Dagens craving i klädväg är en förberedelse för den kommande vintern.

Jag suktar efter en liten svart skinnkjol med fickor som jag ska bära en fluffig angoratröja till i 3/4 ärm (perfekt längd att jobba i eftersom jag ändå alltid drar upp eller korvar upp ärmarna till den längden).

Jag hade en sån skinnkjol för tio år sen. Den var knälång, ålstram och hade hög slits som gjorde att jag både kunde springa i den och gå upp för backar. Visserligen med små steg, men det gick.

Tyvärr dog den när jag en vinter i Italien skulle hoppa upp på min vespa lite för ivrigt och stressigt. Slitsen gick upp till oanständig höjd och säkerhetsnålarna var bara snygga den kvällen. Fast det var en bra kväll så lite offer var det värt. Nästan.

Foto från Garance Doré.

Imorse hade informationslappen som lapplisorna satt frusit fast i frosten på bilrutan. Det var ett väldigt tydligt tecken på att nu börjar det. På riktigt. Så min önskelista just nu är varma, mysiga och väldigt snygga saker att dra på mig när det är morgon och snorkallt.

Carolines fina kjol med det blaffigt snygga skärpet skulle jag vilja ha. En kort kjol som är perfekt till vardags. Det ska jag på jakt efter. Eller så syr jag den själv om jag nu får en stund över (önska går ju…).

Idag är det kallt. Riktigt kallt.

Igår låg jag och klurade var min gamla secondhand pälsjacka kan vara. Den var inte på vinden, kan den ligga i en låda? Isf vilken och i vilket skåp? Eller är den borta? Vem och vart har den isf tagit vägen? Till slut kvävde jag impulsen att klockan ett på natten gå upp på vinden och leta. Vred mig lite till och slutligen somnade.

Vaknade med samma tanke igen. Ikväll blir det jackjakt med resurser!

Bilderna är från bloggen Garancé Dore.

Uppdatering 2008-11-05:
Jackan är fortfarande spårlöst borta. Går det troll på min vind eller i mina lådor?! Jag bor ju inte ens stort nog att tappa bort saker. Försöker förtränga detta för det stör mig något otroligt!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Det är kul att kunna klä upp sig lite och göra vardagen lite mer. En princip är att det jag klär mig i alltid ska klara en spurt nerför backen, över två bilfiler och till bussen.

När jag sedan är jämsides med bussen och har ögonkontakt med föraren ska den öppna dörren och jag pustandes kliva på. Men ibland är föraren grinig och trots det väljer att stänga dörrarna och ratta ut i trafiken. Då är det bra att ha på ett par snygga skinnhandskar att frågandes vifta händerna med. Om han/hon då fånler är det skönt att snabbt kunna forma fingrarna till ett långt i mitten bara. Alltid med stil så klart.

Så slutsatsen är att jag lärt mig spurta i korta minikjolar, lyfta upp långa eller hålla i knälånga och fladdriga. Det gäller bara att veta steglängden för respektive klädsel och skomodell. För det är vardagsmotion som inte går att kompromissa bort.

Men det perfekta kjolen är den som bara blir snyggare ju knöligare och skrynkligare den blir. För i min vardag hoppar jag upp och ner från den ena stolen till den andra. Mellan datorn, symaskinen och de saker som jag ska hämta men ändå glömmer bort till dess att jag satt mig igen.

En sådan har jag på mig idag. Den sydde jag förra sommaren och är i lite vaxat bomullstyg. Modellen är superenkel - tänk ett förkläde i två varv som knyts i midjan. Knälång med två djupa fickor fram och en rosett på magen eller i sidan.

Så nu är den precis så knöligt skrynklig att jag är sugen att gå ut i kväll. Perfektion är viktigt…