Kommer ni ihåg att jag berättade om en kortfilmsserie där Made by Noemi skulle med vara med i?
Nu ligger kortfilmen nr. 8 av “The weeks of Dasha” ute där MbN är med! Jag såg den igår på förhandsvisningen och måste säga att den är grym med vackra färger, fin stämning och musik av Azin Ashourvan.
Den kommer inom kort också att läggas på hemsidan och till dess kan ni se den här. Där ligger även de andra sju avsnitten uppe.
Hoppas den faller i smaken!
För en tid sen hittade jag detta klipp från “Angela” av Luc Besson (filmen är från 2005) som är fint att tänka på. Jag tycker om vardagsmotton.
Vissa texter är finare än andra och denna fick mig att le för det är ren kärlek.
[...] IT’S 9 FREAKING AM AND ANNA DELLO RUSSO IS WEARING A ONE SHOULDERED LANVIN FROCK. THE FASHION GODS ARE SMILING AT ME. I AM ON HER LIKE A HYENA. OES SHE NOTICE ME DOCUMENTING HER EVERY STEP? [...]
[...] ANNA PAUSES AND SAYS, “YOU ARE TOMMY?” I REPLY SHYLY, “YES…” ANNA SMILES AND SAYS, “GOOOD WORK!” THEY WALK AWAY AND I AM LEFT IN SHOCK WITH MY JAW DROPPED DOWN TO THE COBBLESTONE.
[...] SEVERAL BLACK LUXURY SEDANS DRIVE BY BUT THEN ONE STOPS ABRUPTLY IN FRONT OF US THE AND THE BACK SEAT WINDOW ROLLS DOWN. ANNA WEARING SUNGLASSES POPS HER HEAD OUT AND WAVES, “CIAO TOMM!!!” I FEEL NOTHING BUT WARM AND TINGLY AT THIS POINT :)
Alla har vi små nördiga ögonblick som får oss att bli töntiga tre-åringar med tindrande ögon och stort bankande hjärta.
F*n vad jag älskar nördar!
Klicka på bilden för att läsa hela texten på JakandJil.com
Lite semester är bättre än ingen alls, men jag skulle gärna velat ha flera dagar att inte göra någonting på. Eller snarare göra mer av;
- sitta på brygga vid havet och dagdrömma - skratta tills tårarna nästan kommer – gå långa promenader och titta på hus - stå under paraply längst en husvägg och vänta ut ösregn - läsa tidningar i sängen – åka på dagsutflykt – fundera över nyckelpigornas antal – läsa en bok på fik ensam och smyglyssna på andras samtal – glömma bort väckarklockans existens - äta god mat – dricka iskall rosé – ligga i park på filt och blunda i solen - springa på utställning och titta på videokonst – träffa nya människor över middag – sola benen i sidenklänning och scarf över en bok – gå vilse och hitta nya saker - fascineras av dialektala ord och 50-tals retorik – smutta sanbitter och se film – gå på bibliotek och bli snurrig av alla modetidningar – drömma om stora våningar med knarrande golv – äta frukost till lunch - gå upp och kunna ångra det för att återvända till sängen – inte sätta på datorn annat än för Spotify – vara bekymmersfri i fint sällskap - se musikdokumentär på storduk när det regnar ute
Nu kommer verkligheten tillbaka över mig. Den är inte så tokig egentligen och det är mycket kul som kommer hända framöver, men jag kan inte låta bli att längta tillbaka…
Illustration av Cecilia Carlstedt.
…well I do. I really do love you Vacation. No matter if you’re short, long, rainy, witty, warm or lazy. You’re just wonderfully lovely and I’m in love.
Ps. jag har lite semester nu!
Bild från {a glamorous little side project}.
Hubbabubbarosa t-shirt, vit kort kjol, plommonfärgade ballerinor, nya solglasögon, värme och vit liten bil.
Öppna bilrutor, motorväg, musik på högsta volym och vita husvagnar med lila fartränder på vägarna.
Det är sommar och charterkänslan är maximal. Snart kommer parken intill att explodera i ringdans och togaparty känns det som. Men jag älskar denna surrealista sommarstämning.
Vad gör det att jag har lägre jobbmoral än en igelkott när man cyklar hem fyra på morgonen fast jag lovat mig själv att börja jobba tidigt idag? Så idag blir det till att jobba sent, sent. Men det är det värt när starten är fin på dagen.
Det är underbart (synd bara att man är vuxen och måste ta ansvar också…). Ps. om jag bara hade spotify i bilen också!
Celines nya chefdesigner är Phoebe Philo och nu får man se hennes kollektion för Resort 2010. Enkel, klassisk och investerarvärd med vackra plagg jag gärna vill ha!
Jag drömmer fortfarande över den perfekta dressade camelfärgade kappan. En dröm som föddes för snart tio år sen…
Siden, lätt bris, varmt och skitsnyggt. Börjar bli en liten besatthet av material.
Jag har börjat gilla den färgen jag avskydde mest förut – nämligen mesig aprikos. Finast i siden när man är solbränd (en liten detalj jag saknar).
“After my break, and with Celine in various different hands these last years, it felt better for me to work on an idea of a wardrobe than too much on trends. October will be for that. The collection is about interchangeable investment pieces. I worked hard to create things that will stand the test of time.”
/Phoebe Philo
Lågkonjunkur kanske delvis är anledningen, men jag gillar skarpt tanken med långa klädesrelationer som får en att längta varje säsong. Nu vill jag att regnet ska sluta ösa ner så jag kan ta fram mina fina skor och ha bara ben.
Snart hoppas jag det blir möjligt!
Jobb, ösregn och gamla låttexter är dagens schema. Det finns något i klassika soultexter som är härligt att lyssna till, spetsa öronen och in kommer självklar och hjärtskärande visdom;
What do you get when you fall in love?
A guy with a pin to burst your bubble
That’s what you get for all your trouble.
I’ll never fall in love again.
I’ll never fall in love again.
What do you get when you kiss a guy?
You get enough germs to catch pneumonia.
After you do, he’ll never phone you.
I’ll never fall in love again.
I’ll never fall in love again.
[...]
So, for at least, until tomorrow
I’ll never fall in love again
Oh, I’ll never fall in love again…
Låttexten av Burt Bacharach framförd av Dionne Warwick med maxad smärta och j*vla anamma. 60-tal i ett vackert nötskal.
Vackert, naivt och lagom långsiktigt. Lite som jag känner mig idag fast utan förkylningsrisken.
Men imorgon är en annan dag och helg. Trevlig helg!
Jag ser vekligen fram emot imorgon då ska jag på bröllop!
Det är en fin vän som ska gifta sig med sin älskling och bägge är verkligen personer som jag tycker om. Så det kommer bli ett bröllop med vänner och för vänner.
Jag hoppas på sol och varmt väderimorgon. Dels för att deras dag ska bli maximalt vacker, men även för jag vill kunna åka min Kicki med nedvevade rutor och ha solglasögonen på i min karamell- rosa sidenklänning på väg till kyrkan på Drottningholm.
Inte minst för att det är helt enkelt inte är detsamma att sjunga i bilen med medpas- sagerare när det är fult väder ute.
Skorna har jag nog valt, kappan också, väskan beror på om skorna inte ändras i sista sekund. Nu återstår det bara att hitta något att klä in mina osolade ben i…
Ha en trevlig helg!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Lars von Trier gör vackra filmer som ger min ångest, kramp i magen och hugg i hjärtat samtidigt som de fascinerar mig. Jag är kluven och håller mig borta för det mesta för även fast flera av dem (Breaking the Waves, Dogville m.fl.) är grymt bra så klarar jag inte riktigt av dem.
Säga vad man vill om regissören, men jag älskar hans nonchalanta sätt att bemöta kritik. Han gränsar mellan otroligt otrevlig till självklart enkel och han gör det så att det blir absurt komiskt – på motpartens bekostnad.
Så det är nog inte en slump att Gunnar Rehlin (TT Spektra) kallar honom för “en av Cannesfestivalens hustomtar”.
Notisen i SvD fick iaf mig att skratta;
För första gången under årets Cannesfestival var stämningen elektrisk i presskonferenslokalen och von Trier utsattes för en skur av kritiska frågor, främst från en engelsk journalist: “Förklara och rättfärdiga hur du kunde göra en sådan film!”
- Jag måste inte rättfärdiga någonting.
TT Spektra: Jo. Du har en tävlingsfilm i Cannes. Var snäll att svara!
- Jag kan inte.
TT Spektra: Varför?
- Jag gör filmer för att jag gillar det.
TT Spektra: Du GILLAR det?
- Ja. Det är en konstig fråga. Som jag ser det är ni mina gäster, inte tvärtom.
…
(Och lite senare fäller slutliga kommentaren som summerar ganska tydligt allt;)
- Jag har inget val när jag gör mina filmer. Det ligger i Guds hand. Och jag är världens bäste regissör, men jag är inte säker på att han är världens bästa Gud.
Utdrag hämtat på Svd.se
Jag blev sugen på att se hans film “Antichrist” nu, men vet inte om det är så smart. Det kommer göra ont…
Den har premiär 5 juni så till dess kan jag klura på det.
