Made by Noemi - blogg

Jag hörde att New York skulle vara trevlig stad. Tror det kan stämma…

Det är nog dags snart känner jag. Synd bara att “to do”-listan är så lång och så litet innehåll i plånboken. Och allt däremellan som kallas svepskäl.

Men först ut blir Bryssel. Sen får jag se.

Foto av Eric Ray Davidson för NY Times.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Nu börjar det. Det jag väntat, fasat och värjt mig mot.

Det är sjukt mycket att sy, massa jobbiga samtal att ringa och tusen saker som aldrig varit roligare att göra än nu när jag inte kan.

Som att sy den där underbara klänningen i det vackra Kermit- gröna blanka viskostyget eller bygga om i lokalen (igen).

Åhh, vad jag skulle vilja göra det istället!

Men det får tyvärr vänta och nu måste 4-åringen i mig ta en paus och försvinna.

Idag är första dagen i mitt nya ordningsamma och propra liv. Önska mig lycka till…

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Ibland undrar jag hur jag tänker egentligen.

Tankenöt:
Om varje sak tar X antal minuter/timmar/dagar att göra, hur lång tid kommer då tjugo sådana saker att ta?

Just nu har jag många saker som ska göras. Det är alltid så, så hittills är det inte konstigt. Däremot har allt detta nu eskalerat och jag får idéer hela tiden som jag vill förverkliga.

En liten lista på saker som ska göras (random ordning):

- två olika produktförslag ska sammanställas och presenteras för ev. samarbete
- fler kollektionsprover ska levereras till presskontor inkl. en ny artikel
- tio orderar ska sys klart och levereras till kunder
- S/S 09 ska slutföras och testas fram via prover
- hemsidan ska uppdateras och vidareutvecklas
- nya modeller ska sys upp och testas för herr
- möten ska bokas in och diskuteras
- nya tyger ska hittas och köpas in
- A/W 08-09 orderar ska förberedas
- massa samtal ska ringas angående olika saker som bör fixas
- produktplåtning ska planeras

Flera av dessa ska gärna vara klart denna vecka eller vara påbörjat för att slutföras nästa vecka. En svår nöt när dygnet bara har 24h och hjärnan jobbar för 72h.

Mitt i allt detta har jag dessutom bestämt mig för att sy upp en specialkollektion av canvasväskor till S/S 08 säsongen. En liten upplaga i två varianter på foder.

Tur att detta är kul! Nästan alltid i alla fall. Men ibland vore det skönt att trycka på paus och dricka drinkar i gräset ett tag.

Skönt att det regnar idag så det inte är ett alternativ.

Imorse fick jag ganska mycket gjort. I huvudet. Bada är bättre än att ha en filofax för mig.

Jag har även klurat ut att jag ska skriva ner min klädsel varje dag. Detta är ju trots allt en blogg och det hör till. Tror jag.

Det är mest för min egen skull så jag kan se tillbaka och känna att jag faktiskt har kläder. För de stunder när jag står och halvgråter i panik för jag måste rusa och inte vet vad jag ska ha på mig.

Se detta som min väg till självkontroll - jag börjar med denna vecka;

Måndag

Denna dag var corporate och jag var sugen på en mer dressad look. Jag hade på mig vida “herrbyxor” med frontveck fram i fiskbensmönster. För att inte känna mig för strikt valde jag en vit t-shirt med turkost tryck som jag hade instoppad och över axlarna en tunn kofta i grå merinoull. Eftersom byxorna är vida, ska de vara långa tycker jag och då måste/gillar jag ha mina bronsfärgade låga stövletter med rund tå.

Om jag inte minns fel var måndagen ruggig (precis som all andra dagar numera) och jag hade min svarta korta ulljacka till och röda skinnhandskar. Till det hade jag nog den enkla svarta halsduken i ull.

# ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % &

Tisdag

I tisdags skulle jag ha ett säljmöte och ville se mer “presentabel” utan att se blassé ut. Jag var sugen på klänning då eftersom jag ville ha något mysigt och bekvämt utan att se för slapp ut. Jag hade min svarta knälånga ullklänning och plommonfärgade strumpbyxor. Klänningen band jag upp två varv med ett långt tunt läderskärp i svart (under hade jag Skin-underklänningen från förra säsongen så klänningen inte skulle korva sig). Över strumpbyxorna hade jag grafitgrå ullknästrumpor för det var kallt och mina benvita kängor med skum knytning. Kängorna är sköna och inte för klumpiga plus att de är ett lätt trick att lyfta en mörk klädsel på tycker jag.

Eftersom jag nu hade mina plommonben tyckte jag att den duvblå ullkappan var fin till. Den är knälång med svarta knappar och har skärp i midjan. Lite 40-tal över den. Dessutom känner jag mig som en from skridskoflicka med de benvita kängorna till. Det kan behövas ibland.

Jag hade nog mina mörkbruna skinnhandskar till då. Mina svarta har jag tappat bort och inte hunnit eller orkar ersätta än. Eftersom kappan är finast med kragen uppfälld hade jag den tunna grafitgrå ullsjalen till.

# ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % &

Onsdag

Detta var en dag så jag bara skulle vara bekväm i oömma kläder. Jag hade på mig mina stora mörkblå jeans med benen upprullade till strax ovanför fotknölen. De är stora och sköna (de kom till garberoben som ett knep att dölja viktuppgången - tanken var att om byxorna halvt trillar av känns det som jag gått ner snarare än upp…). Jag hade ett buteljgrönt canvasskärp till och en gammal Levi’s Engineered jeansskjorta. Under hade jag ett svart baslinne instoppat. Som skor hade jag mina svarta kängor och ett par långa mörkgröna strumpor. Det var en kall dag även denna.

Eftersom jag frös redan på morgonen fick det bli min lilla, men ack så varma benvita sidenjacka. Jag hade till den grafitgrå ullsjalen och de mörkbruna handskarna.

# ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % & / # ¤ % &

Oj, detta blir ju en smärre roman*. Det var ju bara tänkt som lite sammanställning. Jag känner att det nog är bäst att dela upp här. Fortsättning följer inom kort…

*Notera att alla tankar etc. bara är en liten tankeprocess och inte på dödligt allvar. Så ibland brukar jag tänka på annat än kläder också, bara så ni vet. Fast bäst minns jag vad folk har på sig och inte vad de heter. Jobbigt när de byter om.