nerfällda och puffigt fina. Jag lovar.

* Jag har betydligt fler issues, men dem tänker jag inte dela med mig av nu. En sak i taget.

Varje år vid ungefär samma tidpunkt är det dags att sammanställa det gångna året. Ibland lite tidigare, men oftast lite senare.

Idag är en sådan dag.

Det är bokföringstider och då ska alla ingående fakturor och utgående fakturor och alla kvitton sammanställas. Det är som att se hela den där odefinierade “vardagen” passera revy. Varje kvitto ska in med datum, butik/företag och vad det är som köpts.

Varje kvitto är ett litet minne. Jag minns varje skruv som köptes, varje kaffepaket som staplades och varje tygbit som införskaffades. Fast jag gör det aldrig så här intensivt och på en och samma gång. Det är rätt mastigt.

Helt plötsligt ser man vad man faktiskt gjort det gångna året. Det är skrämmande. Så jag kände att jag behövde en paus från minneslunden och istället skriva ner dagens klädsel.

Torsdag

Idag var en dag som krävde sköna och mysiga kläder för dagen kommer bli lång och trist.

Jag har på mig en rutig långärmad skjortklänning i grått med skärp i midjan. Under har jag Aporia underklänningen för att inte skjortklännin- gen ska fastna i strumporna som är plommonfärgade. Över värmer knästrumporna i ribbat svart.

Eftersom det trots allt inte blivit något varmare än, har jag en senapsfärgad kofta över och den lilla svarta ulljackan. Stövlarna är idag svarta och lite i ridstil - de naturfärgade vägrade lämna hemmet i protest för allt slit de blivit utsatta för.

Igår stod håret åt alla håll och jag har slutat bry mig. Jag ser numera det som mitt lilla rebelliska drag. I övrigt är jag väldigt prydlig i alla fall utåt sett. Men inte på ett stelt sätt, utan bara på helt och rent sätt.

Så numera är håret det som mina gamla Converse var förut - kaoset i trygga tillvaron. Dessa Converse hade jag i sex åt ungefär och det är ganska bra för en tygtoffel med en sula som lever sitt eget liv redan efter en vecka.

Idag står också håret åt alla håll, fast nu på ett “härligt” nytvättat sätt. Det är bara bita ihop och köra på. Vissa saker går över, det är bara tiden som varierar när det sker.

Så om ni ser ett förvirrat och lite mosat troll som vandrar längst vägen så kan det vara jag.

I morse vaknade jag med enorm puls. En läskig känsla att vakna till.

Alla saker som ska göras snurrade runt i huvudet. Jag ville inte gå upp, jag ville krypa ihop till en boll och trycka på paus. Försvinna.

På fredag är tanken att vi ska plåta för A/W 2008-09 kollektionen. Vi ska plåta utomhus och igår snöade det. Det är kallt och blött. En lite körig nöt att knäcka när det gäller underkläder.

Jobbigt är förnamnet men det kommer nog gå. Det ska gå och det måste gå. För så är det bara.