Nu är nya hemsidan klar, justerad, ändrad, fixad och slutligen klar. Det har varit mycket småduttande med detaljer och givetvis tagit mycket mer tid än tanken var från början. Men nu är det klart och ni anar inte hur glad jag är att det är gjort! Sen att den “enbart” är statisk och inte dynamisk är bara en parantes…

Kollektionen är uppe i online butiken nu också och ni kan shoppa loss! Räkna med lite längre leveranstid nu i början så jag hinner lite i fas, men det kommer en tidsangivelse på alla orderar så att ni vet.

Nu kan jag lämna datorn ett tag och ta tag i det andra som legat på hold. Ska bli skönt för jag är j*kligt trött i ögonen av att ha stirrat på marginaler och annat tjafs i flera dygn.

Den 4:e februari kommer nya kollektionen “Under the British sun lay the stars” ut på hemsidan!

Skriv upp det så ni inte glömmer, men jag antar att ni redan är uppskrivna på nyhetsbrevet?

Om inte kan ni signa er här!

Nu har jag äntligen även fått upp kollektionen “Behind the Boudoir scenes” under “Previous collections”.

Det väckte fin nostalgi för det känns som jag gjorde den igår, fast samtidigt som evigheter sen med tanke på vad som hänt sen dess. Många uppgångar och några nedgångar senare känner jag ändå att den är j*kligt fin.

Detta var den första plåtning jag jobbar med Ceen Wahren. Vi tog bilderna på Enskilda Galleriet här i Stockholm och jag minns hur enormt stort det kändes (iaf för mig – Ceen är lite mer rutinerad än jag på den fronten).

Mattan hade jag köpt hem till mig inte så långt innan och gav mig en chock över hur enorm den var. Jag fick flytta på alla möbler för den täckte hela rummets golv och ändå kändes den så fjuttig när vi väl använde den här. Alla skor är också mina egna för modellen hade samma storlek som jag.

Känner att jag sväva ut lite väl i minnen nu, kanske är det tecken på att det är dags att packa ihop. Ha en underbar helg!

Jag ville ha en klassisk brittisk miljö att plåta S/S 2010 kollektionen i. För om vi nu åker till London för att plåta vill jag inte vara i en vit studio som lika gärna kunde vara grannhuset. Hur fint, stort och tufft det än är.

Efter att ha stirrat mig blind på alla fina miljöer i filmen Blow Up var förväntningarna höga och drömmarna stora. Så jag gapade efter mycket och fick mer än jag tjatat om.

Vi plåtade hos en anrik skräddarateljé på Savil Row och det var som att stiga ner i en enorm godisaffär av vackra ting. Allt jag tog på eller såg gav mig gåshud – från de vackra tyger, skorna i showroomet, de stora saxarna, askar, gamla mönster, knappskåpen, ljudet av ångstrykjärnet m.m.

När sen skräddaren Joe (fantastiskt trevligt och entusiastisk i allt från att vi ska hinna dricka te till att bli presenterade för kunder) med barns iver sa “Oh, you just have to see this!” och plockade ner en stor gammal hattask och ut en svart och en grå cylinderhatt visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville aldrig lämna denna skattkammare!

Även fast inte alla dessa underbara ting kunde vara med som rekvisita för det passade inte riktigt temat, har jag känslan med mig och kan när som helst blunda och drömma mig tillbaka. Alla berättelser som sakerna bar på och som Joe delvis berättade om från kunder till material, tillverkning gjorde nästan att jag önskade att jag inte var där för att jobba.

Slutresultatet: 3 bilder ute i den vackra smala trappan ner till ateljén och 5 inne i ateljén mot stora fönstret.

Fotograferade gjorde som vanligt Ceen Wahren, make up och hår gjorde Audrey och modellen från Models1 var Freddy. Bilderna kommer bli så fina (förvånade med Ceen?!) att jag knappt kan bärga mig!

Idag känns kroppen som att en ångvält kört över den. Varje del knakar, gnisslar eller maler. En konsekvens av för mycket tid vid symaskinen, eller snarare för hoppig sömnad. Alla hopp upp och ner samt till och från datorn gör att rygg och axlar till slut ger upp. Sen gör det inte saken bättre att jag alltid sitter med hopvikta ben framför datorn.

Nu är allt klart trots att väskstölden gav lite bonusjobb så gick allt ganska smidigt om än lite på håret.

Alla kort ankomna, passet är packat, incheckningen är gjord, mobilen är med och alla kontakter finns prydligt utskriva (lånetelefonen har ingen adressbok inlagt). Kollektionen är packad, skorna till modellen är med, styling är utklurad. I väskan ligger även leveransen till butiken*, lätt packning till mig själv och älsklingarna vita Conversen. Alla laddare, datorn, öronproppar och bok är avbockade.

Nu är jag trött för på något sätt lyckades jag ställa om klockan igår så jag fick en timme extra på morgonen. Undermedveten framförhållning antar jag.

Tror jag har allt nu till London. F*n vad skönt!

* Made by Noemi ska provsäljas på en butik i Camden, London, berätta mer sen.

Fula fåglar som är underbara. J*kliga, smarta, enerverande, vackra och grafiska. Svårt att inte vilja schasa iväg dem men ännu hellre stanna upp och studera länge.

Jag vet inte hur många gångar jag fastnat med blicken och frusit fast stirrandes på dessa fåglar. De skrämmer mig, inte för de är läskiga egentligen utan för att de kan vara så smarta. Utstuderade och planerande. Inte undra på att Hitchcock kunde basera en hel skräckfilm på sparvar som freakar ut.

Fåglar har min yttersta respekt.

En annan sak är det engelska namnet för skata – Magpie. Smaka på det, det är som en innälvspaj som ändå lockar.  Det är nog engelskans vackraste ord för mig.

För massa år sen (kan det ha varit 2002 i Vouge?!) såg jag ett modereportage i  som hette Magpie. Jag föll för det pladask!

Det var urbana skator i världens vackraste couture plåtade på olika parkeringsplatser i USA. Det blev reportaget som satte klorna i mig och än idag är den oslagbar. Jag vet inte om det egentligen var bilderna i sig, kläderna eller temat som mest naglade fast sig i mig. Tror det var tanken på starka kvinnor som är likt skator – starka, vackra och väldigt enerverande för vissa. Det är antingen eller, dvs. antingen vacker eller vidrig.

Men de väljer inte och det blir vidrigt med charm och jag älskar det. Därför ska min nästa kollektion som jag nu jobbar på (A/W 2010-11) just heta något på det temat.

Teckning av bröderna von Wright via Wikipedia.

Jag fick nog efter att ha slitigt mitt hår med S/S 2010 kollektionen och tygkaoset det innebar. Kreativ tortyr.

Det är inte direkt lätt att hitta vackra, skira, perfekta tyger i stretch här i Sverige och slutar ofta i frustrationskrik i ateljén inför varje kollektion. Så jag lovade att skärpa mig, planera bättre och dra på tygresa till London inför jobbet med A/W 2010-11 kollektionen.

Det var dessutom evigheter sen jag var i London sist. Oförståeligt egentligen och tråkigt för det är varken långt eller särskilt dyrt att åka dit. Jag skyller på tidsbrist.

Så i förra veckan slog jag till och köpte en biljett till början på december. Nu blir det f*n av!

Dags att planera utställningar, marknader, butiker och allt annat som jag vill göra/se/besöka. Jag har ju tidigare missat både det ena, det andra  och tredje så nu ska det tas igen.

Alla tips är välkomna!

Berättar mer sen om vad ska kommer stå på agendan…

Efter helg kommer jobb. Ledsnade förra veckan och tryckte på paus. Nu blir det mycket jobb men samtidigt skönt för det blir en lång vecka med få avbrott. Hoppas jag iaf.

Tyvärr brottas jag fortfarande med tyger som inte vill det jag vill och brist på inspiration.

Jag tänkter “rally” och ut kommer “4th of July”, jag vill ha “60/70-tals pingla” och får istället en “spansk donna med passion”.

Det är moment 22 och sjukt frustreran- de att inte komma vidare. Varje gång samma sak och varje gång vet jag att det kommer släppa men det hjälper knappast nu. Jag vill helst av allt bli klar och nöjd. Undrar om det finns någon salva mot mental klåda?

På dagordningen står;
- gör klar materialvalen till SS 2010 kollektionen
- sy och presentera den andra outfiten till Taiwan-projektet
- måla klart väggen i ateljén samt montera om lamporna (projektet som fått vänta sen i julas)

Det är måndag och inget känns omöjligt att hinna innan veckan är slut intalar jag mig. Nästan.

Idag är det varmt, soligt och väldigt trevligt.

Jag har gem i håret (saknar hårspänne),  sitter i lä på en grön matta i trappan utanför ateljén och syr pärlor. Detta är det perfekta icke-jobb-fast-jobb-känslan!

Tyvärr måste jag säga att min safariaktiga linneklänningen inte riktigt lämpade sig för att sola i. Jag höll snarare på att smälta bort i den – så det är tur att jag kan shoppa lite hos mig själv…

Idag blev det en svart underklänning ur Baskollektionen och jag kan säga att den nog kommer bli en sommarklänning som jag kommer använda flitigt. Att den är svart gör den snarare ännu mer ok eftersom “den är ju såå skön” och jag kommer slippa färgsamvetet som annars drabbar mig av att bära mörka färger på sommaren.

Så det är ett litet tips på en enkel och skön sak att slappa i denna sommar…

Ha en fortsatt fin helg!

Min ateljé består av två rum och det inre rummet där sömnaden sker finns ett fläktskåp. En perfekt höjd om du är strax under 150cm men inte annars.

Så många gånger som jag slagit i huvudet undrar jag om det verkligen finns innehåll kvar. Men jag har vant mig antar jag – numera slår jag i lättare och mjukare så det gör inte så ont.

Tills nyligen. Rakt på skåpj*velns hörn och med maximal kraft. Nu ekar hela huvudet. Aj som f*n!

Så jag valde att andas lugnt lite och pausa syendet för att istället fortsätta uppdateringen av online shopen med S/S 09 kollektionen.

För snart smäller det!

Ps.
Spana in REA:n i butiken online så länge. Skynda på för snart är den över…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)