Oavsett var, när, hur eller vilket humör – så är provrum svåra att känna sig snygg i. Lilla provrumsdöden är utbredd och förutsägbar i 99 av 100 fall (min egen teori utan empiriskt belägg).

För något år sen var det mycket prat provrummen och dess nya möjligheter. Flera olika belysningar och lugnare stämning som kunden själv skulle få rå över. Men det stannade upp eller så blev det inte så många butiker som byggde provrum efter det. Jag vet inte.

Häromveckan var jag inne i två provrum. Jag brukar vanligtvis inte prova så ofta. Så jag visste vad jag gav mig in på men ändå började jag se saker på mig själv som jag aldrig sett tidigare eller helt enkelt inte fokuserat på. Vips hade jag en konstig frisyr, blålila hudfärg, sned hållning, breda kroppsdelar och “oj, vad är det där?!” osv.

Plagget? Ja, det var fint och satt som jag trodde. Något nytt fick jag inte reda på där. Däremot gick jag ut med lite bättre hållning och mer piffad frisyr.

Provrum per definition ett rum där plaggen ska provas ut och följaktligen skapat utifrån plaggens synvinkel. Speglar och belysning ska på bästa sätt belysa och framhäva material, färger och detaljer så tydligt som möjligt för att produkten ska få rättvisa. Ett neutralt dagsljus är då idealet (annars ser marinblått och svart lätt likadant ut, vackra smådetaljer kan smälta ihop etc.).

Problemet är bara att ett plagg egentligen inte är klart förrän det sitter på en kropp och för att ett köp ska ske är det den kombinationen som ska se snygg ut. Så kanske är det tänket som bör omformas? Kunden (i detta fall jag) vill inte se den perfekta sömmen som löper över axeln. Kunden vill att han eller hon ska se perfekt ut när han eller hon bär plagget. Fåfängan styr köpet. Så enkelt tror jag att det är.

Till exempel förklaras haute couture med orden “the creation of exclusive custom-fitted fashions”. Ett perfekt plagg är det som är gjutet för just dig och din kropp. Det justeras i detaljer, mått för att uppnå den perfekta kombinationen – samma krav som när de uppfylls skapar favoritplaggen jag vill bo i.

I och med att jag jobbar med underkläder är provrum ett väldigt viktig moment för mig och jag drömmer om att en dag kunna skapa det perfekta. Det är ju knappast en slump att badsäsongens shopping är förknippad med ångest.

Så jag vill ha möjlighet till varmare belysning (jag vill inte se varje detalj i förstoring), högre temperatur (så jag inte får lila ben och fryser) och lugnare miljö (därför tar jag alltid herravdelningen). För ett vackert sytt plagg ser jag bäst när jag inte har det på mig. Då dreglar jag över de vackra sömmarna, det fina fodret och den där extra noggrant pressade sprunnet.

Då är jag lycklig som ett barn.

Bild från bloggen Giam Barba.