Jag saknar mina skor. Saknar möjligheterna att variera, klä upp, klä ner eller bara slippa hasa runt i samma tre par.

Visst, jag har iaf tre par som klarar detta väder (-8 till -20 och mycket snö) och de är trogna vänner som hållit mig varm hela vintern. Men efter ett tag blir det ändå tröttsamt att dansa i fodrade höga curlingkängor. De är vissterligen roliga för man kan vagga fint till musiken men jag orkar inte mer.

Jag älskar mina finare skor med klack för mycket för att utsätta dem för snödöden och att ta med inneskor kräver för mycket planering. Plus att sen jag blev av med min väska vill jag inte gärna ta med mig mer saker än jag absolut behöver för en kväll.

Så nu skulle jag väldigt gärna vilja ha några stövlar likt dessa. Som skulle tåla snön men som är högre, lyxigare och som kan ge mig lite finare vardag.

Jag längtar verkligen till våren nu! Tyvärr kommer den komma först efter en hemsk period av slask som är betydligt vidrigare, men den vill jag helst förtränga nu…

Dessa vackra stövlar är från Lanvin Pre-Fall 2009.

Det droppar från alla taken nu och skyltar med “Risk för ras” och “Varning för istappar” sitter lite överallt.

Det sitter en på portdörren hem till mig nu och mest undrar jag vad jag ska göra med den informationen. Vilken åtgärd bör jag vidta? Hålla kuvertväskan som skydd över huvudet medan jag slår portkoden och snabbt skyndar in? Eller ska jag be en granne slå koden, öppna dörren åt mig och sen springa in så han/hon får ta emot istappen? Jag kan bara spekulera, men tanken med lappen är iaf fin.

Hursomhelst har jag faktiskt älskat vintern som varit, och är, med all snö.

Visst, det har inneburit strul med vrickad fot, fastfrusna bildörrar, sliriga krypkörningar och mycket sladdande in och ut ur diverse parkeringsrutor. Men det har även inneburit fina möten och absurda scener som gjort vardagen lite mer komisk. Allt går lite långsammare, lite snällare och lite mer mänskligt kanske. Det går inte att vara gravallvarlig när man går som en fladdrande pingvin och inte kan se annat än rakt fram pga stora halsduken eller pälsmössan.

Så jag tycker denna kaosvinter har varit sund. Sen är det fantastiskt vacker också att vakna upp i ett vitt vykort och utbrista i ett klyschigt “Åhhh” när solen skiner.

MEN -  jag är redo för våren nu. Det är ok, den kan komma nu för jag börjar längta och speciellt när jag såg denna grönskande bild från Milano. Dit vill jag åka för det var länge sen nu!

Foto från The Sartorialist.

Fula fåglar som är underbara. J*kliga, smarta, enerverande, vackra och grafiska. Svårt att inte vilja schasa iväg dem men ännu hellre stanna upp och studera länge.

Jag vet inte hur många gångar jag fastnat med blicken och frusit fast stirrandes på dessa fåglar. De skrämmer mig, inte för de är läskiga egentligen utan för att de kan vara så smarta. Utstuderade och planerande. Inte undra på att Hitchcock kunde basera en hel skräckfilm på sparvar som freakar ut. Fåglar har min yttersta respekt.

En annan sak är det engelska namnet för skata – Magpie. Smaka på det, det är som en innälvspaj som ändå lockar.  Det är nog engelskans vackraste ord för mig. För massa år sen (kan det ha varit 2002 i Vouge?!) såg jag ett modereportage i  som hette Magpie. Jag föll för det pladask!

Det var urbana skator i världens vackraste couture plåtade på olika parkeringsplatser i USA. Det blev reportaget som satte klorna i mig och än idag är den oslagbar. Jag vet inte om det egentligen var bilderna i sig, kläderna eller temat som mest naglade fast sig i mig. Tror det var tanken på starka kvinnor som är likt skator – starka, vackra och väldigt enerverande för vissa. Det är antingen eller, dvs. antingen vacker eller vidrig.

Men de väljer inte och det blir vidrigt med charm och jag älskar det. Därför ska min nästa kollektion som jag nu jobbar på (A/W 2010-11) just heta något på det temat.

Teckning av bröderna von Wright via Wikipedia.

Kom precis in från lunchen och utanför yr första snön (tredje har jag i och för sig hört för i år, men de bägge gångerna missade/slapp jag). Det är inte helt ok, men det är lika bra att inse att vinterdäcken måste på för vintern är strax här på riktigt.

Då känns det väldigt passade att just nu få nyhetsbrevet från Noovo och se där svenska Hanna Hedman som gör skulpturala smycken som är fascinerande.

De påminner om krispig vintersnö som är det jag älskar med denna årstid. Kanske inte mest lättburna under kappan men väldigt vackra.

Bilder från Noovo Editions.

Jag hittade nyligen denna bild på Tabitha Simmons (stylist och bla. gästredaktör för Vogue US) och fastnade för hennes skor. Helt underbart fina tycker jag!

Färgen, materialet och formen känns så delikat. Den puder-aprikos-beiga-aktiga färgen blir maximalt opraktiskt och just därför så otroligt lyxigt. Lite som små sockerkarameller.

Jag må älska funktion till döds ibland men dubbelmoralen är ändå härligast när det gäller skor…

Det finns inte något som slår känslan av det perfekta hantverket i ett par skor. Synd bara att skobudgeten inte är tio gånger större.

Nu är det definitivt dags för slaskfria gator så jag kan ha fina skor att trippa fram i. Så töa bort nu sega snö så gatorna kan sopas rena. Bums!

Skorna kommer från Tabitha Simmons egna skolinje hon släppte nyligen och bilden är från releasefesten. Bilden är från Style.com

Nu är det modevecka här i Stock holm. Folk minglar, spanar in A/W 09-10 kollektioner och går på fester. Inte helt fel med andra ord. Själv har jag inte varit på något än, men i kväll blir det lite.

För er som är nyfikna har DN.se sammanställt en liten recension här. Annars finns hela veckans schema på Mode- rådets sajt här.

Ha en trevlig vecka så syns vi där ute någonstans kanske!

Illustration av Amelie Hegardt.

Det snöar! Nu är jag nöjd för som jag tjatat om denna snö som kom, suktade lite och sen försvann. Jag har saknat snön och tystheten den ger. Pratade med återförsäljaren i Bologna idag och de hade minus 5!

Det är inte illa i ett land där snökedjorna åker fram vid snöblandat regn. De väntade snö till natten och nu såg jag precis att även Paris verkar ha fått den vita flingorna från skyn.

Mmmm, nu åker äntligen all ull fram och de tjocka tröjorna som bara legat och väntat hela denna tid. Tyvärr hade jag förträngt kylans påverkat på ben i tunna nylonstrumpor i helgen. De blev rosa, stela och slutligen stickigt röda av promenaden i lördags.

Det blev en läxa jag lär sent glömma och aldrig mer inre argument i stil med; “Äsch, det är bara en kort promenad och benvärmarna kommer ändå inte få plats sen i väskan”. Dumt, ont och väldigt kallt.

Foto från Garance Dore.

Det är nu snöstorm och riktig vinter här i Stockholm. Det snöar, det blåser och det är riktigt kallt – eller snarare det är vinter. Allt är vitt och helt underbart vackert. Men som vanligt med vitt är det inte praktiskt för fem öre.

Igår skulle jag “bara” parkera om bilen (med sommardäck) - ingen hit. Jag kom inte upp för backen. Men efter mycket svett, envishet och kamp gick allt vägen och jag var så stolt att jag höll på att spricka.

Idag på väg till ateljén höll jag på att blåsa bort och kan inte i min vildaste fantasi klura ut varför jag ansåg att mössa inte var nödvändigt. Med en handväska, en tygpåse och en dator i motvind var det inte en dans. Det var en hård kamp att nå fram till busskuren och tryggheten. Blöt, isig och andfådd. Tur att jag dessutom inte hade mascara som annars hade vandrat fritt också.

Fast å andra sidan har jag nog inte heller tyckt att kaffe och kaka kunde smaka så gott framför datorn som nu. I värmen. Så jag njuter och tittar ut på allt det fina och ser en tapper brevbärare försöka cykla upp för backen. Det om något är mod och järnstyrka. Brevbärare är hjältar, även fast de bara kommer med tråkiga räkningar och ännu tråkigare reklamblad med jubileumspennor.

Jag känner bara att jag nog måste shoppa fler ullstrumpor nu inför kylan. Ett måste jag älskar att ha och som är den sak som jag faktiskt genuint älskar med vinter. Ull, ull och ull i lager på lager.

Denna vecka är snart över och jag ska snart knata hemåt för att lägga mig i ett varmt bad och pusta ut.

Sen ska jag hoppa i sköna och fina kläder för att dansa hela natten. Det är ju trots allt lördag även fast jag fortfarande jobbar.

Eftersom tiden bara rinner iväg har jag knappt haft tid att meddela att som händer eller ska hända.

Men här kommer lite pressklipp som varit ute den gångna månaden. Gott och blandat. Klicka på bilderna så blir de stora och fina!

Ha en underbar helg och drick mycket varm choklad nu när det blivit kallt!

Jo, glöm inte kramas mycket också. Det värmer alltid.

1. Danska Femina – sep 2008
2. Solo – aug 2008
3. Habit – nr 7 2008
4. Glamour – aug 2008
5. Vadstena Tidning – 24 juni 2008
(dessa och alla andra pressklipp finns här.)

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Igår frös jag, imorse huttrade jag också. Knäna var smått stela och jag saknade raggsockorna. Kanske vaknade jag snabbare än vanligt men det kändes inte så.

Så dessa armband från Yarborough Jewelry känns helt rätt för mig. De är håriga, varma och väldigt fina tycker jag.

För nu kommer det. Jag kommer pälsa på mig och mysa med filtar, ulltröjor, handledsvärmare och sjalar. Långa strumpor och gosiga stickiga sockor. Jag vill ha många armband och gärna samtidigt. Jag är girig efter ull nu.

Tipset fick jag här för ett tag sen.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Idag började tidigt och jag var inte riktigt vaken när jag klev in över tröskeln imorse. En stor kopp kaffe, en lite bränd croissant  och dagen började med att ringa.

Nu är rean i full gång på sidan och lite återstår, däremot är AW 08-09 snart här och det blir ett fint event som firar in hösten. Men nu återstår alla detaljer kring visning, inbjudan, slutlig planering och slutförandet av alla orderar.

Jag raggar modeller nu, jag är på allt och alla. Jag ringer, tjatar och hatar det. Modeller till en visning är inte glamour. Det är ångest* för mig.

Inte ens Nouvelle Vagues “Love will tear us apart” kan få det att kännas mysigt. Det är snarare att min lätt hispiga magkänsla kommer slita isär mig.

Näe, det är inte så illa. Inte än iaf.

*om två veckor kommer allt detta vara glömt för mig så läs bloggen då igen.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

(more…)

Ett år är uppdelat i årstider som i sin tur är uppdelade i månader och därefter dagar. Veckor räknas inte såvida man inte har barn, jobbar inom skol- väsendet eller självmant brinner för kalendrar.

Året är ur mitt perspektiv bestående av säsonger. Två stycken hårt draget; Vår/Sommar och Höst/Vinter. Där upphör logiken.

Just nu är det som bekant februari och därmed vinter per definition. Så är det även för Made by Noemi – men ett år framåt i tiden (2008/2009). Tiden rinner verkligen iväg när man har kul, eller snarare är överöst av arbete. Nu är det hög tid att kläcka fram och presentera en ny kollektion.

Höst/Vinter 2008-09 kollektionen är i stort sett klar, nu återstår det att göra den verklig.

Denna kollektion ska gå i Rysslands tecken. Det blir mörka mättade färger såsom vinrött, mossgrönt midnattsblått* och svart, inslag av benvitt och kanske lite duvblått.

Temat för kollektionen kläcktes för någon månad sen och sedan dess har den malt i huvudet på mig. Materialen har funderats ut, färgerna har trätt fram allt mer, det är bara modellerna som inte varit klara.

När jag skapar en kollektion är det precis så det går till. En tanke väcks, materialen kluras ut och slutligen när dessa bägge har fått verka lite kommer plaggen. Innan dess vet jag inte vad för detaljer, modeller som är “det”.

Så nu har ni fått en liten tjuvtitt. Säg det inte till någon bara.

*mossgrönt var ett självmordsdrag. jag är inte redo för det så det blir midnattsblått – vacker, elegant och “nu”.