Den 4:e februari kommer nya kollektionen “Under the British sun lay the stars” ut på hemsidan!

Skriv upp det så ni inte glömmer, men jag antar att ni redan är uppskrivna på nyhetsbrevet?

Om inte kan ni signa er här!

Jag nämnde förut att min kärlek till grått kanske hade ett frö i Stella McCartney och ikväll när jag letade runt efter något att se på Svt Play hittade jag denna dokumentär. Den visades på tv bara för någon dag sen men som jag helt missat (igen):

“Del 2 av 6. Några av världens mest kända och populära människor träffas för att samtala med varandra om sina liv, arbeten och vad som inspirerar dem. Det blir spännande möten med spännande människor! Designern Stella McCartney möter popkonstnären Ed Ruscha i kvällens program.”

Så om ni likt jag missat den kan ni se den här. God natt!

Jag tycker inte om smycken så mycket i det stora hela. Tycker inte om små halsband eller örhängen att ha varje dag, utan ska det vara så ska det vara stort och få saker. Lite mer accessoarkänsla än smyckeskänsla kan man säga.

Så när jag var i London nu hittade jag en enorm dinosaurie i guld som jag blev betuttad i. Den är stor (ca 9cm hög), tung och definitivt inte någon blyg viol som försvinner.

Det finns bara ett litet problem och det är att det gäller att hålla i den när jag springer till bussen annars sticket dess stjärt in i revbenen eller magen och det gör f*n ont.

Man kan inte bära en guldklimp ostraffat kring halsen antar jag.

Trevlig snöfull helg!

Åter i Stockholm. En stressande men underbar resa senare är jag hemma och oavsett hur bra det är borta så är det oslagbart att få komma hem och ta ett bad.

Sista dagen blev det äntligen besök till Pop Art på Tate Modern och det var väl värt det. Att strosa omkring på utställningen  med guidad iPodtur var perfekt. Jag hade inte varit där innan och blev mäktigt imponerad över själva byggnaden. Om du är i London nu bör du inte missa Rob Pruitt’s Flea Market på museet lördag 12:e och söndag den 13:e december!

Men det blir ett ny resa* till London snart och då ska jag avsätta en dag per område så jag i lugn och någorlunda ro kan hinna med allt.

* Jag tänker inte låta det gå sex år igen innan nästa besök iaf.

Söndag: Sol här i London. Vacker himmel, lite blåst och gröna gräsmattor. Det var himmelriket och jag kunde inte sluta säga “Åh det är sol!” och vilja frysa ögonblicket innan det försvann och regnet kunde komma (det är inte så konstigt när Stockholm varit så svältfött på sol hela november). Efter söndag kommer måndag och efter sol kommer regn.

Måndag: Regn, blåst och många timmars gång men dagen har varit super. Dessutom ger regn ger lockigt hår, blåst kräver mer take-away te med citron och trötthet botas snabbt med en våffla eller något annat med socker på.

Locations till plåtningen på onsdag verkar sakta lösa sig och alla trådar jag dragit  i börjar ge resultat. Det som gav mig magknip och en stressklump utan dess like börjar kännas bra och spännande. Den hårfina balansen har sakta vänt och imorgon kommer fotografen Ceen Wahren och de sista bitarna ska pusslas ihop inför plåtningen på onsdag.

Nu ska jag lägga mig i soffan här intill och läsa Dazed & Confused. Tror det var tre år sen sist jag bläddrade i ett nummer av den. Sen blir det stor hamburgare och öl på fina puben intill!

Bilden är från filmen Blow Up.

Idag känns kroppen som att en ångvält kört över den. Varje del knakar, gnisslar eller maler. En konsekvens av för mycket tid vid symaskinen, eller snarare för hoppig sömnad. Alla hopp upp och ner samt till och från datorn gör att rygg och axlar till slut ger upp. Sen gör det inte saken bättre att jag alltid sitter med hopvikta ben framför datorn.

Nu är allt klart trots att väskstölden gav lite bonusjobb så gick allt ganska smidigt om än lite på håret.

Alla kort ankomna, passet är packat, incheckningen är gjord, mobilen är med och alla kontakter finns prydligt utskriva (lånetelefonen har ingen adressbok inlagt). Kollektionen är packad, skorna till modellen är med, styling är utklurad. I väskan ligger även leveransen till butiken*, lätt packning till mig själv och älsklingarna vita Conversen. Alla laddare, datorn, öronproppar och bok är avbockade.

Nu är jag trött för på något sätt lyckades jag ställa om klockan igår så jag fick en timme extra på morgonen. Undermedveten framförhållning antar jag.

Tror jag har allt nu till London. F*n vad skönt!

* Made by Noemi ska provsäljas på en butik i Camden, London, berätta mer sen.

Idag är sista officiella dagen på denna vecka och följdaktligen en miljon småsaker som ska fixas innan London. Saker som jag glömt bort, skjutit upp eller bara praktiskt nog förträngt.

Mitt i denna röra hittade jag denna utställning “Bermuda Triangle” på Spring Project som jag vill se när jag väl är där.

Idag blir dagen där jag flåsar i panik och sen landar mjukt med en mugg glögg. Förhoppningsvis om jag hinner. Samma sak varje gång och samma överraskning varje gång.

Förvånande? Näe, men det är trygghet i sig. Jag vet att det blir kaos och jag vet att det går över.

Klicka på bilden för att se klippet.

Just nu börjar saker räta ut sig allt mer och planeringen inför London börjar likna något som kan tolkas som ordning. Hittills blir det två möten, några måste-butiker att spana in,  ett måste-museumbesök samt plåtningen av S/S 2010 kollektionen* m.m.

November är annars månaden som varje år lyckas fullständigt dranera mig på energi. Om augusti är “kvart i tre” på året så måste november vara “tio i fem vid korvståndet” – den där känslan av galen trötthet, sunk och en smula ångest.

Men i år känns den faktiskt rätt ok, dagarna flyter stadigt på och jag vet inte riktigt var denna vecka flög iväg men det är fredag igen. Skönt!

* Plåtning i London började som lös tanke och slutade med att min favoritfotograf Ceen Wahren kommer över och med sig har hon Linda Gradin. Det ska verkligen bli grymt kul, men till dess modell är bokad är jag lite smått orolig som vanligt… Men de är “mitt” team och efter tre säsonger ihop är de min förlängda tanke så i slutändan brukar allt lösa sig bättre än jag kunde tro ändå.

Jag fick nog efter att ha slitigt mitt hår med S/S 2010 kollektionen och tygkaoset det innebar. Kreativ tortyr.

Det är inte direkt lätt att hitta vackra, skira, perfekta tyger i stretch här i Sverige och slutar ofta i frustrationskrik i ateljén inför varje kollektion. Så jag lovade att skärpa mig, planera bättre och dra på tygresa till London inför jobbet med A/W 2010-11 kollektionen.

Det var dessutom evigheter sen jag var i London sist. Oförståeligt egentligen och tråkigt för det är varken långt eller särskilt dyrt att åka dit. Jag skyller på tidsbrist.

Så i förra veckan slog jag till och köpte en biljett till början på december. Nu blir det f*n av!

Dags att planera utställningar, marknader, butiker och allt annat som jag vill göra/se/besöka. Jag har ju tidigare missat både det ena, det andra och tredje så nu ska det tas igen. Alla tips är välkomna!

Berättar mer sen om vad ska kommer stå på agendan…

Såg en dokumentär om konstnärsparet Gilbert & George i söndags och blev lite kär. Jag har sett något verk tidigare kom jag på sen, men mer än så har jag inte vetat om dessa herrar. Synd för de är verkligen fascinerande och coola!

Som vanligt när jag ser en sak ser jag det vips överallt, jag borde öppna ögonen mer eller kanske bara höja blicken…

Deras utställning “The Jack Freak Pictures” öppnade nyss och pågår tom 22 augusti på White Cube’s Hoxton and Mason’s Yard galleries i London. Ännu en anledning till att smita till London en helg i augusti.

Mycket vill ha mer i resväg.

Bild från Guardian.co.uk

London lockar. Nu av ytterligare en anledning - Viktor & Rolf utställning på Barbican Art Gallery.En retroperspektiv utställning från 1992 till idag. Duon har återskapat alla sina signumplagg från den tiden på dockor.

En sammanställning och hyllning av deras hittills 15 år* som modeskapare och konstnärer. Detta är första gången Viktor&Rolf visas i Storbritanien enskilt. Utställningen pågår tom den 21:a september.

Åhh vad jag skulle vilja åka till London nu!

Så mycket jag vill och så lite tid jämt. Jag är less på det nu…

* Viktor & Rolf har nyligen sålt merparten av sitt företag till Renzo Rosso, ägaren till Diesel och hans bolag Only the Brave (OTB). De säger själva att deras nya partner har förståelsen och makten att ta företaget mot kommande framgångar. (Källa IHT.com)

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)