Precis uppdaterat Madebynoemi.com med nya pressklipp för juli och augusti. Flera är på väg!

Klipp från VeckoRevyn juli 2010 med Silver body.

Det har varit en hektisk och kul period på sistone så tiden har inte räckt till för allt jag velat berätta. Hursomhelst är nya minikollektionen “Golden Bat” ute nu och jag hoppas den faller i smaken.

Tyget är fantastisk men dessvärre inte en dröm att sy då det kräver mycket kärlek för att inte bråka tillbaka. Ju vackrare material, desto svårare och trixigare att klippa, nåla och sy. Resultatet överväger dock alltid svordomarna på vägen som tur är…

Inspirationen bakom “Golden Bat” är baserad på:

[...]“En av de saker som jag minst bäst var fladdermössen som flög fram strax efter skymningen trätt in och seglade lågt i skyn. De kändes skrämmande och oberäkneliga i både rörelserna och lynnet. Och framför allt kom de från vinden. Det där lilla utrymmet ovanför min säng som jag inte visste något om.

Där någonstans väcktes mina fantasier om vinden och fladdermössens skatter de dolde. Kollektionen “Golden Bat” är min tolkning och dröm utifrån dessa minnen, fantasier och rädslor.” [...]

Utöver underklädeskollektionen är även Accessoarerna uppe nu. Du som är uppskriven på nyhetsbrevet vet ju redan detta sedan över en vecka så det är gamla nyheter!

Hela minikollektionen “Golden Bat” finns här. De nya Accessoarerna är här och vill du skriva upp dig på nyhetsbrevet så gör du det här.

Foto Ceen Wahren för MbN.

Igår eftermiddag kom äntligen storleksetiketterna. Lyckan är total och arbete var standby fram till dess att kartongen slets ur händerna på budet och min blick illa dolde “Är du fortfarande kvar?” innan jag stängde dörren.

Nu är de här, isydda och jag kan slappna av lite. De är 1,5 månad försenade och Schenker rycker på axlarna och leverantören bjuder på 150kr. Vilken fest.

Alldeles nyss kom även galgproverna från Kina med bud. Globaliseringen må vara av ondo i vissa sammanhang men ironin är desto större att gods från Kina kommer på två dagar och gods från Borås efter 2 månader. Svårt att då motivera varför man bör stödja nationella företag med högre pris, likvärdig kvalité och dessvärre medelmåttig service. Hursomhelst lär jag mig av detta och blir klokare för varje händelse som får mig att gnissla tänder.

Snart är alla bitar på plats inför mässan och deadlinen på onsdag kanske sker utan panikstressattacken jag fasat. Men till dess är det många dagar och först när allt är till 97% klart kommer jag vara helt lugn.

Nu återstår texter, priser och allt annat roddande. Fröna börjar poppa upp fint och MbN 2.0 är på gång!

Life Magazine med Greta Garbo från Januari 1955.

Jag är trött, sådär segt långsam i huvudet att blicken fastnar på föremål. Känns som att jag allt det jag tryckt in i huvudet senaste dagarna nu ligger där och jäser. Lågintensivt och i väntan på slutresultatet.

Eftersom jag inte direkt tycker om att försöka ha många bollar i luften utan snarare föredrar att göra en sak i taget så är det en utmaning. Men jag är på god väg och jobbar på att vrida om mitt synsätt till att faktiskt se de tusen andra saker jag brukar göra i vanliga fall utan att då förstå att det är precis samma sak.

Målet är att lura mig själv till stordåd helt enkelt. Nedräkningen är igång och snart är allt det där i bra rullning. Då ska jag krypa ihop till en boll på en solstol och slumra länge.

För någonstans finns ju säkerheten i det osäkra och det är att allt går på ett eller annat sätt. Det fram till dess är bara förspel.

Foto av Bruce Weber för W magazine Juli 2002.

Det regnar utanför. Öser ner och inne i ateljén är det fuktigt för jag hade öppen dörr tills nyligen. Papperet krusar sig och allt är lite rått.

Ska snart åka iväg på lunch och sen köpa tyg till proverna som ska vara med i Taipei. Kör backup-varianten nu och sy alla prover själv så jag är säker på att allt är klart. Då kan jag börja andas igen.

Men jag vill verkligen inte gå ut i regnet även fast jag har bilen… Usch. Brr. Blä.

Bild från Flair Italy maj 2010 av fotografen Beau Grealy

Jag har precis renskrivit min to-do-lista och bockat av några punkter. Väldigt skön känsla om jag bortser från att avbockandet alltid understiger antaler punkter som jag sätter upp på den. Ett steg fram, två bak och tre åt sidan. Målet i fokus men lite suddigt på kanterna.

Apropå det är jag mitt uppe i ett sammanställningsmarathon inför mässa i Taipei nu i slutet på augusti (för jag har väl nämnt den? tror det iaf…) med att få fram alla prover i tid, upphängningen, etiketterna och alla andra tusen små saker. Skrämmande hur tiden går så fort när allt annat går så långsamt.

Nervös, stressad men det ska gå. Det måste gå. Det kommer gå.

Foto cobrasnake via TobaccoAndLeather.

Jag är just nu på annat håll men ikväll ser jag fram emot att om någon timme få hoppa in i bilen och åka till ateljen.

Längtar just nu väldigt mycket till att få slutföra de väskor jag påbörjat till plåtningen imorgon. Tänk att jobb kan locka så mycket ibland – men bara när det inte känns som jobb, utan bara som en lek.

Varje nytt projekt, oavsett hur stort eller litet det är, börjar med att jag städar rent mitt arbetsbord. Det är likt en liten ritual varje gång och blir ett avstamp mot något nytt. Då känner jag inte av tidspress, krav eller tråkigheter i form av måsten. Just nu finns i min värld bara vackert skinn, ringar, tryckknappar och nitar. Köpte även idag mer fodertyg så även det är klart.

Allt prydligt utklippt och förberett i fina högar. Alla verktyg är nära och det enda som återstår är att fixa en kanna med iskaffe för att sen köra igång till sena natten.

Foto av interiören på Dodge Deodora 70-tal (inte min bil tyvärr). Okänd källa.

Jag brukade vanligtvis älska färger och mönster i min sommargarderob. Svarta kläder kändes alltid tabu när det var varmt tills för ungefär två år sen när något hände. Nu har nästan alla mina senaste klädköp varit svarta.

Senast idag då jag köpte en supertunn svart trikåklänning i siden med lång ärm och riktig fladdrig variant. En sådan som jag flera gånger önskat att jag haft men inte kommit för mig att köpa eftersom den “är ju svart”.

Så nu har jag den perfekta kvällsklänningen att bära över Silver seriens bh och höga trosa! Subtilt skimmer är precis vad jag vill ha, fast jag får nog vänta ytterligare några dagar innan jag kan bära den för än är det kokhett även kvällstid. Me like ♥

Nu är det dags för en andra iskaffe här i ateljen innan jag orkar återgå till att jobba.

Saknar källa till bilden tyvärr!

Sitter just nu och samlar inspiration till plåtningen av nya MbN accessoarlinjen med Ceen Wahren. Tanken är skapa ett enkelt och vackert stilleben i en dammig, sliten miljö som kontrasterar de rena väskorna och skärpen.

Problemet är bara att det finns så mycket fint och suktande att det nu börjar klia i fingrarna efter att få göra mer, nytt och reellt. Blir lätt så när jag fastnat för länge framför datorn och inte fått jobba med händerna konkret.

Farligt distraherande…

Skärmdump av Sam Taylor Woods* verk “Still Life” där hon skapat en stillfilm av det klassiska fruktfatet – “[...] In the celebrated film Still Life (2001), an impossibly beautiful bowl of fruit decays at an accelerated pace, creating a visceral memento mori. [...]” källa whitecube.com

* Samtidskonstnär och del av YBA (Young British Artists) som var främst aktiva under 1990-talet. Sam är nu senast aktuell med sin regidebut av filmen “Nowhere Boy” om John Lennons liv.

Sitter i en bubbla av jobb och möjligheter samtidigt som jag inte riktigt vet vad som är upp eller ner. En plåtning att styra upp, en iPhone-grej att planera (detta är superkul, berättar mer sen!), en produktion att knyta ihop och däremellan cykla runt i vackra vädret och njuta av solen innan den försvinner.

Alltid denna latenta stress över sommaren som egentligen inte finns anledning till, men varför enbart njuta när man kan småstressa också? Varje år samma sak men jag glömmer det däremellan – “Det är juli, snart augusti och snart över”.

Nu är det snart helg, men först ska jag cykla till posten och hämta det jag hoppas är prover från en av fabrikerna. Schenker kunde varken svara bu eller bä när jag ringde dem och det känns absurt att företag som jobbar med logistik kan vara så flummiga på sitt eget område. Skönt samtidigt att även stora företag kan ha noll koll – då framstår jag som stenhård affärskvinna med koll på läget.

Foto av David Bellemere.

Att få till ett porträttfoto till krönikan en dag som denna var en långsam och seg sak (inte för att det annars vore en dröm). Kände att lika bra att köra när jag ändå var som tröttast eftersom en klok person sagt till mig att man aldrig är så snygg som när man är bakis. Kanske för att man då inte är lika kinkig mot sin spegelbild? Vad vet jag.

Porträttfotografering som täckte in de flesta miner jag brukar få:

Ha! – Eller hur. – Va?

Näe. – Fnys. – Var?

Oj! – Är det? – Puh.

Slutliga fotot blev inget av dessa i alla fall. Det blev rätt bra och jag är glad att det är gjort. Nu återstår bara lite retusch och sen iväg till tidningen. Så snart får ni läsa och se slutliga resultatet av denna krönika.

Snart.

När man är en liten fisk i ett enormt hav så är alla råd, tips och kunskaper ovärderliga. Prata, fråga och fråga igen är enda sättet för mig att bli klok på saker som annars bara snurrar i huvudet och gör mig stressad.

Igår var jag på ett möte med ett företag som gav mig feedback och tips om hur jag kan ta MbN vidare. Även fast de egentligen jobbar med betydligt större kunder, så var de vänliga att avsätta tid och träffa mig. Ikväll blir det ytterligare ett möte, denna gång med en producent och imorgon har jag ett annat möte av likande slag som jag är både nervös och ser fram emot mycket.

Den inspiration och energi som de ger mig öppnar upp min lilla värld och får möjligheterna att kännas nåbara istället för avlägset skrämmande. Det är som nyinjicerad energi i koncentrerad form för mitt företagshuvud.

Så sakta men säkert går jag framåt som vanligt.

Foto från Vogue (amerikanska?) 1965.

Ett till samarbetsprojekt är nu klart och redo att visas upp!

Denna gång var det en förfrågan till regissören David Rainer där jag bad honom tolka MbN kollektionen “Under the British sun lay the stars” och göra det rörligt. Vi pratade igenom min inspiration till kollektionen och därefter fick han fria händer att skapa sin egen version.

Inspelningen skedde i en svit på Berns Hotel för några månader sen och jag minns att det var snö på marken, grått väder och allmänt ruggig dag. Jag kom dit efter en lång dag med jobb och fick sitta och titta på allt jobb som skedde. Det väckte en del av mig som uppskattade väldigt mycket att se på när andra jobbade… Inte så charmig sida kanske men onekligen trivsamt att bara få dricka kaffe och se på.

Nu är filmen klar och musiken tillagd, ett stort jobb nedklippt till ett mindre format med vackert resultat. Du hittar filmen här.

Film - David Rainer, Originalmusik – Johan Liljedahl, Hair & Make up - Linda Gradin, modeller Filippa and Olle.



UTFÖRSÄLJNING – Nu endast 1 000 sek (ord. pris 2 195 sek)!!!

* Denna modell kommer bli något ändrad till hösten 2010 så de på lager säljs nu ut. *

Kuvertväska i tjockt naturfärgat läder. Modellen är “clutch” och stängs med en tryckknapp. En ficka utanpå och en inuti. Fodret är i randigt bomull.

Material:
Läder och foder i bomull.

Storlek:
Ca 32×20cm

Mer information här.

Dagarna går, tiden rinner och de senaste veckorna har det varit en acceleration av kontorsarbete till följd av att MbN nu har nått en vändpunkt och ett steg vidare- att övergå till produktion. Eller snarare till produktion utanför ateljén (något som väldigt många av er faktiskt inte vetat om tidigare är att allt tillverkats på plats här i Stockholm).

Det har varit en lång resa, inte så mycket för att det varit mycket jobb i sig, utan att i huvudet och tankarna ställa om från småskalig passion till verkligt företag med långsiktig planering och strategi. Så det varit mycket tankar och huvudbry som snurrat i huvudet på mig på sistonde.

Verkligheten följer ju inte alltid hjärtats vilja så kompromisserna däremellan har varit tuffa och långsamma. Men nu är tröskeln övervunnen och det är på gång. Inte idag eller imorgon men inom snar framtid. Mycket snarare än jag hade kanske önskat rent logiskt, men eftersom jag jobbar i korta led fortfarande så blir det inte så.

MbN föddes ur min kärlek för att sy och skapa något med händerna. Så att nu lämna ifrån hjärtat ur företaget är svårt, men samtidigt otroligt skönt för det kommer ge mig mer tid till att utveckla mer, nyare och större saker. Jag har äntligen förlikat mig med att själen och hjärtat i MbN trots allt sitter i lite mer saker än vem som styr symaskinen. Att forsätta bita mig fast i det vore enbart kortsiktigt och dumt.

Jag är livrädd och otroligt lättad om vart annat nu, men det är helt enkelt dags att låta min lilla bebis lämna hemmet och bli stor…

Foto via lelove-blog.

Det är redan juni och nu är det sommar visst. Själv har jag som vanligt inte insett det förrän nyss och fick en millisekunds stressboll i magen. Men bara lagom för att vakna till liv. Tyvärr nog inte för att hindra den kommande förkylningen som börjar visa sig.

Idag är det sömnad, mer emailsvarande och jobb med kommande kollektionen som ska göras. Givetvis även en eller två doser av röda drömmar rörande allt som jag vill göra men inte riktigt hinner med just nu. Som att leta reda på den där perfekta röda klänningen jag har i huvudet.

Antar att när gula kvoten är fylld, nu även den cerisa, tidigare den plommonfärgade så återstår den röda att fylla garderoben med.

Bild från jakandjil.com

Nu äntligen efter evigheter har jag godkänt korrekturen på lapparna med tvättråd som ska iväg till produktion. Ett projekt som tagit så lång tid att det känns mer otroligt att det ens blev av överhuvudtaget.

Strul med det ena och det andra. Fel mått på det och annan kvalité på det andra. Långsamma svarsled och jobb emellan som stör. Det har gått från roligt till irriterande till frustrerande till slutligen uppgivet. Nu ska jag gå in i glömska för leveransen kommer dröja så det är lika bra att stänga av det ett tag innan det fullständigt suger musten ur mig.

Dags att återgå till de andra små leden på den stora vägen.

Illustration av Karolin Schnoor.

Jag är lite kär i Wordpress - så finurligt smart och enkelt att jag blir salig. Hjärtat slår idag ett extra slag för WPML plugin som gör det möjligt att skriva inlägg på flera språk men även översätta tidigare inlägg.

Så snart kommer även icke-svensktalande kunna följa (försök 2 eftersom förra dog av lathet). Små steg framåt kan skapa stordåd!

Det jag skriver och det andra läser är två frånkopplade element som ibland blir en verklighet. Gränsen mellan allvar och fritt svammel är hårfin och idag blev jag återigen påmind om den.

Min blogg är min kanal i arbetet utåt bortsett från de konkreta plaggen MbN säljer. Så när någon talar med mig om bloggen blir jag fortfarande lika förvånad över att folk läser den. Inte helt logiskt, men det är inte mycket som är så där perfekt logiskt i min värld, vilket är precis därför som jag trivs där/här.

Hursomhelst ska nu delar av bloggen bli översatt till kinesiska och få fler läsare på annat håll. Kul, skrämmande och helt overkligt. Det betyder ju att jag måste skriva på “riktigt”. Får se hur det går.

Omslag för Familjen av Erik Wåhlström.

Igår hade Plaza Kvinna sin smygläsning av kommande numret (där MbN är med som månadens webtips!) på en liten vacker terass i här i Stockholm.

Vädret var så där perfekt sommarkvällsaktigt och stämningen var underbar. Den första riktiga euforin över att sommaren är här alldeles snart och allt det där man sett fram emot så länge börjar ske. Själv är jag fortfarande fascinerad över att det är ljust så länge och att energin fördubblats så snabbt.

Tryggheten i röran som dyker upp är att allt går framåt och snart är även det tråkigaste måstet över.

Om inte annat är det numera mitt mantra.