Låt mig berätta en liten historia;
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Det var en gång en flicka som älskade handskar. Hon drömde om vackra, mjuka, lyxiga och underbara skinnhandskar. Röda, turkosa, bruna, svarta eller limegröna. Men bara om de lyckades få hennes hjärtat slå ett extra slag var de fina nog.
En dag för ett bra tag sen nu åkte hon till Milano och såg alla dessa vackra saker som hon nu tvingades välja mellan. Ty hon dessvärre hade en liten plånbok och aptiten följde inte samma blygsamma skala. Den ena affärer efter den andra passerade hon och suktade, velade och valde bort för att söka nästa.
Så en dag på den stora fina och lyxiga gatan fann hon paradiset. Två trappor upp låg porten mellan två skyltfönster späckade med det vackraste handskgodiset hon skådat. Där fanns kärleken.
De var limegröna, mjuka och fodrade med fint siden. Helt sagolikt vackra!
Men kärleken grumlades rätt snabbt - flickan nös och dilemmat huruvida ärmen eller handsken skulle täcka var svår. Allt gick så snabbt och vips kom en liten fläck som inte gick bort. Inget snuskigt egentligen men rackarns vad irriterande!
Fast vad gjorde det när världen genast blev så mycket lyxigare och fina i dessa nya handskar?! Det var likt en bal på slottet, eller som i hennes fall i alla fall på Armani Prives klubb med unga tjejer och äldre herrar.
Lite senare kom de rosa molnen tillbaka när flickan på en bakgatan hittade en handskgrossist som öppnade portarna till ett lager som var svårt att inte dregla över. Tyvärr (eller snarare som tur var) tog han enbart kontanter och hon kunde enbart köpa tre par. Det blev ett par lite grövre röda med utanpåliggande sömmar och kamelfärgat foder i mjuk kaschmir. Ett par kortare bruna i blankt skinn och ett par bruna med nougalfärgad rosett till mor.
Allt var frid och fröjd.
Men så en dag gick inte de limegröna att finna. De hade försvunnit, upplösts eller bara blivit stulna av någon illvillig person som inte hade hjärta att inse sann kärlek mellan två älskade.
Detta var två säsonger sen och nu denna höst hände samma sak igen - de röda tappades på den lokala t-banestationen en stressig kväll. Borta. Ingen röd fröjd eller mjuk kaschmir längre. Ett brustet hjärta är inte att leka med och nu är det nästintill otröstligt.
Men tiden läker ju sår och tar det för lång tid kan pengar alltid lösa lite i alla fall. Falskt förvisso, men effektivt när den materiella kärleken dör.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Jag var förbi Hittegods-avdelningen idag och letade efter mina borttappade röda handskar. De fanns inte. Antagligen aldrig inlämnade utan bara tagna av ytterligare en illvillig person där ute.
Eftersom jag ändå var där passade jag på att även leta efter en svart ribbad mössa i ullblandning som också är på vift.
Jag kan meddela att det finns väldigt många svarta mössor på vift och flertalet har haft ägare som inte tvättat håret ofta. Det osade, yrde och smuts fastnade på fingrarna.
Kärlek må vara vacker, men min gräns går vid nysattacker av huvudludd från okända bärare av svarta mössor.
Även jag är ytlig och kall ibland…
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _
(more…)