Made by Noemi - blogg

Imorse satt jag på bussen och läste nya Bon.

Jag har inte kikat i den sen den gjordes om och jag måste säga att jag gillar den mer nu. Den är snyggare och mer seriös på något sätt. Bättre.

Eller snarare - nu är jag mindre skeptisk  till den och mer nyfiken än tidigare. Kanske ser jag mer glimten i den än tidigare.

Det jag föll för var Madelaine Levys (chefredaktör) förord. Skarpt, smart och hårt med precis lagom mycket diss.

Förordet var en direkt kommentar till Nöjesguidens artikel skriven av en “självutnämnd it-boy” och dennes syn på American Appearal reklamen och dess “halvtjocka tjejer med korta ben i knäsockor”.

Jag har själv flera gånger förundrats över AA:s reklam, över hur fotona känns utlämnande och nakna på ett hårt sätt. Speciellt med tanke på att det är anställda som är modellerna. Jag gillar tanken men inte slutresultatet på flertalet, men att benen är “tjockare” eller “kortare” är inget minus i det.

Hursomhelst tycker jag det var underhållande att läsa Madelaines känga. Det händer inte så ofta och inte heller så rakt. Mer sånt vill jag ha!

Nu måste jag leta reda på Nöjesguiden och se vem som skrivit och vad exakt det stod. Inte minst för slutkommentaren “under hipsterkostymen skymtar redan en oklädsam fyrtiotalistmage gödd på unkna värderingar”.

Så idag skiner solen och jag måste säga att min dag fick en fin start där på bussen.

Uppdatering 2008-11-19:
Här hittar ni Nöjesguidens artikel/åsiktsspalt. Tyvärr ingen lång sak som jag trodde utan mer en “spontan kommentar”. Inte riktigt djupodlad analys av “it-boy” men ack en läxa att kanske börja tänka nästa gång någon ber om “spontan kommentar”.

Igår kom jag över detta inlägg på Brandmanagerblogg.se angående det HP-projekt jag deltog i tidigare i somras.

Där är det lite ris och allmän kritik till hela grejen. Lite kul och lite torrt att läsa. Fast samtidigt tråkigt att få kritik utan att skribenten läst hela motiveringen bakom min idé…

“Jag måste säga att det känns ganska förutsägbart att designern Noemi Ivanova skapar ett förvaringsfodral med tillhörande ögonmask som skall förmedla en känsla av “lyx och flärd och ge datorn en plats i det mest feminina och privata av alla rum - budoiren”. […]

“Jag ställer mig då frågan: varför skulle en kvinna vilja ta med sig en dator in i sitt mest feminina och privata rum?”

Svaret och motiveringen hittar ni annars här och det är inte ett kort därför (ett svar jag annars själv hatar att få eftersom det lämnar all min nyfiken hängandes i luften).

Jag föredrar lite mer konstruktiv kritik snarare än en allmän daskning som blir enspårig. Men men.

Uppdatering:
Jag fick nyss ett långt och trevligt mail av Christian på Brandmanagerblogg.se där han förklarade närmare sitt resonemang i ovannämnda inlägg. Så det blev dagens överraskning. Väldigt kul med respons!

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Jag har en förkärlek att läsa om mat. Krogrecensioner är min grej. En artikel om mat, stämning, service och folk.

Man får observera genom ord och får då en upplevelse genom en historia berättad. Som att resa i någons huvud.

Så den artikel jag först kastar mig över i DN är givetvis Krogkommisionen. Den är alltid kul att läsa och bra tips på nya ställen som poppat upp. En nyhet förpackad till en liten historia.

Att dessutom det alltid är vackra illustrationer av Stina Wirsén gör inte saken sämre.

Om det någon gång kommer en novellsamling med krogrecensioner skulle jag genast köpa. Vacker bok att dregla över och drömma mig bort i.

Vissa upplever samma känsla när de bläddrar i vackra kokböcker, men det ger mig snarare en prestationsångest eftersom jag aldrig kommer orka eller kunna avsätta den tid för mat. Dessutom gillar jag inte recept för de känns så stelbenta.

Recept är för mig en fingervisning åt vart jag ska inte, hur jag ska gå.

Så nu ska jag bara hitta receptet till livet, företaget och pengaflödet. Plus ett litet recept på den perfekta sommaren också.

Fast nu tror jag att den senare kan vara löst. Kanske.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)