Om du älskar Art Deco, fascineras av vackert foto och önskar att du oftare hade tid att drömma dig bort måste du se “Chanel Coco & Igor Stravinsky”. Inte minst för musiken som jag är svag för.
“1913 gjorde kompositören Igor Stravinskijs Våroffer stor skandal vid premiären i Paris. På plats i publiken fanns modeskaparen Coco Chanel och några år senare inledde hon och Stravinskij en kärlekshistoria och om detta har den nederländske regissören Jan Kounen gjort filmen Coco Chanel och Igor Stravinskij.” [...] [Måns Hirschfeld för P1
Jag har velat se den länge och nu när jag har det var den allt jag önskade och mer. Filmen är underbart vacker men den lämnade mig samtidigt glad över att mitt liv kanske trots allt är mindre komplicerat eller omständigt än det på film. Mads ryska var onekligen “gullig” och fin även fast jag inte kunde låta bli att dra på mungiporna ibland, men med tanke på hur oambitiöst ryskan vanligtvis hanteras i filmer var jag imponerad.
Filmen, som så många gånger tidigare, förstärkte ytterligare mitt latenta sug efter att få måla svarta golv och rutor/ränder på väggarna. Grafiskt och elegant med en touch av siden.
Det finns bra sätt att starta sin dag på och ett av dessa är Agentmusik i lurarna. Lyssna och vips är allt igång. Livet är en film och du är huvudrollsinnehavare. Klyschigare och nördigare än så här blir det inte.
You Only Live Twice – Instrumental: Du kliver ut ur porten, snor kappan hårdare om dig, ser dig omkring och går mot tunnelbanan. Det blåser lite lätt och du går med fjäderlätta steg mot dagens äventyr.
Born Free: Du är framme vid tunnelbanan, den rullar in på perrongen och du känner trängseln komma emot dig…. Fiolerna får dig att le och du glömmer allt folk runtomkring dig.
Goldfinger: Tunnelbanan är framme vid Slussen och du ska byta. Nu börjar tempot öka men samma leende har du kvar på läpparna. Du släpper kappan och den fladdrar öppet. Du får ett infall av att göra en piruett. Du gör det, kastar huvudet bakåt och andas in storstadens doft av olja och damm.
The Whisperers: Anslutande tunnelbanan kommer in och du får en känslan av ledsamhet. Du glömde ställa in smöret i kylen och nu kommer det vara äckligt när du kommer hem. Musiken ökar och hoppet stiger. Det gör inget tänker du och nu har musiken tagit dig under armarna och du lyfts in i vagnen.
From Russia With Love: Du sätter dig och tittar upp på personen framför dig. Det är en hemlig och läcker agent from Russia. Spänningen är laddad och balalaikan klingar. Du blir lite blyg, tittar ner. Men du kan inte hålla dig utan tittar upp igen och ser honom i ögonen. Du snurrar en lock kring långfingret, tåget rullar allt närmare din slutdestination och du avfyrar din vackraste leende. Du känner pulsen stiga och när låten tar slut är tåget framme vid din hållplats.
Det finns oändligt många dåliga filmer, men vissa har något som jag kan falla för – t.ex. en kliché av sockersött och färgglatt intro av en film vid namn Jersey Girl från 1992.
Musiken, färgerna och det poppigt käcka var lite för mycket, lite för tjejigt, lite för sockervadd. Filmen är verkligen ljusa jeans, inbakade flätor och mönstrade stickade tröjor i sann “början-på-90-talet-anda”.
Jag orkade inte se mer än en kvart in i filmen, men suget efter socker var stillat och ibland krävs det väldigt lite för att höja mitt humör. I detta fall var det musiken i introt underbar nostalgitripp.
Imorse på första sidan fick jag se (eller snarare höra utbristad) nyheten att Michael Jackson är död. Han dog natten till idag.
Sorgligt och tragiskt men samtidigt tyvärr inte helt oväntat med tanke på hans liv. Fast ändå lika överraskande för “han kan ju inte dö!” – en idol man vuxit upp med kan ju inte försvinna på något sätt.
Även fast han inte varit min stora idol eller jag älskat hans musik helhjärtat så märks det och sorgligt att det är en stor stjärna är borta. ♥
När jag reser är jag väldigt dålig på att fotografera. Jag glömmer bort det alt. är för lat i kombination av att jag själv inte är så förtjust i att hamna på kort.
Men när det blir av blir det mycket och på staden. Lustiga målningar, sophögar, tanter med roliga glasögon eller stora byggnader. Allt i en mischmasch.
När jag var i Bryssel blev det ytterst lite tid att knata omkring på stan men då fastnade jag för denna enorma Dallasbyggnad (tänk serien). Den var enorm, den var 70-tal och jag såg vinjetten glida förbi framför ögonen med J.R. Ewings hatt till musiken.
Det är nog därför jag älskar sådana fotografier för de får tiden att stanna och jag dras med i en musikal av dålig smak, jobbig musik och härliga slogans.
Jobb, ösregn och gamla låttexter är dagens schema. Det finns något i klassika soultexter som är härligt att lyssna till, spetsa öronen och in kommer självklar och hjärtskärande visdom;
What do you get when you fall in love?
A guy with a pin to burst your bubble
That’s what you get for all your trouble.
I’ll never fall in love again.
I’ll never fall in love again.
What do you get when you kiss a guy?
You get enough germs to catch pneumonia.
After you do, he’ll never phone you.
I’ll never fall in love again.
I’ll never fall in love again. [...]
So, for at least, until tomorrow
I’ll never fall in love again
Oh, I’ll never fall in love again…
Låttexten av Burt Bacharach framförd av Dionne Warwick med maxad smärta och j*vla anamma. 60-tal i ett vackert nötskal. Vackert, naivt och lagom långsiktigt. Lite som jag känner mig idag fast utan förkylningsrisken. Men imorgon är en annan dag och helg. Trevlig helg!
Thank God (or any other supernatural being) forLastFM. Love can’t get more simple and perfect than this. And some days I need it more than others. Today is perhaps one of those.
Perfect, lovely, splendid – except for one tiny annoying detail though; Any clues on how to solve the car-music-dilemma-issue? Hmm…
Jag ogillar musik på nätsidor. Musiken skrämmer alltid slag på mig och volymen är alltid för hög. Jag hittar aldrig var jag stänger av den och får smått panik. Det är läskigt, irriterande och aldrig valfritt.
Så därför bestämde jag mig för att möta min demon och göra tvärtom mina tankar – nämligen att själv lägga in musik på bloggen. En söt björn som guppar med huvudet och har en spelare på magen kunde inte ens jag motstå. Dubbelmoral? Näe, det är ett sätt att möta det jag är rädd för och gå vidare. Får se hur det går.
OBS! Klicka på magen om du vill stänga av oljudet… Om det blir helt olidligt frustrerande – säg till!
Onsdag- dagen efter tisdag och redan mitten på veckan. Det är grått, det är ruggit och jag dricker kaffe och jobbar. Tillbaka till rutinen. Fast denna gång varvar jag med grönt te för att undvika de värsta energifallen och vätskebristen…
Senaste tiden har varit jättekul men också väldigt tung med mycket jobb och stundtals dimp av energi. När det är mycket jobb är det ett tecken på att saker går framåt, men just då i den stunden när allt snurrar och tiden bara slukas under fötterna är det svårt att se det ljusa. Så jag har varit både här och där och någonstans däremellan i tankarna. Väldigt svårt att beskriva känslan. Men likväl finns den där och irriterar.
“Tänk om…” är så fint. Samtidigt som det skapar enidiotisk press på saker som är marginellt viktiga. Likaså är listor är hemska men ack så bra.
Så till dess att detta släpper tänker jag lyssna på jazz och tänka “Tur att jag har alla sjalar, ulltröjor och vackra underkläder att se fram emot denna höst”. Tur och lycka är väldigt lurigt att definiera ibland.
Ps. Hittade denna blogg nyligen som jag vill tipsa om! Vardagliv i enkelt format. Perfekt.
Made by Noemi A/W 2008-09 visningen på Vassa Eggen den 4: september är nu över och det var en väldigt trevlig kväll med mycket folk och grym musik av Pamela Bellafesta. Ceen Wahrensoch Lindalovisa Fernqvistsutställningar hänger i ytterligare två veckor och är möjliga att köpa på plats.
Modellerna från Elite var grymma och de stöttade mig när jag var som nervösast och hispigast. Onekligen väldigt skönt att jobba med folk som vet vad de ska göra och dessutom orkar stötta en designer som är rädd (kanske säger den där minen allt…).
Men underbart är kort och nu har en ny vecka börjat. Mer jobb, mindre tid men en härlig höst att se fram emot. Nu kan löven bli gula för jag är redo med mina skinnhandskar och sjalar. Ses på www.madebynoemi.com!
Här får ni bilderna från själva visningen. foto av Carl Magnus Swahn
Små saker gör mig glad. Ibland utan att jag vet varför men vips är allt bortblåst och jag fånler.
En rätt härlig känsla som jag uppskattar att känna nu när det snurrar av saker jag måste/borde/ska göra.
Vet inte om ni känner till last.fm men det är en fiffig webradiosak som streamar musik efter dina kriterier. Skriv in det du gillar och den startar en lista efter artister under liknande tags.
En enkel lite sak som räcker för att höja dagen. Nu ska jag bara klura ut hur jag väljer bort låtar som är mindre roliga…
För mig är musik en bakgrund och stäm- ningshöjning till den stund som råder. Den ska alltid finnas där.
Antingen i form av radio eller mp3:or.
Fast de sanna älsk- lingarna är alla på vinyl. De är inköpta på diverse loppisar, en och annan mässa eller presenter.
Jag är ingen musik- nörd men det är något heligt med vinylen. Att välja fram en vinylskiva ur hyllan, försiktigt ta ut det inre fodralen med skivan, kika på vilken sida som är första och lägga den på skivtallriken.
En liten ritual. En kort stund av andakt och sen dags för andra sidan.
Tyvärr är jag för lat att göra det oftare. Men vackert är det.
Ps. så att efterfrågan på vinyl ökar är inte så konstigt tycker jag.
Det finns bra sätt att starta sin dag på och ett av dessa är 
Det finns oändligt många dåliga filmer, men vissa har något som jag kan falla för – t.ex. en kliché av sockersött och färgglatt intro av en film vid namn 
Imorse på första sidan fick jag se
När jag reser är jag väldigt dålig på att fotografera. Jag 
Thank God 
Svenska
