Idag är det helt fantastiskt väder. Ja, faktiskt så där underbart, härligt och ofrånkomligt klyschigt att jag måste utbrista det. När jag kan gå med öppen kappa och inte frysa, när solen bränner genom fönstret och jag ser inget för det är motljus på skärmen. Precis så fint!

Hittills har denna vecka bestått av jobb som är så segt monotona att man somnar, men bra att göra. Eller snarare bra substitut för något som egentligen borde göras men är än mer segt. Nämligen bokföringen (sen borde jag även åka iväg och handla tyg, sybehör och emballage men inte heller lockar).

Jag har hälften klart, men den där högen av kvitton spökar fortfarande. Jag har gjort alla “stora” fakturor och sammanställt fint in-/utkommande pengar. Sorterat kvitton i de olika momssatserna, pärmat alla papper och skrivit tydligt allt. Men sen tog det stopp. Jag tog en paus och nu har det gått två veckor… Jag har en deadline och jag kommer bli klar, fast inte just nu. Inte idag. Inte imorgon. Snart.

Istället har jag istället uppdaterat hela adresslistan, fört över till mobilen nya kontakter enligt olika kategorier etc. Säkerhetskopierat och sorterat på datorn. Det känns både duktigt och bra i själen.

Jag jobbar på att ta mitt liv på allvar som en vän fint sa igår. F*n vilken tur att det är sol ute annars skulle detta allvar vara tyngre än isblocken utanför.

Foto från JakandJil blog – taget från ett reportage hemma hos Anna dello Russo.

Säng, sol i rummet, skräddarställning och en dator med fina bilder i. Något mer behöver jag inte nu. Jag har blivit vän med söndagarna! Helt otroligt.

Känns nästan lite konstigt att inte ha myror som kryper i kroppen och inte känna att jag “borde” göra något. Att bara kunna gå tillbaka till sängen och lata mig rejält. Att dagens största bekymmer får vara om jag ska gå på promenad nu eller senare. Och om jag ska ta en till kopp kaffe eller inte. Efter gårdagens css-strul vill jag bara låta hjärnan vara på mute.

Sorry för babblet men jag är fascinerad. Hoppas ni får en underbar söndag!

Fotot på en liten gris är en serie av flera djur, men jag minns dessvärre inte källan.

Det droppar från alla taken nu och skyltar med “Risk för ras” och “Varning för istappar” sitter lite överallt.

Det sitter en på portdörren hem till mig nu och mest undrar jag vad jag ska göra med den informationen. Vilken åtgärd bör jag vidta? Hålla kuvertväskan som skydd över huvudet medan jag slår portkoden och snabbt skyndar in? Eller ska jag be en granne slå koden, öppna dörren åt mig och sen springa in så han/hon får ta emot istappen? Jag kan bara spekulera, men tanken med lappen är iaf fin.

Hursomhelst har jag faktiskt älskat vintern som varit, och är, med all snö.

Visst, det har inneburit strul med vrickad fot, fastfrusna bildörrar, sliriga krypkörningar och mycket sladdande in och ut ur diverse parkeringsrutor. Men det har även inneburit fina möten och absurda scener som gjort vardagen lite mer komisk. Allt går lite långsammare, lite snällare och lite mer mänskligt kanske. Det går inte att vara gravallvarlig när man går som en fladdrande pingvin och inte kan se annat än rakt fram pga stora halsduken eller pälsmössan.

Så jag tycker denna kaosvinter har varit sund. Sen är det fantastiskt vacker också att vakna upp i ett vitt vykort och utbrista i ett klyschigt “Åhhh” när solen skiner.

MEN -  jag är redo för våren nu. Det är ok, den kan komma nu för jag börjar längta och speciellt när jag såg denna grönskande bild från Milano. Dit vill jag åka för det var länge sen nu!

Foto från The Sartorialist.

Dagen började med att tiden inte ville vara med. Den rann bara iväg och schemat blev upp och ner lite. Men jag hade sol i ögonen och inget syntes på skärmen, ett väldigt skönt lyxproblem!

Sen upptäckte jag att någonstans på vägen mellan höst och vinters slut fått en page. Den där hårfrisyren som är varken till eller från och kräver beslut. Jag skyller på pälsmössan jag tryckte ner över huvudet imorse innan jag rusade ut att det ser extra trist idag.

Så idag är en bra dag för jag har fått börja på nytt kapitel (städade bort gamla kollektionen, hängde fram nya och gjorde rent arbetsbordet). Nästa vecka kommer vara helt ren och vigd åt att skapa massa förslag till klockprojektet jag nämnde förut. Både kul och nervöst men jag tror jag landar på fötterna till slut.

Nu ska jag sy lite till och sen gå och dricka öl – en riktig afterworksöl! Något jag som egenföretagare inte är bortskämd med, utan snarare kräver att man våldgästar “riktiga” företagsfolk med och framför allt inte jobbar bort tidsmässigt…

Trevlig helg!

Bilden är från franska Elle förra året.

Klockan 16 började min arbetsdag idag. Jag fastnade hemma, segade i badet, trivdes i inga kläder alls, sörplade te för länge och strosade runt i lägenheten.

Vissa dagar är så och då vänder jag på dem för att köra sena kvällspass i ateljén istället. Jag intalar mig själv att det är “ok” men sanningen är att det slår tillbaka och gör att jag aldrig får bra jobbtider så jag kan följa övriga livet runtomkring mig.

Fast vad gör det när jag fick se solen idag, ta en kaffe och köpa en ny bok? Klaga kan jag göra sen för nu är jag mer än nöjd.

Boken jag köpte heter “Atmospheric Disturbances” av Rivka Galchen och har visst en egen hemsida. Väldigt avancerat och udda men kolla in den för den verkar kul. Synd bara att man inte kan stänga av musiken…

Nu ska jag återgå till väskjobbet jag håller på med till en kund och ta en kopp kaffe med sockerkringla till.

Ha en underbar kväll!

Ps. Jag köpte även en Nespresso idag som nu ger mig lite ångest. För “behöver” jag verkligen en dyr kaffepryl när jag nästan aldrig är hemma? Svar: Ja, för just därför måste jag njuta desto mer av att vara hemma. Logiskt?

Söndag: Sol här i London. Vacker himmel, lite blåst och gröna gräsmattor. Det var himmelriket och jag kunde inte sluta säga “Åh det är sol!” och vilja frysa ögonblicket innan det försvann och regnet kunde komma (det är inte så konstigt när Stockholm varit så svältfött på sol hela november).

Efter söndag kommer måndag och efter sol kommer regn.

Måndag: Regn, blåst och många timmars gång men dagen har varit super. Dessutom ger regn ger lockigt hår, blåst kräver mer take-away te med citron och trötthet botas snabbt med en våffla eller något annat med socker på.

Locations till plåtningen på onsdag verkar sakta lösa sig och alla trådar jag dragit  i börjar ge resultat. Det som gav mig magknip och en stressklump utan dess like börjar kännas bra och spännande. Den hårfina balansen har sakta vänt och imorgon kommer fotografen Ceen Wahren och de sista bitarna ska pusslas ihop inför plåtningen på onsdag.

Nu ska jag lägga mig i soffan här intill och läsa Dazed & Confused. Tror det var tre år sen sist jag bläddrade i ett nummer av den.

Sen blir det stor hamburgare och öl på fina puben intill!

Bilden är från filmen Blow Up.

Hubbabubbarosa t-shirt, vit kort kjol, plommonfärgade ballerinor, nya solglasögon, värme och vit liten bil.

Öppna bilrutor, motorväg, musik på högsta volym och vita husvagnar med lila fartränder på vägarna.

Det är sommar och charterkänslan är maximal. Snart kommer parken intill att explodera i ringdans och togaparty känns det som. Men jag älskar denna surrealista sommarstämning.

Vad gör det att jag har lägre jobbmoral än en igelkott när man cyklar hem fyra på morgonen fast jag lovat mig själv att börja jobba tidigt idag? Så idag blir det till att jobba sent, sent. Men det är det värt när starten är fin på dagen.

Det är underbart (synd bara att man är vuxen och måste ta ansvar också…). Ps. om jag bara hade spotify i bilen också!

Solen skiner utanför och jag står bland högar av Bone- och Ice-serien som ska sys klart. Bara lite kvar.

Det fullkomligt kryper och kliar i kroppen på mig nu. Jag vill inte!

Ironiskt nog tycker jag det nu är som roligast när jag bara får sitta och sy klart. Att äntligen se ett resultat fint staplat i högar. Stå bredvid med en kopp kaffe och bara känna mig så nöjd. Men just nu är det en uppförsbacke och en lång lista av saker som blinkar i bakgrunden.

En dag när jag mest av allt bara vill vara ute i en park och kura under en filt och dricka varm choklad i fint sällskap. Så klyschigt och härligt som det bara går att få det.

Jag biter ihop lite hårdare, kliar lite och hoppas på att det släpper snart…

Illustration från Garance Doré.

Påsken är en udda tillställning. Jag har vanligtvis ingen relation till den annat än att man kanske har någon dag ledig där. Men eftersom jag sätter mina egna tider märker jag den inte.

Förutom i år. Jag tog ledigt! Nästan iaf. Så detta var klart bästa påsken jag haft och jag minns.

Kanske var det ledigheten som fick mig att upptäckta ett par byxor i garderoben som jag inte använt eller tänk på sen jag köpte dem för snart ett och halv år sen…

Det som göms i snö kommer fram i tö har jag hört. Så solen väckte nog mitt sega vinterdvalade huvud till liv igen.

Men nu är det nya to-do-listor och mer kaffe som ska drickas för nu kommer allvaret och det är mycket som ska göras. Än så länge känns det väldigt kul, men så är det också första dagen.

Återkommer om framstegen längre fram om/när det gått lite mer tid och vardagen lagt sig lite.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Nu är det den där tiden på året när jag måste sammanställa alla kvitton och fakturor för bokföringen. Eller snarare – det borde jag ha gjort löpande och för länge sen. Men drömvärlden är inte verkligheten jag lever i.

Så nu är helgen full av kvitton och vackert väder utanför. Inte kul.

“Jaha, var jag på Ikea SÅ många gånger förra året?!”

“Just det ja, det var då den där avgiften höjdes”

“Tur att jag nu har körkort och inte kommer åka lika mycket taxi på vinterhalvåret”

Osv.

Det är rätt kul att blicka tillbaka, men det är även smått olustigt att se hela förra året presenterat i kvitton. Minnen som varit lite begravna kommer fram, belopp och utgifter som blir synliga och bränner hål i kassan mentalt. Fast för varje år dricker jag minde kaffe och gör jobbet lite snabbare.

Alltid något. Nästa år är kanske tom jag duktig och har allt klart till dess att första vårsolen börjar flörta och sukta mig.

Hmm… Kanske.