I helgen var jag förbi en loppmarknad utanför stan här i Stockholm och köpte lite smått och gott.

Öppen grusplan, damm och en sol som inte var nådig. Efter att ha stått vid ett rödljus och känt hur solen brände hål på huden var jag inte helt sval för att strosa länge. Så det blev en värmechock och snabba köp. Men nöjd blev jag; ett par grå mockastövlar (perfekta till sensommaren), en leopardmönstrad mönstrad kjol med hög midja (ska klippa av den till kort längd), ett par stora långa silverörhängen (synd bara att jag inte har den väldigt långa halsen de kräver).

Precis när jag var på väg tillbaka såg jag Dionne Warwick ligga i solen bredvid en ful annan LP och jag hade inte hjärta att lämna henne där. Så det blev ett köp fast jag inte lyssnat på mina skivor på ett bra tag nu. Det är svårt att motstå en gammal materiell kärlek som aldrig rostar…

Ps. Jag köpte även ett gammalt superslitet och snett Stringbord innan på en annan loppmarknad. Mitt nya mentala projekt att slipa och måla på.

Ligger i soffan och tittar streamat på en halvtråkig film. Men eftersom jag har så långsam uppkoppling blir det mer väntan än tittande. Så jag passar på att surfa runt på annat såsom The Sartorialist, NY Times m.m.

Såg precis denna bild från en loppmarknad i Tokyo och fick stor längtan till sommaren och de loppmarknader som dyker upp då. Mest blev jag nog lite kär i den spretiga kombon i bilden – Tokyo, loppmarknad, rörigt, glatt och en Volvo i det hela (kan inte låta bli att vakna till varje gång jag ser svenska bilmärken utomlands, fråga mig inte varför dock).

Min förkärlek för patchwork vaknade och f*n vad jag längtar efter sommaren nu!

Foto från The Sartorialist.